Sikhism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Khanda är en symbol för sikhism. Den består av ett svärd, khanda, en chakkar samt två dolkar, miri och piri

Religion
Världreligionerna symboler

Sikhism är en indisk religion med omkring tjugofem miljoner utövare. De flesta är bosatta i Indien, men det finns även många sikher i Europa, Nordamerika och Australien. Sikhismen är den femte största världsreligionen. De flesta lever i nordvästra Indien men det finns en stor diaspora i USA, Storbritannien och Kanada, men numera återfinns sikher i större antal även i Australien.

Religiöst bruk[redigera | redigera wikitext]

Sikhism är, till skillnad från hinduismen, monoteistisk. Den grundades på 1500-talet av Guru Nanak som föddes år 1469; ordet sikh betyder lärjunge (punjabi). Religionen tar avstånd från kastsystemet och betonar jämlikhet. En sikh skall avstå från alkohol och narkotika.

Den tionde gurun, Guru Gobind Singh, grundade Khalsa-orden, som är en militär, men främst en religiös orden. Man brukar nämna de fem K:na:

  1. kesh - vårdat men oklippt hår som täcks av huvudbonad (keski/turban), samt skägg – symboliserar andlighet.
  2. kangha - en kam för hår och skägg. Används även för att sätta upp håret – symboliserar andlig disciplin samt hygien
  3. kirpan - en dolk – symboliserar värdighet och självrespekt
  4. kaccha - korta byxor – representerar sexualmoral
  5. kara - armring av järn som bärs på handleden – symboliserar evigheten, tron på en Gud, sikhernas gemenskap med Gud och de sikhiska medlemmarna.

Den invigde mannen får tillnamnet singh (som betyder lejon på punjabi) och den invigda kvinnan tillnamnet Kaur (=prinsessa). Pahul kallas sikhismens konfirmation. Den heliga skriften heter Adi Granth och kallas även Sri Guru Granth Sahib. Guru Gobind Singh, den siste levande gurun, beslutade att han inte skulle ha någon annan efterträdare än skriften och khalsa. Adi Granth förvaras och läses i Gyllene templet i Amritsar och övriga Gurdwaras runt om världen.

Gudshuset kallas gurdwara och är inte enbart ett utrymme för gudstjänst, såsom en kyrka, utan här finns vanligtvis bl.a utrymmen för studier, matsal och sovsalar för pilgrimer. I gurdwaran har man huvudet täckt och fötterna bara och rena. Ordet gurdwara betyder Guruns dörr. Man äter måltider, langar, tillsammans, sittande på golvet sida vid sida, oavsett rang eller kön eller religion, som en symbolhandling för den sikhiska jämlikhetstanken. Langar är en del av den sikhiska gudstjänsten och är avsedd att diskutera religiösa frågor. Maten är alltid gratis och vegetarisk.

Sikhismen förespråkar religionsfrihet och jämlikhet mellan man och kvinna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Guru Nanak Dev (1469-1538) som grundade sikhismen föddes i byn Talwandi nära Lahore i dagens Pakistan. Hans far Kalu Mehta var bokhållare. Han hade också en äldre syster, Bibi Nanki som sägs ha blivit hans första lärjunge. Han gjorde under sin livstid långa resor till exempelvis Sri Lanka i söder och Mekka i väster..

År 1538 utsåg han sin lärjunge Lehna (31 mars 1504 – 28 mars 1552) till sin efterträdare. Lehna tog namnet Guru Angad Dev. Han efterträddes i sin tur av Guru Amar Das (23 maj 14 - 16 september 1574) 1552. Amar Das påbjöd kvinnans jämställdhet, förbud mot änkebränning, bruket att hustrun ska kasta sig på sin makes likbål samt påbjöd langar, ett folkkök där maten som serveras alltid är vegetarisk och gratis. Amar Das hade 140 lärjungar, varav 52 kvinnor. Innan hans bortgång 1574 utnämnde han sin svärson Jetha (9 oktober 1534 - 16 september 1581) som efterträdare.

En sikhisk man.

Jetha tog namnet Guru Ram Das. Han grundlade staden Ramdaspur, dagens Amritsar och planerade byggandet av det Gyllene Templet där.

Guru Ram Das efterträddes redan 1581 av sin yngste son Guru Arjan Dev (2 maj 1563 - 16 juni 1606). Denne genomförde byggandet av det Gyllene Templet och sammanställde Adi Granth till sikhernas heliga skrift. Guru Arjan Dev blev sikhernas första martyr när han torterades till döds av mogulkejsaren Jahangir för sin vägran att konvertera till islam.

Guru Hargobind (5 juli 1595 - 19 mars 1644) blev sikhernas sjätte guru 1604. Under hans tid byggde sikherna upp sin militära styrka och han bar själv två svärd, ett sakralt svärd och ett världsligt, Miri och Piri. Han efterträddes 1644 av sin sonson Guru Har Rai (31 januari 1630 - 20 Ookober 1661) som i sin tur efterträddes 1661 av den 5-årige sonen Guru Harkrishan (23 juli 1656 - 16 april 1664). Denne efterträddes 1665 av Guru Teg Bahadur (18 april, 1621 - november 24, 1675) som halshöggs 1675 av mogulrikets kejsare Aurangzeb när han vägrade omvända sig till islam.

