Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
Studioalbum av The Beatles
Utgivning Storbritannien 1 juni 1967, USA 2 juni 1967
Inspelat 6 december 1966-21 april 1967
Genre Pop/rock
Längd 39 min 45 sek
Skivbolag Parlophone, Capitol Records, EMI
Producent George Martin
The Beatles-kronologi
Revolver
(1966)
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
(1967)
Magical Mystery Tour
(1967)

Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band är ett studioalbum av den brittiska popgruppen The Beatles, utgivet den 1 juni 1967 och betraktas som en milstolpe i musikhistorien. Musiken på albumet var nyskapande och innovativ på ett sätt som popvärlden då inte hört tidigare. Normen för vad ett "kommersiellt" album kunde innehålla formligen sprängdes. Albumets psykedeliska musikinnehåll slog ner som en bomb i musikvärlden. Vidare utgjorde albumet en sorts katalysator inom flower power-rörelsen som då svepte över västvärlden.

Albumomslaget designades av Pete Blake och Paul McCartney. Allt på omslaget var designat av dem förutom trumman som står i centrum av framsidan. Den påstås ha varit designat av en viss Joe Ephgrave, som senare visade sig vara påhittad.

Den ursprungliga tanken var att albumet skulle ha ett självbiografiskt tema. De fyra första låtarna som spelades in följde också denna tanke. Den långa inspelningssessionen började den 24 november 1966 då de första tagningarna av Lennonkompositionen "Strawberry Fields Forever" spelades in. Några dagar senare påbörjade de inspelningen av McCartney's "When I'm Sixty-Four" för att under årets sista dagar påbörja arbetet med McCartney's "Penny Lane". Den fjärde låten som spelades in var "A Day In the Life". Såväl "Strawberry Field" som "Penny Lane" var platser i Liverpool varifrån Lennon respektive McCartney hade starka minnen och dessa två låtar kom att släppas som dubbelsidig singel och kom därför inte med på det slutgiltiga albumet. Det ansågs på den tiden "fult" att ta med inspelningar på ett album som redan varit utgivna och George Martin har senare yttrat att det var "mitt livs största misstag" att inte ta med Strawberry Fields Forever och Penny Lane på Sgt Pepper-albumet.

Den mest sammanhållande kraften i arbetet med albumet var Paul McCartney. Han var också huvudkompositör till fler låtar än John Lennon. En av Lennons låtar var "Lucy in the Sky with Diamonds", om vilken det ryktades att den skulle ha handlat om en LSD-tripp, eftersom de första bokstäverna i substantiven i låttiteln blir LSD. Detta har dock förnekats av Lennon som har förklarat att namnet kommer från en teckning som han son Julian ritat 1966, en teckning som sonen själv beskrivit som "Lucy - in the Sky with Diamonds". Sonen påstod att teckningen föreställde skolkamraten Lucy O'Donnell, som hösten 2009 avled i cancer.[1] Låten fick också ge namn åt urtidsmänniskan Lucy, då melodin spelades under utgrävningarna.

Det avslutande spåret "A Day in the Life" blev bannlyst från brittisk television på grund av påstådda anspelningar på droger. Denna låt brukar räknas som en av The Beatles främsta konstnärliga prestationer. Den är byggd på två separata låtidéer, en lugn, gitarrbaserad vers av John Lennon och ett snabbt, pianobaserat parti av Paul McCartney. Övergången mellan dessa delar innehåller en symfoniorkester som spelar en kakofonisk tonhöjds- och ljudnivåstegring. Detta parti kommer i repris före slutackordet, som spelas på tre flyglar och klingar ut i över en halv minut. De två kompositörerna sjunger sina respektive delar av låten.

Både Lucy in the Sky With Diamonds och A Day in the Life förbjöds att spelas i engelska BBC. Dessutom spårades anspelningar på hasch i raden låten With a Little Help From My Friends (särskilt I get high). Även låten Lovely Rita, som handlar om att bli kär i en lapplisa, ifrågasattes eftersom slutet av låten ansågs låta som ett pågående samlag.

Albumet spelades in på 129 dagar, vilket var osedvanligt lång tid på den tiden. Värt att nämna är även det faktum att samtliga låttexterna för första gången finns med i ett skivkonvolut.

Det finns en liten musikslinga ingraverad på innerspåret på sidan 2. Detta får till följd att skivan aldrig slutar om den spelas på en vinylskivspelare utan automatstopp. Denna slinga saknades dock på de amerikanska pressningarna på skivbolaget Capitol. Innerspåret gavs dock senare ut på den amerikanska versionen av samlings-LP:n The Beatles Rarities 1980. Den amerikanska Sgt. Pepper-LP:n hade dessutom en gul rand längst upp på konvolutet.

Inga låtar från albumet släpptes som singel, men When I'm Sixty-Four blev en stor hit, som senare spelats in i åtskilliga coverversioner. Detsamma gäller With a Little Help From My Friends, som redan på sommaren 1967 blev en coverhit med duon The Young Idea. Denna grupp sjöng också första strofen med originaltext: "What would you think if I sang out of tune". När Joe Cocker senare gjorde en mer hårdrockig cover i tretakt, ändrades texten till "What would you do if I sang out of tune" och denna ändring har senare blivit standard.

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Låtarna skrivna av Lennon/McCartney, där inget annat namn anges.

Sida A[redigera | redigera wikitext]

# Titel Längd
1. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band   2:02
2. With a Little Help From My Friends   2:44
3. Lucy in the Sky with Diamonds   3:28
4. Getting Better   2:47
5. Fixing a Hole   2:36
6. She's Leaving Home   3:35
7. Being for the Benefit of Mr. Kite!   2:37
Total längd:
19:49


Sida B[redigera | redigera wikitext]

# Titel Längd
1. Within You Without You (George Harrison) 5:05
2. When I'm Sixty-Four   2:37
3. Lovely Rita   2:42
4. Good Morning Good Morning   2:41
5. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band (reprise)   1:18
6. A Day in the Life   5:33
Total längd:
19:56


Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • På innerspåret på LP-skivans andrasida (efter att det maffiga slutackordet i "A day in the life" har klingat ut) finns en kort inspelning som upprepas i oändlighet på grammofonspelare som inte har automatisk pick-up-return. Om man spelar denna ljudsnutt framlänges låter det som om Beatles talsjunger "Never could be any other way", men spelar man den baklänges genom att dra LP-skivan motsols kan man tycka sig höra "We'll fuck you like a superman" eller "Will Paul be back as superman?". Detta spår saknas på den amerikanska utgåvan på bolaget Capitol. En annan sak som skiljer, är att den amerikanska versionen har en gul rand längst upp på omslagets framsida.
  • Före innerspåret finns en högfrekvent ton som hörs bättre av hundar än av människor och som enligt John Lennon lades in där "just to annoy your dog" ("bara för att reta din hund").
  • Samtidigt som Beatles spelade in Sgt. Peppers i studio 2 på Abbey Road studios höll Pink Floyd på att spela in sitt debutalbum The Piper at the Gates of Dawn i studio 3. Den 21 mars 1967 såg personalen hos Abbey Road studios till att dessa två grupper fick träffas. Både McCartney och Nick Mason har senare uttryckt sina respektive beundran och respekt för varandras grupper.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Beatles Lucy in the sky är död

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]