Storbritannien (ö)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lägeskarta över Storbritannien (grön)

Storbritannien (engelska: Great Britain eller Britain, walesiska: Prydain Fawr, skotsk gäliska: Breatainn Mhòr, korniska: Breten Veur) är den största av Brittiska öarna och Europas största ö. Ön är cirka 219 000 kvadratkilometer stor. Den tillhör Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och delas politiskt och kulturellt in i England, Skottland och Wales. Storbritannien är den största ön i Europa och den nionde största i världen. Det är den tredje mest bebodda efter Java och Honshu i Asien.

Politisk definition[redigera | redigera wikitext]

Politiskt sett är Storbritannien en union av England, Skottland och Wales. Unionen inkluderar dessutom öar som Isle of Wight och Anglesey samt ögrupperna Scillyöarna, Hebriderna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna men inte Isle of Man eller Kanalöarna.

Under århundradenas lopp har det funnits flera suveräna stater på ön: England, Skottland och Wales. England (dit Wales infogats under medeltiden) och Skottland var två kungadömen med gemensam monark från 1603, och blev senare (1707) ett enat rike, Kungariket Storbritannien, en statsbildning som varade fram till 1801 då det och omgivande öar sammanfogades till Förenade kungariket Storbritannien och Irland. Namnet ändrades 1922 till Förenade konungariket Storbritannien och NordirlandIrland så när som på sex grevskap gavs självständighet i form av Irländska fristaten.

Se även[redigera | redigera wikitext]