Jacques Derrida

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Jacques Derrida, född 15 juli 1930 i El-Biar nära Alger, Algeriet, död 8 oktober 2004 i Paris, var en fransk filosof (poststrukturalist) med algeriska och judiska rötter.

Inspirerad av bl.a. Heidegger introducerade Derrida dekonstruktionen av den västerländska metafysiken. Istället för att förkasta ett filosofiskt system s.a.s. utifrån och komma med en egen ny metafysik som upplevs som mer överensstämmande med verkligheten var Derridas program att godta de metafysiska lösningar som andra tänkare byggt upp (Platon, Marx, Foucault etc). Hans metod blev att genom en immanent kritik av systemen peka på inkonsekvenser i metafysiken. Derridas projekt blev att visa att samtliga metafysiska system har sprickor och motsägelser. Trots detta förkastade inte Derrida idén om metafysiska system, utan såg den snarare som ett projekt som aldrig kan bli fullbordat.

[redigera] Dekonstruktionen

Ett exempel på Derridas dekonstruktion finner vi i hans läsning av Platons grottallegori[källa behövs] . Platon hävdar att alla idéer finns samlade i en idévärld, men idévärlden själv (eller idévärldens idé om man så vill) utelämnar Platon - den går inte att med logisk konsekvens infoga i systemet. Derrida menar att all metafysik rymmer dessa typer av motsägelser, och att de element som inte passar in ignoreras för att systemet ska gå ihop.

Derrida har kritiserats för att vara motsägelsefull. En vanlig kritik går ut på att dekonstruktionen i sig bygger på ett slags metafysikt tänkande och har inbyggda förutsättningar (borde inte dekonstruktionen själv kunna dekonstrueras?). Trots detta är det svårt att förneka att dekonstruktionen pekar på några av den västerländska filosofins mest rudimentära problem.

[redigera] Den etiska vändningen

Mot slutet av sitt liv började Derrida ägna sig mer åt etiken. Vändningen skedde i boken Spectres de Marx ("Marx spöken") som utkom 1993. I boken skiljer Derrida på droit (rätt, i lagens mening) och justice (idén om rättvisan, åsikterna går dock isär om huruvida det är detta han menar). Somliga har menat att Derrida nu övergett sitt dekonstruktiva projekt för att istället ställa upp rättvisan som en regulativ idé och rätten som en strävan efter Rättvisan.

[redigera] Bibliografi

  • De la grammatologie ("Om grammatologin"), 1967
  • Spectres de Marx ("Marx spöken"), 1993
Samtidens filosofer
Analytiska filosofer:
Elizabeth Anscombe | Isaiah Berlin | Simon Blackburn | Ned Block | Stanley Cavell | David Chalmers | Patricia Churchland | Paul Churchland | Daniel Dennett | Michael Dummett | Ronald Dworkin | Jerry Fodor | Philippa Foot | Peter Geach | Ernest Gellner | John Gray | Susan Haack | Saul Kripke | Thomas Samuel Kuhn | Imre Lakatos | Alasdair MacIntyre | Bryan Magee | Ruth Barcan Marcus | Colin McGinn | Mary Midgley | Thomas Nagel | Robert Nozick | Martha Nussbaum | Alvin Plantinga | Karl Popper | Hilary Putnam | W.V. Quine | John Rawls | [Joseph Raz]] | Richard Rorty | Thomas M. Scanlon | Roger Scruton | Peter Singer | John Searle | Peter Frederick Strawson | Charles Taylor | Stephen Toulmin | Bernard Williams | Georg Henrik von Wright
Kontinentala filosofer:
Giorgio Agamben | Louis Althusser | Roland Barthes | Jean Baudrillard | Maurice Blanchot | Pierre Bourdieu | Hélène Cixous | Guy Debord | Gilles Deleuze | Jacques Derrida | Michel Foucault | Hans-Georg Gadamer | Étienne Gilson | René Girard | Jürgen Habermas | Ian Hacking | Werner Hamacher | Julia Kristeva | Henri Lefebvre | Claude Lévi-Strauss | Emmanuel Levinas | Jean-François Lyotard | Paul de Man | Jacques Maritain | Jean-Luc Nancy | Antonio Negri | Paul Ricoeur | Michel Serres | Peter Sloterdijk | Gianni Vattimo | Paul Virilio | Slavoj Žižek
Övriga
Judith Butler | António Castanheira Neves | John Finnis | Lon L. Fuller | H.L.A. Hart | Neil MacCormick | Chaim Perelman
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Derrida
Personliga verktyg