Smultronstället

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om filmen. För ockuperade huset i Lund samma namn, se Husockupationer i Sverige#Lund.
Smultronstället
(Smultronstället)
Genre(r) Drama
Regissör Ingmar Bergman
Producent Allan Ekelund
Manus Ingmar Bergman
Skådespelare Victor Sjöström
Bibi Andersson
Ingrid Thulin
Originalmusik Erik Nordgren,Göte Lovén
Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
År 1957
Speltid 91 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
IMDb
Ingmar Bergman och Victor Sjöström i en inspelningspaus i Filmstaden i Solna.
Regissören Ingmar Bergman under inspelningen. Bakom honom sitter Gunnar Sjöberg.

Smultronstället är en svensk långfilm från 1957 skriven och regisserad av Ingmar Bergman och med Victor Sjöström i huvudrollen. Rollen var Sjöströms sista filmroll. Utöver Sjöström medverkade bland andra Bibi Andersson, Ingrid Thulin, Gunnar Björnstrand och Max von Sydow.

Detaljerat referat[redigera | redigera wikitext]

Filmen utspelar sig under en resa med bil på Riksettan, nuvarande E4:an från Stockholm till Lund, dit läkaren Isak Borg (Victor Sjöström) färdas för att utnämnas till jubeldoktor. Med sig har han svärdottern Marianne (Ingrid Thulin), som är på väg hem till sin make, Isaks son Evald, i Lund. Doktorn har haft en framgångsrik karriär, men på det personliga planet är han misslyckad. Han färdas även i drömmar och bland minnen, där han får träffa människor ur sitt förflutna.

Filmen börjar i Isak Borgs hem. Hemmet är i pedantisk ordning och sköts med hjälp av hembiträdet fröken Agda (Jullan Kindahl). Natten innan han skall promoveras drömmer Isak Borg en märklig och obehaglig dröm, där han går i ett öde nedgånget stadslandskap. På en vägg hänger en klocka, som precis som hans egen klocka saknar visare. Ett hästsläp utan kusk, utsmyckat för begravningsprocession och med en likkista på släp, kommer förbi honom; kärran slår emot en lyktstolpe, och kistan trillar ned framför Isak Borg, som får se sig själv ligga i kistan.

När han vaknar upp tidigt på morgonen, bestämmer han sig för att han istället för att flyga till Lund tillsammans med Agda skall köra bil dit under dagen. Fröken Agdas protester besvaras med iskallt gnabb. Då kommer svärdottern Marianne förbi och bestämmer sig för att följa med Isak till Lund. Marianne har varit på besök hos Isak den senaste månaden och vill hem till sin make Evald i Lund.

När de väl kommit iväg, kör Isak ut ur Stockholm genom Slussen och sedan ut på en motorväg och vidare ut på landsbygden. Under färden samtalar Marianne och Isak. Marianne förebrår Isak att vara en känslokall egoist, som genom sina krav på sin son tvingar honom att arbeta ihjäl sig. Isak försvarar sig med att det handlar om principer och säger även till Marianne att cigarettrökning inte är tillåten i bilen.

Efter en stund kör Isak in på en mindre väg och stannar vid sitt gamla barndomshem. Det är numera obebott och förfallet. Medan Marianne tar sig ett dopp i en närbelägen sjö, lägger sig Isak ned under ett träd och drömmer sig tillbaka till sin ungdom och till scener som utspelade sig för 60 år sedan. Då dyker hans kusin Sara (Bibi Andersson) upp i drömmen. Hon plockar en korg med smultron åt sin farbror Aron, som har namnsdag. Isak och Sara är hemligt förlovade. Senare tillkommer Isaks bror Sigfrid (Per Sjöstrand), och så är det scener som utspelade sig i barndomshemmet. Isak väcks till liv ur dagdrömmen av den unga lifterskan Sara (Bibi Andersson), som tillsammans med sina två manliga kamrater får lift på väg söderut.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen belönades med en Golden Globe för bästa utländska film. Filmen belönades med Guldbjörnen 1958.

Den dikt som Isak Borg läser på raststället vid Gyllene Uttern är de två första verserna ur Johan Olof Wallins psalm Var är den vän, som överallt jag söker.

Scenerna i Lunds domkyrka kunde av praktiska skäl inte spelas in i domkyrkan.

Regiassistent var den 18-årige Gösta Ekman, vid denna tid enbart känd som sonson till den store skådespelare med samma namn och som son till Hasse Ekman.

Smultronstället är av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[1]

Citat[redigera | redigera wikitext]

  • - Nå, fanns Gud?
  • "Vårt umgänge med andra människor består huvudsakligen i att vi diskuterar och värderar vår nästas karaktär och beteende. Detta har medfört att jag frivilligt avstått från praktiskt taget all så kallad samvaro"

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gradvall et al 2009, nr. 23

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]