Älvsborgs regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 57°42.763′N 12°54.993′Ö / 57.712717°N 12.916550°Ö / 57.712717; 12.916550

Älvsborgs regemente
(I 15, I 15/Fo 34)
Älvsborgs regemente vapen.svg
Datum 1624–1713, 1714–1998
Land  Sverige
Lojalitet Försvarsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Infanteri
Storlek Regemente
Ingående delar Västgötabrigaden (1949-1992)
Älvsborgsbrigaden (1950–1997)
Del av Milo V (1942-1993)
Milo S (1993-1998)
Förläggningsort Borås
Motto Vilja - Förmåga - Uthållighet
Färger Gult och svart          
Marsch "Lübner Jäger"
(1870-talet-1998)
Segernamn Varberg (1565)
Lützen (1632)
Leipzig (1642)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Nya Älvsborg (1719)
För andra betydelser, se Älvsborg (olika betydelser).
Vy över delar av regementet

Älvsborgs regemente, I 15 och I 15/Fo 34 var ett svenskt infanteriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1624 och 1998. Förbandet var förlagt i Borås i Västergötland.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som en del av den stora reformation av Sveriges krigsmakt Gustav II Adolf genomförde sattes de svenska landskapsregementena upp 1624. Älvsborgs regemente sattes upp i Västergötland med bas i Sjuhäradsbygden. Under hela regementets 374-åriga historia var Älvsborgs regemente ett infanteriregemente och under korta perioder utbildade regementet även pansarinfanteri.

Redan innan regementet sattes upp 1624 fanns det förband från Västergötland och Dalsland. Dessa var organiserade i fänikor och ursprunget till Älvsborgs regemente är dessa fänikor. När man sedan satte upp Älvsborgs regemente 1624 utgjorde dessa fänikor stommen i regementet.

1680 när Karl XI organiserade indelningsverket bestämdes det att regementet skulle bestå av åtta kompanier som skulle rekryteras från de sju häradena Mark, Bollebygd, Kind, Redväg, Ås, Gäsene och Veden (därav namnet Sjuhäradsbygden). Det åttonde kompaniet rekryterades främst från Askims och Örgrytes härader i dagens Göteborg.

Regementet deltog i så gott som samtliga svenska krig i antingen fältarmén eller som besättning i svenska fästningar både inom Sverige och i andra delar av riket (se kampanjer). Efter slaget vid Gadebusch marscherade den svenska hären västerut, vilken bland annat bestod av Älvsborgs regemente. Efter Gadebusch började förplägnaden och ammunitionen sina och den 6 maj 1713 tvingades Magnus Stenbock och sin kvarvarande armé kapitulera vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att hela Älvsborgs regemente hamnade i dansk fångenskap. Året därpå, 1714, återuppsattes regementet i Sverige.[1] Det nyuppsatta regementet, under överste Carl Otto Lagercrantz ledning, var med om att stävja Dalupproret 1743.

När indelningsverket avskaffades och den värnpliktiga armén introducerades i början av 1900-talet flyttade regementet in till nybyggda kaserner inne i centrala Borås.

År 1949 omorganiserades regementet med brigad till pansarinfanteri, och satte tillsammans med Skaraborgs regemente (P 4) upp pansarbrigaden PB 5. År 1969 överfördes Älvsborgsbrigaden till infanteriet och fick där beteckningen IB 45.

Under perioden 1952–1956 bemannade Livregementets husarer (K 3) en cykelkavallerikontinent vid Älvsborgs regemente. Kontinenten bestod av två skvadroner från Livregementets husarer, medan befälen överfördes från det avvecklade Skånska kavalleriregementet. Första inryck av värnpliktiga skedde den 6 maj 1952, det vill säga årsdagen som Älvsborgs regemente upplöstes den 6 maj 1713. Den 30 juni 1956 avvecklades detachementet i Borås.[2]

I samband med den så kallade OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, kom Älvsborgs regemente att slås samman med Älvsborgs försvarsområde (Fo 34). Och organiserades från och med den 1 juli 1975 som ett försvarsområdesregemente, med förbandsbeteckningen I 15/Fo 34.[3]

År 1994 avskildes regementets brigad, och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S), under namnet Älvsborgsbrigaden (IB 15). Beteckningen IB 15 antogs då den hade blivit ledig 1992, då dess systerbrigad Västgötabrigaden som burit beteckningen avvecklades.

