Svensk-norska hjälpkåren till Danmark 1848–1850
Den svensk-norska hjälpkåren till Danmark var en svensk militärstyrka som skickades till Fyn 1848 för att assistera den danska armén under Slesvig-holsteinska kriget. Meningen var att styrkan endast skulle ingripa aktivt i striderna om själva Danmark hotades. Detta inträffade dock aldrig och de svenska trupperna drogs tillbaka efter vapenvilan samma år. Året efter återupptogs striderna för att återigen följas av en vapenvila. Under fredsförhandlingarna bestämdes det att norra Slesvig skulle besättas av en gemensam svensk-norsk styrka på 3.800 man som skulle agera som en buffert mellan de stridande parterna. Styrkan drogs tillbaka efter fredsslutet 1850.
Bakgrund
Under mitten av 1800-talet var skandinavismen stark i norden, framförallt i studentkretsar. När separatister i Slesvig och Holstein gjorde gjorde uppror mot det danska styret 1848 gick en stor våg av sympati för Danmark genom Sverige och Norge där många tyckte att man skulle stödja Danmark i konflikten om hertigdömenas tillhörighet.
Hjälpkåren 1848
Efter livlig debatt riksdagen godkändes förslaget om militärt stöd till danskarna. Sverige-Norge mobiliserade totalt cirka 16.000 man som samlades i Skåne under befäl av kronprins Karl. En svensk flotteskader med prins Oscar ombord löpte också ut och kryssade utanför de danska öarna. Av de mobiliserade trupperna skickades en styrka på 5.000 man som enbart bestod av svenska förband över till Fyn med order om att endast ingripa i striderna om själva Danmark hotades av tyskarna. De svenska trupperna möttes med jubel i Danmark men kom inte att bli inblandade några krigshandlingar. Efter att Oscar I personligen medlat i konflikten slöts en vapenvila i Malmö den 28 augusti 1848 varpå de svenska trupperna skickades hem.
Deltagande förband 1848
Styrkor på Fyn
- Svea Livgarde (1 bataljon)
- Göta livgarde (1 bataljon)
- Västgöta regemente (2 bataljoner)
- Skaraborgs regemente (2 bataljoner)
- Älvsborgs regemente (2 bataljoner)
- Västgöta-Dals regemente (2 bataljoner)
- Kronprinsens husarregemente (2 skvadroner)
- Göta artilleriregemente (1 batteri)
Totalt 5.084 man.
Styrkor i Skåne
- Första livgrenadjärregementet (2 bataljoner)
- Andra livgrenadjärregementet (2 bataljoner)
- Jönköpings regemente (2 bataljoner)
- Smålands grenadjärbataljon (1 bataljon)
- Kronobergs regemente (2 bataljoner)
- Kalmar regemente (2 bataljoner)
- Västerbottens fältjägarkår (2 kompanier)
- Norska jägare (1 kår)
- Fredrikstads musketerare (1 kår)
- Laurvigska jägarkåren (1 kår)
- Akershus musketerare (1 kår)
- Österdalska musketerare (1 kår)
- Kronprinsens husarregemente (2 skvadroner)
- Wendes artilleriregemente (3 batterier)
- Norska artilleriregementet (2 batterier)
Totalt 16.029 man
Ockupationsstyrkan 1849
År 1849 blossade striderna upp igen mellan Danmark och Slesvig-Holstein för följas av en ny vapenvila den 10 juli samma år. Under fredsförhandlingarna bestäms att norra Slesvig ner till Flensburg skulle besättas av en gemensam svensk-norsk styrka på 3.800 man för att bilda en buffert mellan de stridande parterna och för att upprätthålla ordningen. Dessa styrkor drogs tillbaka när freden slöts 1850.
Deltagande förband 1849-50
- Första livgrenadjärregementet (701 man)
- Värmlands regemente (707 man)
- Norska jägarkåren (289 man)
- Norra Skånska infanteriregementet (519 man)
- Nummedalska musketerarkåren (722 man)
- Kronprinsens husarregemente (116 man)
- Skånska husarregementet (244 man)
- Akershus ridande jägarkår (59 man)
- Wendes artilleriregemente (151 man)
- Norska artilleriregementet (80 man)