Staffan Heimerson
Sven Staffan Heimerson, född 7 november 1935, är en svensk journalist, "världsreporter", författare, kåsör, tv-producent, bergsbestigare, globetrotter och föreläsare, som arbetar på Aftonbladet, bland annat som tidningens utrikeskorrespondent i europeiska städer som Paris.
Staffan Heimerson har hållit på med journalistik sedan början av 1950-talet och inledde sin karriär på Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm. Han har också arbetat för Sveriges Radio, bland annat som utrikeskorrespondent i Asien och Washington. Hösten 1979 utnämndes han till Aftonbladets Asienkorrespondent. Heimerson sitter med i juryn för "Månadens avslöjande" hos Resumé. Tillsammans med Stina Lundberg Dabrowski har han varit programledare för Bokbussen i Sveriges Television. Den 1 augusti 1991 var han värd för Sommar i Sveriges Radio. Han har också varit gäst i Söndagsöppet och Mediemagasinet. Staffan Heimerson är gift med Marianne Pihl och har fem barn samt flera barnbarn.[1][2] I ungdomen bodde han i Ängelholm i Skåne, där han var känd för många som "pågen från Tockarp".[3][4] Han växte upp på Hallandsåsen mellan Margretetorp och Förslöv hos sina morföräldrar.[5] År 1995 belönades han som Sveriges Radios Östeuropa-korrespondent med Stora journalistpriset i radioklassen för "nerv, närhet och nyhetshunger i sin rapportering från krigen i det forna Jugoslavien".
Han har skrivit förordet till kollegan Johanne Hildebrandts dokumentärroman Gorazde. År 1998 skrev han för Dolly. Han började sin journalistbana redan i skolan, som redaktör för tidningen Engelholms Tidning på Ängelholms samrealskola. Sedan har världens varit hans arbetsfält, ofta krigshärdar. Förutom nyhetsrapporteringen har han hunnit med en rad böcker i reportage- eller kåseriform. Staffan Heimerson har varit programledare för Tusen år i TV 4 under 1999 och Nattcafé i SVT under tidigt 1990-tal. Samma år deltog han även i Fångarna på fortet i TV 3, och tidigare han har varit med i På spåret. Han var med om att starta Godmorgon, världen! i Sveriges Radio P1 1986. Heimerson är god vän med Jan Guillou. Staffan Heimerson har också varit granskare för Näringslivets mediainstitut, där han studerade mediehanteringen av Attac.
År 1997 fick Staffan Heimerson årets pris från Ljus, Lille Julafton Societeten, för sin journalistik som då hade "år från år fått ett större djup och stilistisk spänst utan att förlora sin lättillgänglighet och personliga charm". Han har varit programledare för Australien – monarki eller republik? i Sveriges Radio. I ungdomen var han radikal, enligt egen utsaga. Heimerson gjorde tillsammans med Fredrik Blomqvist dokumentären På tunn is i TV 4 till minne av Göran Kropp. I en krönika i Aftonbladet har Staffan Heimerson pekat ut Siewert Öholm som Israelspion, vilket orsakade stort rabalder. På 1970-talet var han Malmöchef på Aftonbladet. Heimerson har skrivit för tidningen Z och Fokus. Han har också ett förflutet på den gamla bildtidningen Se.
Han har varit gift med journalisten Aino Heimerson.
[redigera] Bibliografi
- Tio dygn med Mike Landon, med Bertil Torekull, 1962
- Världens store, med EWK, 1976
- 102 krogar i Paris, med Tomy Eibrand och Chris Forsne, 1982
- 102 krogar i Fjärran Östern, med UII Gudmundson och Herman Lindqvist, 1983
- 102 krogar i Nan York, med Pelle Andersson, \larianne Hjertstrand och Birgitta Karlström, 1984
- 102 krogar i Rom, med Claes Nilsson och Titti Nylander' 1984
- 102 krogar i London, med Bo Järborg och Hans Thedin' 1985
- Världens store II, med EWK- 1987
- Årsbok 88, 1988
- 101 krogar i Stockholm, med Annabell Datrlberg och Axel Odelberg' 1988
- Årsbok 89,1989
- Asiatisk konfekt, 1990
- Staffan Heimerson, Hong Kong, 1991
- Hemma i Världen, 1992
- I den bästa av världar, med EWK, 1992
- Rösten från Öster, 1993
- Vilsen i välden, 1994
- Sarajevo och tusen platser till, 1995
- Tredje mannan i Casablanca, 1996
- Med Dolly Parton I baksätet, 1997
- Jorden är Platt, 1998
- En god katt förlänger livet med Anna-Lena Brundin, 1998
- Jag har mina rötter där jag har mina fötter, 1998
- Och då sa jag till Presidenten, 1999
- Vanligt hyggligt folk, 2000
- Kastrullresorna, med Rikard Nilsson 2000
- Kattguld, med Anna-Lena Brundin, 2001
- Attac utan motstånd, 2002
- Promenad i Absurdistan, 2002
- Litet är ett äventyr, 2003
- För gammal för att dö ung, 2006
- Drömmen om Frankrike, med Petter Oftedal, 2008
- Överallt & Ingenstans, 2011
[redigera] Referenser
- ^ Nordström, Pia (1993-09-25). ”Mannen som slutade röka och kröka – men han kör fortfarande som en dåre” (på svenska). Expressen: s. 4.
- ^ Henriksson, Karin (1998-07-12). ”Charmig. Bussig. Generös. Kvick. Orädd. Jobbar jämt. Outsinlig källa av anekdoter, pressminnen” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 19.
- ^ Uhler, Cecilia (1996-08-02). ”OS och jag” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 46.
- ^ ”Pågen från Tockarp i stan” (på svenska). Helsingborgs Dagblad: s. 43. 1996-12-12.
- ^ ”Den njutande reportern” (på svenska). Helsingborgs Dagblad: s. 6. 2002-07-21.