Dennes son Guru Gobind Singh (5 januari 1666 - 21 oktober 1708) blev sikhernas tionde och siste guru. Han bestämde att Guru Granth Sahib, sikhernas heliga text, skulle vara sikhernas andlige ledare i religiösa frågor för all framtid.

År 1713 led sikherna ett militärt nederlag mot mogulriket men detta var samtidigt försvagat och några år senare kunde sikherna bygga upp ett rike. Efter Nadir Shahs invasion och återtåg samt under de följande striderna mellan mogulväldet och afghanerna satte de sig i besittning av större delen av Punjab. Från ett krigiskt religionssamfund blev de en territorial makt. De bildade tolv självständiga samhällen, misaler, med egna hövdingar. Genom den religiösa kulten sammanhölls dessa misaler till ett slags teokratisk federativrepublik.

En av sikhernas ledare, Ranjit Singh, underlade sig sedan början av 1790-talet alla sikhstaterna norr om Sutlej och grundlade ett stort rike. Efter hans död, 1839 skakades landet av inre stridigheter. Ett första krig mot britterna ledde till rikets delning (1846) och ett andra krig till dess fullständiga upplösning samt till hela Punjabs införlivande med Brittiska Indien.

Teologi[redigera | redigera wikitext]

Sikhismen förkastar det hinduiska kastsystemet, men har läran om återfödsel gemensam med hinduismen, liksom buddhismen och jainismen. Sikhismen är en av de dharmiska religionerna i och med att man tror på karma (den samlade av dharma, ens livs samlade gärningar) Läraren, gurun, spelar en stor roll i förmedlandet mellan den ende Guden och människan. Dessa guruer är de tio första guruerna. När den tionde dog bestämde han att man skulle använda deras heliga skrift framöver som lära. Grundaren Nanak betonar starkt den inre mystiska upplevelsen av Gud och rekommenderade meditation över Guds namn. Gud är tidlös, osynlig och har ingen form.[1]

Sikhismen är i sin grund en mycket enkel religion. De tre religiösa grundsatserna är:

Naam Japna – att meditera på Guds namn. Gud har mängder med namn. Ett av de vanligaste som sikher använder är Waheguru eller Akal Purukh. Meditation utförs inte bara sittande i Gurdwara utan i hela vardagen för en sikh. Arbete är också meditation.

Kirat Karni – att leva sitt liv så sant och ärligt som möjligt. En sikh ska alltid arbeta för sina pengar och inte tjäna pengar på andras slit. Eget arbete ses med blida ögon. I Väst är det mycket vanligt att sikhiska kvinnor arbetar precis som männen.

Vand Chakna – att dela med sig av det man har till de som inte har. Detta är grunden till gemensamhetsköket langar. Guru Nanak gav som pojke ofta bort alla pengar som hans far gav honom till fattiga och även sina kläder och skor.

"Målet", om man kan tala om ett sådant med religionen, är att förena sin själ med Gud, den Högste och tidlöse Varelsen. För att göra det måste man bli en Gurmukh, en person som Gudstillvänd. Motsatsen till en Gurmukh kallas en Manmukh och betyder en som är Världstillvänd istället. För att nå en förening med Gud gäller det att följa de tre religiösa grundsatserna. En person som vill bli en Gurmukh störs i sin tillvaro av vad som kallas De fem tjuvarna vilket är störande tankar på ovidkommande fenomen. Dessa är:

1: lust (kaam)

2: ilska (krodh)

3: girighet (lobh)

4: att fästa sig vid världsliga ting (moh) och

5: ego (hunkhar).

När man är låst av någon eller flera av de fem tjuvarna är det svårt för ens sinne att hålla fast vid tanken på Gud. De fem tjuvarna motverkas genom att läsa (eller lyssna på) Guru Granth Sahib Ji och försöka följa De fem dygderna vilka är:

1: sanning (sat) 

2: förnöjdhet (santokh) 

3: medlidande (daya)  

4: ödmjukhet (nimrata) och

5: pyare (kärlek - till Gud och sina medmänniskor).

Detta gör det mycket lättare att hålla tanken på Gud. Tillsammans med att bära de fem K:na utformas en unik sikhisk identitet som underlättar ens uppgående i Gud och slippa att bli återfödd.

De sikhiska guruerna[redigera | redigera wikitext]

  1. Guru Nanak Dev (1469 - 1539)
  2. Guru Angad Dev (1504 - 1552)
  3. Guru Amar Das (1479 - 1574)
  4. Guru Ram Das (1534 - 1581)
  5. Guru Arjan Dev (1563 - 1606)
  6. Guru Hargobind (1595 - 1644)
  7. Guru Har Rai (1630 - 1661)
  8. Guru Har Krishan (1656 - 1664)
  9. Guru Tegh Bahadur (1621 - 1675)
  10. Guru Gobind Singh (1666 - 1708)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Holm, Nils G (2011). Religionshistoria. Åbo akademi. Sid. 289-92. ISBN 952-12-1175-x 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.