Efter kalla krigets slut och svenska försvaret omvandlades från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar beslutade riksdagen i försvarsbeslutet 1996 att avveckla Älvsborgs regemente. Detta till fördel för Jämtlands fältjägarregemente (I 5) i Östersund, Dalregementet (I 13) i Falun och Hallands regemente (I 16) i Halmstad.

Avveckling[redigera | redigera wikitext]

Den militära verksamheten i Borås upphörde i tre etapper. Den första var när grundutbildningen vid Älvsborgsbrigaden (IB 15) av värnpliktiga lades ner den 31 december 1997, den andra när försvarsområdet och tillhörande stab den 1 juli 1998 uppgick i Västra Götalands försvarsområde (Fo 32) och den tredje den 1 juli 2005 när hemvärnets Älvsborgsgruppen slogs samman med Göteborgsgruppen till Elfsborgsgruppen och flyttade till Göteborgs garnisonKäringberget i Västra Frölunda på gamla Amf 4-området. Regementets siste chef blev Öv 1. Matts Liljegren.[3]

Efter regementets avveckling 1998 och Hemvärnsgruppens 2006 kvarstod Försvarsmakten som hyresgäst till en mindre lokal inne på gamla regementesområdet. Denna lokal användes som truppserviceförråd och expedition för Älvsborgs Hemvärnsbataljon. Hyresvärden sade upp Försvarsmaktens hyreskontrakt 2010 och efter 96 år lämnar Försvarsmakten regementsområdet på Göta för gott. Älvsborgs Hemvärnsbataljon flyttar till nya lokaler i Borås.

Bråts skjutfält har trots att regementet lagts ned fortsatt verksamhet för Försvarsmakten. Skaraborgs regemente administrerade till och med 2013 skjutfältet som i huvudsak utnyttjas av Elfsborgsgruppens hemvärnsförband. Skjutfältet avvecklades 2013-06-30 förutom att en skjutbana bibehålls även på sikt. Den skjutbanan administreras idag av Elfsborgsgruppen.

Regementsområdet idag[redigera | redigera wikitext]

Efter att den militära närvaron försvunnit från området har civila företag successivt flyttat in på gamla regementsområdet där Borås kommun har planer för en företagspark som passande nog fått namnet "Regementet". Fortfarande har dock Försvarsmakten kvar lokaler inom regementsområdet som stödjer Älvsborgs hemvärnsbataljon som är en av bataljonerna tillhörande Elfsborgsgruppen.

Minnesstenar[redigera | redigera wikitext]

Minnessten vid Älvsborgs regemente.
Minnesplatta vid Älvsborgs regemente.
Minnesplatta vid Älvsborgs regemente.

Nedanför Militärpalatsets restaurang vid f.d Älvsborgs regemente står en minnessten rest över alla slag Kungliga Älvsborgs regemente deltagit i. Slagen som minnesstenen listar är i kronologisk ordning: Mewe 1626, Dirschau 1627, Breitenfeld 1631, Lützen 1632, Jankow 1645, Krakau 1655, Danziger Haupt 1659, Nya Elfsborg 1719, Neu Wahlen 1762, Hogland 1788, Stralsund 1807, Dessau 1813. Den största arbetsinsatsen gjordes i slagen vid Leipzig 1642, Helsingborg 1710 och Gadebusch 1712 vilket står utmärkt längst upp på minnesstenen.

Framför kanslihuset i parken, är en minnessten rest över regementets tid. Även denna sten innehar alla slag regementets deltog i. På vänster sida om entrén till kanslihuset från kaserngården, sitter en minnesplatta över H.M Konungens besök den 15 augusti 1951. På högra sidan om entrén sitter en minnesplatta över omkomna värnpliktiga och officerar i tjänst för regementet under 1900-talet.

