Semiotik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Språkvetenskapliga discipliner
Dialektologi
Fonetik
Fonologi
Grammatik
Historisk lingvistik
Lexikologi
Morfologi
Ortografi
Pragmatik
Semantik
Semiotik
Språkfilosofi
Språksociologi
Språktypologi
Retorik
Onomastik

Semiotik (av grekiska semeion: tecken) är ett samlingsnamn för teorier om och studiet av tecken. Semiotiken som vetenskap eller disciplin studerar hur betydelser uppfattas, och mening bildas, i kommunikativa situationer, dels i de tecken vi använder i skrivet och talat språk, dels hur de förekommer i andra förmedlande resurser såsom gester, bilder, fysiska ting och biologiska processer. Tillämpningsområdet är därmed mycket brett och kan t ex omfatta kulturyttringar, trafiksignaler, sjukdomssymtom, cellers kommunikation, etc. Disciplinen kallas ibland även semiologi.

Den moderna semiotiken är en självständig disciplin som huvudsakligen bygger dels på Charles Sanders Peirces studier av teckenkategorier, och hur de förekommer i vårt medvetande då vi upplever vår omvärld, dels på Ferdinand de Saussures studier av språktecknens inbördes relationer och "sociala liv". Att studier behövs av tecken som vårt medvetande använder sig av insågs redan av John Locke som i slutet av 1600-talet uttryckte behovet av en "doctrine of signs". Tidigare i historien fanns tecken-teorier kopplade till teologi och medicin (tecken på gudsexistens resp tecken på sjukdom). Moderna viktiga bidragsgivare inom området är Charles W. Morris, Roland Barthes, Claude Lévi-Strauss, Julia Kristeva, Juri Lotman och Umberto Eco.

Inom semiotik finns ett flertal grundbegrepp, varav några är följande:

  • Ikon: tecken som bygger på likhet: t ex ett igenkännande, eller en avbildning som ser verklig ut.
  • Index: ett utpekande tecken, t ex en vattenpöl visar att det regnade för en stund sedan.
  • Symbol: ett tecken som kräver en kulturell konvention för att begripas, såsom alfabet/bokstäver, trafikljus, eller varumärken.
  • Denotation och konnotation: En denotation är en direkt eller lexikal betydelse, medan en konnotation är en indirekt, associativ, betydelse. Inom bildsemiotik används detta par för att skilja mellan t ex bildens olika delar (denotationer) och dess vidare tolkningshorisont (konnotationer).
  • Metafor och metonymi: (termer med ursprung inom retorik) Metaforen erhåller sin betydelse i ett sammanhang genom att den inför en ny figur som kan associeras med det som ersätts. Metonymin får sin betydelse genom att den ligger nära eller är del av det som ersätts.
  • Kod: en semiotisk regel som styr betydelsen av andra semiotiska element.

I Sverige har en semiotisk institution, vars inriktning i en internationell vetenskaplig kontext kallas Lund School of Semiotics, byggts upp vid Lunds universitet av Göran Sonesson sedan slutet av 1980-talet. Sonesson blev den förste svenske professorn i ämnet 2000. Den förste i Sverige att översätta och introducera internationell (rysk och fransk) semiotik var Kurt Aspelin i början av 1970-talet. En designsemiotik, med särskilt fokus på hur ting och produkter förmedlar sina betydelser, utvecklades under 1990-talet av Rune Monö.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]