Selim I

Selim I

Selim I med tillnamnet Javus, "den obeveklige", född 10 oktober 1465/1466/1470, död 22 september 1520, var sultan av Osmanska riket från 1512 efter att ha störtat sin fader, Beyazit II, samt förgiftat såväl honom som fem brorsöner och två bröder. Selim förde under sin regering ett stort erövringskrig i Mellanöstern.

I Persien besegrade han schahen 1514 samt erövrade Armenien, västra delen av Aserbadjan, Kurdistan och Mesopotamien. Han vände sig därefter mot mamlukerna i Egypten och slog dem i Syrien 1516 samt intog Syrien, Palestina och Egypten. Efter slaget vid Heliopolis drog Selim 1517 in i Kairo.

Genom anläggandet av en arsenal i Konstantinopel grundlade han Osmanska rikets sjömakt och som beskyddare över de heliga städerna Mecka och Medina antog han titeln kalif.

Företrädare: Beyazit II

Osmansk sultan 1512–1520

Efterträdare: Süleyman I

Källor

• Selim i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)