Slaget vid Trangen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Trangen
Del av Dansk-svenska kriget 1808-1809
Battle of Trangen.JPG
Kapten Nicolay Peter Drejer stående på en stubbe under striden.
Ägde rum 25 april 1808
Plats Trangen utanför Flisa norr om Kongsvinger, Norge
Resultat Dansk-norsk seger
Stridande
 Sverige Danmark Danmark-Norge
Befälhavare/ledare
Sverige Carl Pontus Gahn Kapitulerade Danmark Bernhard Ditlef von Staffeldt
Styrka
520 man 750 man
Förluster
25 döda
57 sårade
450 tillfångatagna
8 döda
53 sårade
2 tillfångatagna

Slaget vid Trangen var ett fältslag under det dansk-svenska kriget 1808-1809 som ägde rum den 25 april 1808Trangen vid staden Flisa i Hedmark fylke mellan svenska och norska trupper. De svenska trupperna, ledda av överste Carl Pontus Gahn, omringades och tvingades kapitulera för de norska trupperna under befäl av Bernhard Ditlef von Staffeldt.[1] Gahn och omkring 450 av hans soldater togs till fånga av norrmännen.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter det svenska bakslaget vid Skabukilen den 13 april[3] lyckades svenskarna segra vid Lier den 18 april, där de drev norrmännen tillbaka till Kongsvinger. Generalmajor Gustaf Mauritz Armfelt, som gjorde Lier till sitt högkvarter, ville erövra den strategiskt viktiga befästa staden Kongsvinger genom en kniptångsmanöver med hjälp av överste Gahns "flygande kår".[4] Planen var att Gahn skulle rycka fram med sina trupper över svensk-norska gränsen från Medskogen och vidare till Åsnes, och därifrån marschera söderut längs älven Glomma till Kongsvinger.

På kvällen den 24 april korsade Gahn den svenska-norska gränsen och flyttade hela sin bataljon västerut längs södra sidan av älven Flisa.[5] Han valde att marschera på natten för att överraska de norska utposterna. I gryningen stod bataljonen nära älven Flisa, där den möter den första norska utposten, som omedelbart öppnade eld mot svenskarna och skickade ut rapporter om den svenska framryckningen.[3]

De försvarande trupperna, under befäl av överste Bernhard Ditlef von Staffeldt, hade börjat upprätta ett försvar i området under april 1808. Staffeldts brigad bestod av en grenadjärbataljon av det 2:a Trondheimska infanteriregementet under befäl av major Johan Georg Ræder, den södra norska skidbataljonen under befäl av major Frederik Wilhelm Stabell, Lærdals infanterikompani under befäl av kapten Wilhelm Jürgensen och några soldater från Opplands dragonregemente. De norska trupperna delades upp på tre försvarspositioner; huvudstyrkan stod vid Nya, en annan mittemot den svenska framryckningen och ett skidkompani i öster mot Nya. Några soldater beordrades också att korsa isen och därmed komma bakom de svenska linjerna.[3]

Staffeldt, som var osäker på de svenska planerna, tvekade att ge anfallsorder till sina trupper. Han ansåg att det var mycket ovanligt att svenskarna tågade in i Trangen, en trång passage mellan klipporna Kjelsås och Buttenås, utan att skicka trupper framåt längs huvudvägen på älvens norra sida, och fruktade därför att det skulle vara en fälla.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

När överste Gahns kolonns förtrupp kom fram till kapten Elias Næglers kompanier i Trangenpasset gick de genast till anfall, och anfallet var så hård att Nægler blev tvungen att kalla på förstärkningar. Men efter ungefär en timmes strid såg det fortfarande ut som om de svenska trupperna var på väg att bryta igenom de norska försvarslinjerna på Trangenpasset. Staffeldt beslutade då att skicka patruller i riktning mot gränsen för att kontrollera om fler svenska soldater var på väg. Major Stabell och Nægler försökte övertala honom att genast anfalla svenskarna bakifrån, och hävdar att om han inte gjorde det så skulle striden vara förlorad.[6] Men det var inte förrän spejarna visade att inga fler svenska soldater var på väg, vilket övertygade Staffeldt att anfalla de svenska trupperna.[7]

Anfallet utfördes av 500 soldater uppdelade i två grenadjärkompanier, under befäl av major Ræder,[8] som anföll på mitten av vägen, medan skarpskyttarna och skidkompaniet anföll flyglarna. De framryckande norrmännen drev snabbt tillbaka den svenska eftertruppen vid Gamleseteren mot huvudstyrkan, och Gahn insåg att det fanns en stor styrka som anfaller kolonnen bakifrån, vilket hotar att omringa dem. Vad han inte insåg var att det var norrmännens huvudstyrka. Han valde dock att vända runt på hela bataljonen för att möta angriparna, och beordrade trupperna som höll på att slå igenom kapten Næglers linjer att dra sig tillbaka för att omgruppera med resten av bataljonen.[9]

Den svenska motattacken utfördes med enorm styrka. Det var under denna fas av slaget som den norske kaptenen Nikolai Peter Drejer utmärkte sig när han klättrade upp på en tallstubbe och befallde sina trupper samtidigt som han besköt mot svenskarna.[8] Stubben namngavs senare efter honom (norska: Drejerstubben). Den heroiska handlingen bidrog till att öka moralen bland de norska soldaterna. Två grenadjärer hjälpte honom att ladda om sina vapen, vilket fick honom att avfyra nästan oavbrutet mot svenskarna. Efter att ha blivit skjuten 7 gånger kollapsade kapten Drejer och fördes bort från striden.[10]

Gahns trupper, efter upprepade försök, lyckades med att driva tillbaka de norska trupperna, men de misslyckades med att slå igenom dem och kunde därmed inte dra sig tillbaka längs samma väg som de hade kommit. Situationen förvärrades också för svenskarna när de blev anfalla från andra sidan av kapten Næglers två kompanier,[11] vilket fick Gahn att bilda en front mot de båda sidorna.

