Slaget vid Poitiers (732)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Poitiers
Del av islamiska expansionen
Steuben - Bataille de Poitiers.png
Charles de Steubens Bataille de Poitiers en Octobre 732 skildrar en triumferande Karl Martell (på häst) mot Abd ar-Rahman ibn Abd Allah (höger) vid slaget vid Poitiers.
Ägde rum Oktober 732
Plats Nära Tours, Frankrike
Resultat Avgörande frankisk seger
Stridande
Karolingska franker Umayyaderna
Befälhavare/ledare
Karl Martell Abd ar-Rahman ibn Abd Allah 
Styrka
Varierande uppskattningar 15 000–20 000, även varierar andra uppskattningar från 30 000 till 80 000[1] 20 000–25 000. Andra uppskattningar varierar också upp till 80 000 där 50 000 inte är en ovanlig uppskattning.[1]
Förluster
1 100[källa behövs] 12 000, särskilt Abd ar-Rahman ibn Abd Allah[2]

Slaget vid Tours, ofta kallat Slaget vid Poitiers, utkämpades i oktober 732[3] mellan styrkor under den frankiske ledaren Karl Martell och en saracensk armé från Kalifatet Cordoba ledd av emir Abd ar-Rahman ibn Abd Allah. Platsen för slaget var antagligen mellan Tours och Poitiers i nuvarande Frankrike. Frankerna besegrade den saracenska armén och emir Abd ar-Rahman dödades. Saracenerna hindrades därmed från att tränga längre norrut i dåvarande Frankerriket.

Traditionellt har slaget tillmätts avgörande betydelse i europeisk historieskrivning genom att frankerna under Karl Martell med denna drabbning hejdade muslimerna från att erövra hela Västeuropa. Senare har det gjorts gällande att slagets betydelse har kraftigt överdrivits och att det rörde sig bara om ett av flera muslimska plundringståg i nordlig riktning, vilket stoppades utan att det fick några större världshistoriska konsekvenser.[4]

Stridande[redigera | redigera wikitext]

  • Franker, runt 6000, ledda av Karl Martell. Uppskattningarna om hans styrkor varierar.
  • Saracener, runt 40 000, under Abd ar-Rahman ibn Abd Allahs ledning.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Saracenerna i Kalifatet Cordoba hotade sedan 720-talet de frankiska territorierna. Hertig Eudes av Aquitanien hade på ett avgörande sätt besegrat en stor invasionsstyrka år 721 i slaget vid Toulouse, men saracenska räder fortsatte. År 725 nådde de ända till staden Autun i Burgund. Då han hotades av både saracenerna i söder och av frankerna i norr allierade sig Eudes år 730 med Othmar av Munuza, berberemiren i vad som sedermera skulle bli Katalonien. Saracenernas räder in över hans sydgräns avtog och Othmar gifte sig med Eudes dotter Lampade.

Året därpå gjorde dock Othmar uppror mot guvernören av Andalusien, Abd ar-Rahman. Abd ar-Rahman krossade snabbt revolten och riktade därefter sin uppmärksamhet mot förrädarens förre allierade, Eudes. Enligt en oidentiferad saracen "sökte den armén igenom alla platser likt en ödeläggande storm." Hertig Eudes (kallad kung av några), samlade sin armé vid Bordeaux, men besegrades, och Bordeaux plundrades. Eudes vände sig då till frankerna för att få hjälp, vilket Karl Martell erbjöd endast sedan Eudes gått med på att underställa sig frankisk överhöghet. År 732 fortsatte det saracenska plundringståget norrut, utmed floden Loire. Ett möjligt motiv var rikedomarna i katedralen i Tours. När han fick höra talas om detta samlade den austrasiske borgmästaren Karl sin armé på uppskattningsvis 15 000-75 000 veteraner och marscherade söderut.

Lokalisering[redigera | redigera wikitext]

Trots att detta slag var viktigt är dess exakta lokalisering fortfarande okänd. De flesta historiker antar att de två arméerna möttes där floderna Clain och Vienne möts, mellan Tours och Poitiers.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Karl ställde upp sin armé på en plats där han antog att den muslimska armén skulle passera, på ett mycket försvarsvänligt ställe. Det är möjligt att hans tätt formerade infanteri, beväpnat med svärd, spjut och sköldar formerade sig i en falang-liknande uppställning. Enligt de arabiska källorna ställde de upp sig i en stor fyrkant. Karl Martell utkämpade ett lysande försvarsslag, med tanke på olikheten mellan arméerna, i det att frankerna mest bestod av infanteri, mot beridna, (och i arabernas fall) tungt beväpnade ryttare. På en plats och en tidpunkt, som han själv hade valt, mötte han en vida överlägsen styrka och besegrade den. I sex dagar bevakade de båda arméerna varandra, med endast mindre skärmytslingar. Ingen av dem ville anfalla. Frankerna var välklädda för kylan och hade fördelen att känna terrängen. Araberna var inte lika förberedda för den intensiva kylan, men de ville inte anfalla vad de trodde var en numerärt överlägsen frankisk armé. Striden började den sjunde dagen, eftersom Abd er Rahman inte ville skjuta upp slaget i all evighet.

