Officiellt språk
Från Wikipedia
Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på. Ordet nationalspråk kan användas med samma betydelse, till exempel i Finlands grundlag och språklag. Ibland används dock den sistnämnda termen för språk som i praktiken har ringa användning i officiella sammanhang, men som (av identitetsskäl) ges en "kosmetiskt" officiell status.
Innehåll |
[redigera] Officiella språk i några länder och organisationer
Belgien: nederländska, franska, tyska.
Bosnien och Hercegovina: bosniska, serbiska och kroatiska.
EU: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, rumänska, tyska och ungerska. [1]
Finland: finska och svenska (utom Åland, som endast har svenska).
FN: arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.
Indien: hindi, bengali, telugu, marathi, tamil, urdu, gujarati, malayalam, kannada, oriya, punjabi, assamese, kashmiri, sindhi och sanskrit. På federal nivå har dock hindi och engelska särställning.
Norge: bokmål och nynorsk (två olika skriftsystem för norskan).
Ryssland har ryska som officiellt språk för hela federationen och därtill ett flertal regionala officiella språk
Schweiz: tyska, franska, italienska och rätoromanska.
Serbien har serbiska som officiellt språk, men albanska är officiellt språk språk i Kosovo och ungerska, slovakiska, rusinska, kroatiska och rumänska är officiellt språk i Vojvodina.
Singapore: engelska, standardkinesiska, malajiska, tamil
Storbritannien har inget officiellt språk, även om engelska i praktiken fungerar som ett sådant. Däremot finns fem officiella landsdelsspråk eller minoritetsspråk enligt Europarådskonventionen om landsdelsspråk och minoritetsspråk: kymriska (som är officiellt i Wales), skotsk gaeliska (som är officiellt i Skottland sedan 2004), lågskotska ("skotsk engelska"), iriska och korniska. Engelska är emellertid officiellt språk i flera områden utanför Europa som tillhör Storbritannien.
I Sverige är svenska huvudspråk och samhällets gemensamma språk. Därutöver finns fem officiella minoritetsspråk: finska, tornedalsfinska (meänkieli), samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.
Sydafrika: afrikaans, engelska, ndebele, pedi, sotho, swazi, tsonga, tswana, venda, xhosa, zulu. Se vidare Språk i Sydafrika.
Ukraina: har endast ukrainska som officiellt språk, men det är bara modersmål för 67,5% av befolkningen. Ryska är inte officiellt språk trots det att det är modersmål för 29,6% av befolkningen, och är andraspråk för betydligt fler. Det är framför allt de östra och södra delarna av landet som har ryskspråkig befolkning.
USA har inget officiellt språk för hela unionen, även om engelska fungerar som det i praktiken. Många delstater har dock infört engelskan som officiellt språk, i vissa fall tillsammans med ytterligare något språk.
.svg){kind=small}
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Språkrådets frågesida, med svar på om svenskan är officiellt språk i Sverige
- Riksdagsmotion om att införa svenska som officiellt språk i Sverige
[redigera] Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Officiellt språk