De omringade svenska trupperna kapitulerade när de fick slut på ammunition, och hela styrkan tillfångatogs (med undantag för ett fåtal soldater som flydde genom skogen). När Staffeldt fick besked om slagets utfall skickade han trupper under befäl av kapten Nægler mot Medskogen i Sverige.[12] Där tillfångatogs de återstående svenska trupperna,[3] ett detachement under befäl av Major Söderhjelm.[5]

Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärket över slaget vid Trangen.

De tillfångatagna officerarna, inklusive överste Carl Pontus Gahn, togs till Bjørneby där det norska fältsjukhuset fanns belägen. Detta fylldes snabbt av de sårade svenska och norska soldater.[13] De återstående svenska fångarna som var oskadda marscherade till Åsnes kyrka,[14] innan de senare skickades vidare till Drammen och Lier i Buskerud fylke.[15] Den svårt skadade kaptenen Drejer fördes till Sønsterud gård i Gjesåsen efter striden. Där dog han fyra dagar senare.[10]

Slaget vid Trangen blev en norsk nationalsymbol och gav upphov till flera legendariska berättelser.[4] I efterhand, och i synnerhet under den norska nationalromantiken i slutet av 1800-talet, betonades Nikolai Peter Drejers modiga prestationer, som fick stor berömmelse för segern vid Trangen.[16]

Ett minnesmärke uppfördes på platsen efter slaget.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mardal, Magnus A. ”Trangen” (på norska). Store norske leksikon. Oslo: Kunnskapsforlaget. http://www.snl.no/Trangen. 
  2. ^ [a b] Evensen sid. 335
  3. ^ [a b c d] Schnitler, sid. 231–242
  4. ^ [a b] Ersland & Holm, sid. 297–299
  5. ^ [a b] Angell (1914), sid. 99
  6. ^ Angell (1914), sid. 101
  7. ^ Rastad; Engh & Engen, sid. 13
  8. ^ [a b] Gransæther, Tore Kjelland. ”En kort fremstilling over slaget ved Trangen 25. april 1808” (på norska). grenader.no. http://www.grenader.no/Historie/slaget_ved_trangen.htm. Läst 29 april 2014. 
  9. ^ Rastad; Engh & Engen, sid. 14–15
  10. ^ [a b] Bratberg, Terje. ”Nicolay Peter Drejer” (på norska). Store norske leksikon. Oslo: Kunnskapsforlaget. http://www.snl.no/.nbl_biografi/Nicolay_Drejer/utdypning. Läst 29 april 2014. 
  11. ^ Angell (1914), sid. 105
  12. ^ Jensrud, Nils. ”Slaget ved Trangen” (på norska). forsvarsforening.no. https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:YCAWYJgJfeIJ:www.forsvarsforening.no/files/Norges%2520Forsvar/NF-03-08/sak%25203%2520Slaget%2520ved%2520trangen-03-08.pdf+slaget+ved+Trangen&hl=no&gl=no&pid=bl&srcid=ADGEESiXNlsBW5Yo-3KiuxwpEb8b0bIBfRvPra9FeiWddWvdnXXYT4tGRmhDhDMGHyWotLMFcTL4_4D4HYpkhuIVV4gqBqajyxt8EM5_URwfl5CcdNfg4g34A7D5TCrzbXJdFL6upttk&sig=AHIEtbS4IIE0sn9lGq5HdZDzFi5s5gXFBg. Läst 29 april 2014. 
  13. ^ Angell (1914), sid. 111
  14. ^ Angell (1914), sid. 112
  15. ^ Angell (1914), sid. 114
  16. ^ Jenstad, Nils. ”Slaget ved Trangen” (på norska). grenader.no. http://archive.today/80sp. Läst 29 april 2014. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Angell, Henrik (1914) (på norska). Syv-aars-krigen for 17. mai 1807–1814. Kristiania: Aschehoug. ISBN 82-90520-23-9. 
  • Angell, Henrik (1901) (på norska). Kaptein Jürgensen og Leirdølerne hans. Kristiania: Aschehoug. 
  • Ersland, Geir Atle; Holm, Terje H (2000) (på norska). Krigsmakt og kongemakt 900–1814. Norsk forsvarshistorie. "1". Bergen: Eide Forlag. ISBN 82-514-0558-0. 
  • Evensen, Knut Harald, red (2010) (på norska). Naf Veibok 2010–2012. Oslo: Norwegian Automobile Federation. 
  • Rastad, Per-Erik; Engh, Bjørn; Engen, Jorunn (2004) (på norska). Sju dramatiske år – ufredstid i Glomdalsdistriktet, 1807–1814. Kongsvinger: Kongsvinger Festnings venner. 
  • Schnitler, Didrik (1895) (på norska). Blade af Norges krigshistorie. Kristiania: Aschehoug. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]