Regementsnamnet förs vidare[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag (2007) planer på att döpa om Försvarsmedicincentrum i Västra Frölunda till Älvsborgs regemente med Försvarsmedicincentrum för att visa på militär närvaro i Göteborg och Sjuhärad. Redan idag bär fast anställda officerare på Försvarsmedicincentrum Älvsborgs regementes förbandstecken på axelklaffarna och de värnpliktiga insatssoldaterna bär Älvsborgs regementes förbandstecken, Arméns blå basker och infanteriets truppslagstecken på sina uniformer.[källa behövs]

Brigader[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två stycken fältregementen (krigsförband), Älvsborgs regemente (I 15) och Västergötlands regemente (I 45). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementena att omorganiseras till infanteribrigader. Vid Älvsborgs regemente kom dock endast ett fältregemente att omorganiseras till infanteribrigad, då man samtidigt kom att sätta upp en pansarbrigad.[4]

Västgötabrigaden[redigera | redigera wikitext]

Västgötabrigaden (IB 15) bildades 1949 genom att fältregementet Västergötlands regemente (I 15) omorganiserades till infanteribrigad. Brigaden kom att bli Älvsborgs regementes sekundära brigad och kom att organiseras efter förbandstyperna IB 49, IB 59, IB 66M. Brigaden kom att avvecklas 1992 i samband med försvarsbeslutet 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.[5]

Älvsborgsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Älvsborgsbrigaden (IB 45) bildades 1950 genom att fältregementet Älvsborgs regemente (I 45) omorganiserades till pansarbrigad. 1969 överfördes brigaden till infanteriet och omorganiserades till en infanteribrigad. Brigaden kom att bli Älvsborgs regemente huvudbrigad och kom att organiseras efter förbandstyperna PB 49, PB 58, IB 66 och IB 77 och delvis IB 2000. 1994 kom Älvsborgsbrigaden (IB 45) att avskiljas från regementet och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S), under det nya namnet Älvsborgsbrigaden (IB 15). Brigaden avvecklades den 31 december 1997 i samband med försvarsbeslutet 1996.[5]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

  • Livkompaniet
  • Marks kompani
  • Gäsened kompani
  • Åhs kompani
  • Redvägs kompani
  • Norra Kinds kompani
  • Södra Kinds kompani
  • Borås kompani
  • Vedens kompani

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Älvsborgs regemente 1624-03-10 1713-05-06
Älvsborgs regemente 1714 1998-06-30
Beteckningar
I 15 1816 1974
I 15/Fo 34 1975 1998
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Timmele hed (F) 1685 1770
Kila hed (F) 1770 1783
Örby hed (F) 1783 1796
Fristad hed (F) 1797 1914
Borås (F) 1914 1998
Tånga Hed (Ö) 1968 1998
Remmene skjutfält (Ö) 1968 1998

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma under 1900-talet fram till att regementet avvecklades den 30 juni 1998:[1][3]

  • 1898-1903: Carl Axel Leonard Nordenadler
  • 1903-1906: Oscar Silverstolpe
  • 1906-1913: Gustaf Henrik Sjöqvist
  • 1913-1916: Adolf Erik Ludvig Lagercrantz
  • 1916-1920: Ernst Lars Isaac Silfverswärd
  • 1920-1927: Karl Alfred Rignell
  • 1927-1936: Axel Gustaf von Arbin
  • 1936-1938: Arvid Moberg
  • 1938-1942: Anders Teodor Bergquist
  • 1942-1951: Gunnar Fredrik Brinck
  • 1951-1956: Gustav Åkerman
  • 1956-1959: Erik Olof Rosengren
  • 1959-1962: Bengt Uller
  • 1962-1966: Sigmund Ahnfelt
  • 1966-1975: Karl Gunnar Lundquist
  • 1975-1981: Åke Ingmar Lundberg
  • 1981-1986: Sven Henry Magnusson
  • 1986-1989: Per Ulf Blomqvist
  • 1989-1992: Svante Bergh
  • 1992-1998: Matts Uno Liljegren
  • 1998-1998: Nils Erling Krister Edvardsson

Kända personer som gjort värnplikt på I 15[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 336
  2. ^ Holmberg (1993), s. 19
  3. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 69
  4. ^ brigadmuseum
  5. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 321
  6. ^ Amster, Karin (6 september 2009). ”Ingvar Oldsberg - ett liv i rutan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3474091.svd. Läst 3 december 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bondestam, Torgny, red (1974). En bok om I15: Kungl Älvsborgs regemente 1624-1974. Borås: I15. Sid. 195, 199-204. Libris 1333674 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Braunstein, Christian (2004). Svenska Försvarsmaktens fälttecken efter millennieskiftet. Östervåla: Christina von Arbin. Sid. 78. ISBN 91-971584-7-X 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]