Abd ar-Rahman förlitade sig på att hans kavalleri var numerärt överlägset och fick dem att anfalla gång på gång. Denna gång var den tilltro muslimerna hade till sitt kavalleri, beväpnat med långa lansar, långa svärd och spjut, vilket hade skänkt dem seger i tidigare slag, inte berättigad. Vid ett av de få tillfällen då medeltida infanteri stod emot kavallerianfall, slog de disciplinerade frankiska soldaterna tillbaka anfallen, fastän det arabiska kavalleriet, enligt arabiska källor, vid flera tillfällen bröt in i den frankiska fyrkanten.

För de frankiska soldaterna verkade det tunga saracenska kavalleriet oslagbart: tungt beväpnat, till och med skyddsrustningar på hästarna. Det är troligt att det månghövdade berberkavalleriet bara var lätt beväpnat. Frankerna gjorde därför mycket bättre ifrån sig mot berberkavalleriet än mot saracenerna.

Enligt en frankisk källa varade slaget en dag; enligt arabiska källor två dagar. När ryktet gick genom den arabiska armén att det frankiska kavalleriet hotade det byte de hade tagit från Bordeaux återvände många till lägret. Detta verkade, för majoriteten av den muslimska armén, som en fullskalig reträtt, och snart var det det. Under försök att hindra reträtten blev Abd er Rahman omringad, vilket ledde till hans död, och muslimerna återvände till sitt läger. Följande dag, när muslimerna inte återupptog slaget fruktade frankerna ett överfall. Endast efter de frankiska soldaternas noggranna rekognoscering av det muslimska lägret stod det klart att muslimerna hade retirerat under natten.


Slagets betydelse[redigera | redigera wikitext]

Samtida kristna, från Bede till Theophanes nedtecknade noggrant slaget och var noga med att omnämna vad de såg som dess följder. Senare forskare, såsom Edward Gibbon, hävdade att om Martell hade fallit skulle morerna enkelt ha kunnat erövra ett blödande Europa. Gibbon skrev att "En segerrik marsch hade tagit saracenerna tusentals kilometer, från Gibraltar till Loires stränder; skulle man ha upprepat sträckan, skulle saracenerna ha tagit sig till det inre av Polen och de skotska högländerna; Rhen är inte svårare att ta sig över än Nilen eller Eufrat, och den arabiska flottan skulle ha kunnat segla, utan att utkämpa ett enda sjöslag, ända till mynningen av Themsen.

Emellertid var samtida arabiska historiker och krönikörer mycket mer intresserade av det arabiska nederlaget vid Konstantinopel år 718. Många nutida historiker menar, att om araberna verkligen hade velat erövra Europa hade de lätt kunnat göra det. Dock hävdar dessa historiker att faktum är, att de inte var intresserade, eftersom norra Europa vid denna tid ansågs vara (och var) ett socialt, kulturellt och ekonomiskt bakåtsträvande område med mycket lite av intresse för några erövrare över huvudtaget.

Bland nutida medeltidshistoriker anser t ex Dick Harrison att slaget förhindrade en fortsatt saracensk framstöt i Loire-dalen. Däremot valde saracenerna efter slaget att istället angripa Provence. Det som slutligen stoppade ytterligare försök till saracenska invasioner i norra Frankrike var inre splittring på den Pyreneiska halvön. Slaget vid Poitiers hade ingen större världshistorisk betydelse. Det var en av flera drabbningar i en månghundraårig kamp mellan muslimska och kristna härskare i Sydeuropa. Krigslyckan skulle växla många gånger efter drabbningen.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] http://home.eckerd.edu/~oberhot/moussais.htm
  2. ^ Hanson, 2001, s. 141.
  3. ^ Svensk uppslagsbok 1955
  4. ^ [a b] ”"Hur viktigt var slaget vid Poitiers?"”. http://blog.svd.se/historia/2013/06/14/hur-viktigt-var-slaget-vid-poitiers/. 

Källor[redigera | redigera wikitext]