Sardiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sardiska
'Sardu'
Talas i Italien
Region Sardinien
Antal talare ca 1 600 000
Klassificering indoeuropeiska språk
romanska
italo-västliga
Sardiska
Officiell status
Officiellt språk i Sardinien
Språkkoder
ISO 639-1 sc
ISO 639-2 srd
SIL srd

Sardiska är ett språk som talas av mellan 600 000 och 2,5 miljoner (uppgifterna varierar) människor på Sardinien i Italien. Sardiskan blev erkänd på Sardinien som det andra officiella språket, bredvid italienskan, den 15 oktober 1997.

Sociolingvistisk ställning[redigera | redigera wikitext]

Sardiskan talas uteslutande på Sardinien av cirka 1-1,3 miljoner människor (ungefär 80% av öns befolkning). Dessa är nästan alla tvåspråkiga (italienska/sardiska). Den sardinska dialekten av italienska har lånat stora delar av det sardiska ordförrådet.

Genom regionallagen från 1997 och ett nationell italiensk lag från 1999 har sardiska blivit likställt med italienska som officiellt språk (till exempel som administrativt språk och skolspråk). I praktiken dominerar dock fortfarande italienskan i Sardiniens offentliga liv.

Dialekter[redigera | redigera wikitext]

Dialekternas utbredning

Sardiskans huvuddialekter är

  • Galluriska/sassaresiska (norra Sardinien), som oftast räknas till de italienska dialekterna och inte till sardiskan i trängre mening, och som är nära besläktade med korsikanskan.

Det finns inget enhetligt skriftspråk. Sedan några år tillbaka diskuteras dock i ökande omfattning anskaffning av en norm.

ISO 639-3 koderna är:

  • Kampidanesiska, sardo campidanese: "sro"
  • Logudoresiska,sardo logudorese: "src"
  • Galluresiska, gallurese: "sdn"
  • Sassaresiska, sassarese: "sdc"

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Särskilt påfallande i sardiskan är den bestämda artikeln: Till skillnad från de andra romanska språken återgår denna inte till det latinska demonstrativpronomenet ille, illa, illud (till exempel italienska il/lo, la, franska le, la, spanska el, la) och dess pluralformer, utan är härledd från latinets ipse, ipsv(m), ipsa(m) etcetera: I singular är den sardiska bestämda artikeln su (maskulinum singular), sa (femininum singular), i plural sos (maskulinum plural) och sas (feminium plural) i logudoresiskan, i kampidanesiskan is för båda genus.

Sardiskan bildar plural på -s (liksom i de västromanska språken): sa domo > sas domos, su cane > sos canes.

Fonetik och fonologi[redigera | redigera wikitext]

Karakteristiskt är dessutom det mest långtgående behållandet av vulgärlatinets vokalsystem, framför allt i i logudoresiskan och nuoresiskan (i campidanesiskan endast i betonad ställning, i obetonad ställning sker en reduktion till -a, -i, -u, liknande fallet i sicilianskan.

I de logudoresiska och nuoresiska dialekterna förblir de latinska intervokaliska klusilerna (p, t, k) i största utsträckning intakta. Framför allt att det latinska velara uttalet av -C- (/k/) behålls är anmärkningsvärt: exempelvis latin centu(m) (uttal: /kentu/) '100' > logudoresiska kentu (jämför italienska cento, franska cent).

Andra avvikande drag i sardiskan är dessutom metafoni (omljud), paragoge (om ett ord respektive en sats slutar på konsonant upprepas den föregående vokalen: till exempel sas domos – uttalas: /sas domoso/) liksom förekomsten av den retroflexa konsonanten [ɖ], som i skrift oftast återges med -dd- eller -ddh-.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Sardiska.