Sikhism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Khanda är en symbol för sikhism. Den består av ett svärd, khanda, en chakkar samt två dolkar, miri och piri

Religion
Världreligionerna symboler

Sikhism är en indisk religion med omkring tjugo miljoner utövare. De flesta är bosatta i Indien, men det finns även många sikher i Europa, Nordamerika och Australien.

Religiöst bruk[redigera | redigera wikitext]

Sikhism är, till skillnad från hinduismen, monoteistisk. Den grundades av Guru Nanak år 1499; ordet sikh betyder lärjunge (punjabi). Religionen tar avstånd från kastsystemet och betonar jämlikhet. En sikh skall avstå från alkohol och narkotika.

Den tionde gurun, Guru Gobind Singh, grundade Khalsa-orden, som är en militär, men främst en religiös orden. Man brukar nämna de fem K:na:

  1. kesh - vårdat men oklippt hår som täcks av huvudbonad (keski/turban), samt skägg – symboliserar andlighet.
  2. kangha - en kam för hår och skägg. Används även för att sätta upp håret – symboliserar andlig disciplin samt hygien
  3. kirpan - en dolk – symboliserar värdighet och självrespekt
  4. kaccha - korta byxor – representerar sexualmoral
  5. kara - armring av järn som bärs på handleden – symboliserar evigheten, tron på en Gud, sikhernas gemenskap med Gud och de sikhiska medlemmarna.

Den invigde mannen får tillnamnet singh (som betyder lejon på punjabi) och den invigda kvinnan tillnamnet Kaur (=prinsessa). Pahul kallas sikhismens konfirmation. Den heliga skriften heter Adi Granth och kallas även Sri Guru Granth Sahib. Guru Gobind Singh, den siste levande gurun, beslutade att han inte skulle ha någon annan efterträdare än skriften och khalsa. Adi Granth förvaras och läses i Gyllene templet i Amritsar och övriga Gurdwaras runt om världen.

Gudshuset kallas gurdwara och är inte enbart ett utrymme för gudstjänst, såsom en kyrka, utan här finns vanligtvis bl.a utrymmen för studier, matsal och sovsalar för pilgrimer. I gurdwaran har man huvudet täckt och fötterna bara och rena. Ordet gurdwara betyder Guruns dörr. Man äter måltider tillsammans, sittande på golvet sida vid sida, oavsett rang eller kön eller religion, som en symbolhandling för den sikhiska jämlikhetstanken.

Sikhismen förespråkar religionsfrihet och jämlikhet mellan man och kvinna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Guru Nanak Dev (1469-1538) som grundade sikhismen föddes i byn Talwandi nära Lahore i dagens Pakistan. Hans far Kalu Mehta var bokhållare. Han hade också en äldre syster, Bibi Nanki som sägs ha blivit hans första lärjunge. Han gjorde under sin livstid långa resor.

År 1538 utsåg han sin lärjunge Lehna till sin efterträdare. Lehna tog namnet Guru Angad Dev. Han efterträddes i sin tur av Guru Amar Das 1552. Amar Das påbjöd kvinnans jämställdhet, förbud mot änkebränning, bruket att hustrun ska kasta sig på sin makes likbål samt påbjöd langar, vegetarianism. Amar Das hade 140 lärjungar, varav 52 kvinnor. Innan hans bortgång 1574 utnämnde han sin svärson Jetha som efterträdare.

En sikhisk man.

Jetha tog namnet Guru Ram Das. Han grundlade staden Ramdaspur, dagens Amritsar och planerade byggandet av det Gyllene Templet där.

Guru Ram Das efterträddes redan 1581 av sin yngste son Guru Arjan Dev. Denne genomförde byggandet av det Gyllene Templet och sammanställde Adi Granth till sikhernas heliga skrift.

Guru Har Gobind blev sikhernas sjätte guru 1604. Under hans tid byggde sikherna upp sin militära styrka och han bar själv två svärd, ett sakralt svärd och ett världsligt. Han efterträddes 1644 av sin sonson Guru Har Rai som i sin tur efterträddes 1661 av den 5-årige sonen Guru Har Krishnan. Denne efterträddes 1665 av Guru Teg Bahadur som halshöggs 1675 av mogulrikets kejsare Aurangzeb när han vägrade omvända sig till islam.

Dennes son Guru Gobind Singh blev sikhernas tionde och siste guru. Han bestämde att Guru Granth Sahib, sikhernas heliga text, skulle vara sikhernas andlige ledare i religiösa frågor för all framtid.

År 1713 led sikherna ett militärt nederlag mot mogulriket men detta var samtidigt försvagat och några år senare kunde sikherna bygga upp ett rike. Efter Nadir Shahs invasion och återtåg samt under de följande striderna mellan mogulväldet och afghanerna satte de sig i besittning av större delen av Punjab. Från ett krigiskt religionssamfund blev de en territorial makt. De bildade tolv självständiga samhällen, misaler, med egna hövdingar. Genom den religiösa kulten sammanhölls dessa misaler till ett slags teokratisk federativrepublik.

En av sikhernas ledare, Ranjit Singh, underlade sig sedan början av 1790-talet alla sikhstaterna norr om Sutlej och grundlade ett stort rike. Efter hans död, 1839 skakades landet av inre stridigheter. Ett första krig mot britterna ledde till rikets delning (1846) och ett andra krig till dess fullständiga upplösning samt till hela Punjabs införlivande med Brittiska Indien.

Teologi[redigera | redigera wikitext]

Sikhismen förkastar det hinduiska kastsystemet, men behöll läran om återfödsel. Läraren, gurun, spelar en stor roll i förmedlandet mellan den ende Guden och människan. Dessa guruer är de tio första guruerna. När den tionde dog bestämde han att man skulle använda deras heliga skrift framöver som lära. Grundaren Nanak betonar starkt den inre mystiska upplevelsen av Gud och rekommenderade meditation över Guds namn. Gud är tidlös, osynlig och har ingen form.[1]

De sikhiska guruerna[redigera | redigera wikitext]

  1. Guru Nanak Dev (1469 - 1539)
  2. Guru Angad Dev (1504 - 1552)
  3. Guru Amar Das (1479 - 1574)
  4. Guru Ram Das (1534 - 1581)
  5. Guru Arjan Dev (1563 - 1606)
  6. Guru Hargobind (1595 - 1644)
  7. Guru Har Rai (1630 - 1661)
  8. Guru Har Krishan (1656 - 1664)
  9. Guru Tegh Bahadur (1621 - 1675)
  10. Guru Gobind Singh (1666 - 1708)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Holm, Nils G (2011). Religionshistoria. Åbo akademi. Sid. 289-92. ISBN 952-12-1175-x 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.