Västgöta regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 58°22′33″N 12°20′05″Ö / 58.37583°N 12.33472°Ö / 58.37583; 12.33472

Kungliga Västgöta regemente
(I 6)
Västgöta regemente 06.jpg
Fana m/1850, för Västgöta regementes 1:a bataljon.
Datum 1628–1713, 1713–1927
Land  Sverige
Lojalitet Krigsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleri (1628-1811)
Infanteri (1811-1927)
Storlek Regemente
Förläggningsort Vänersborg
Färger Gult och svart          
Marsch "Vaktombytet", V. Holtz (1893–1927)
Segernamn Skara (1611)
Skillingehed (1612)
Burgstall (1631)
Breitenfeld (1631)
Dirschau (1627)
Stuhm (1629)
Lützen (1632)
Lund (1676)
Befälhavare
Framstående befälhavare Erik Soop
Gustaf Adolf von Siegroth
Fana m/1850, för Västgöta regementes 2:a bataljon.
Vy över regementet.
De sista värnpliktiga på regementet år 1927.
Vy över regementet.

Västgöta regemente, I 6 var ett svenskt kavalleriförband och senare infanteriförband inom Krigsmakten som verkade i olika former mellan åren 1628 och 1927. Förbandet var förlagt i Vänersborg i Västergötland, därifrån regementets soldater i huvudsak rekryterades.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet har historiska traditioner från de ryttarfanor som sattes upp i Västergötland under 1500-talet och som år 1628 bildade ett regemente, Västgöta regemente till häst. I 1634 års regeringsform benämns regementet som "Västgöta och Dals ryttare". Regementets första chef var Erik Soop. År 1655 ändras namnet till Västgöta kavalleriregemente. 1691 blev regementet indelt. Regementet övades från 1689 på Eggby ängar, öster om Skara och från 1745 på Axevalla hed, mellan Skara och Skövde.[2]

Regementet deltog i slaget vid Gadebusch, men har inte fått det segernamnet till delat sig. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären västerut, vilken bland annat bestod av Västgöta regemente. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Västgöta regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[1]

År 1792 omorganiseras regementet till dragonregemente och från 1802 erhöll det namnet Västgöta linjedragonregemente. År 1806 ändrades namnet till Västgöta dragonregemente. År 1811 överfördes regementet från kavalleriet till infanteriet och fick det nya namnet Västgöta regemente.[2] Regementet gavs beteckningen I 6 (Infanteriregemente 6) år 1816.

Regementet som samlats och vapenövats på mötesplatsen vid Axvalla hed under längre tid, skulle i december 1916 få ny hemort. Detta då det 1906 beslutades att förlägga regementet till Vänersborg i syfte att få fart på stadens långsamma utveckling. Men även som en kompensation till att Västgöta-Dals regemente, som haft sin mötesplats på Grunnebo hed med expedition i Vänersborg, omlokaliserats till Halmstad. I gengäld fick staden upplåta Holmängen och landerierna Källshagen och Niklasberg till regementet för dess kaserner och skjutbanor. Den 15 december 1916 stod det nya kasernetablissemanget färdigt och regementet in på området, vilket bestod av ett kanslihus, tre bataljonskaserner, kök och matsal, gymnastikhall, förrådsbyggnader, stall, sjukhus och bostäder för underofficerare. Totalt hade regementet nu en kapacitet att förlägga och utbilda drygt 3.000 värnpliktiga.[3]

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att regementet skulle avvecklas efter repetitionsövningarna 1927. Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången, och regementet var avvecklat. Minnet av regementet bevaras sedan den 1 januari 1928 av Skaraborgs regemente. Ett regemente som flertalet av de som tjänstgjorde vid förflyttades till.[3] Att det Västgöta regemente blev ett av de regementen som avvecklades genom försvarsbeslutet, får nog ses med att det låg i en triangel mellan Bohusläns regemente i Uddevalla, Skaraborgs regemente i Skövde och Älvsborgs regemente i Borås, vilka samtliga tre hade ett avstånd på cirka 100 km mellan sig. Förbandsbeteckning I 6 kom dock att leva vidare, då Norra skånska infanteriregementet från den 1 januari 1928 tilldelades den som ny förbandsbeteckning.[4]

Efter regementet hade avvecklats, öppnades Källhagens sinnessjukhus den 1 juli 1930 inom de tidigare kasernerna. Vilket från 1971 döptes om till Norra klinikerna. Den 31 september 1982 revs den kasernen som låg i vinkel. Och 1983 döptes sjukhuset om till Norra sjukhemmet. Genom psykiatrireformen 1988 lades sjukhusverksamheten ned, och området stod sedan tomt ett par år. År 1992 hade området renoverats till lägenheter, kontor och skola.[5]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

1833
  • Livkompaniet
  • Laske kompani
  • Älvsborgs kompani
  • Barne kompani
  • Kåkinds kompani
  • Vadsbo kompani
  • Gudhems kompani
  • Vartofta kompani

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn[6]
Västgöta regemente till häst 1628 1634
Västgöra och Dals ryttare 1634 1655
Västgöta kavalleriregemente 1655 1713
Västgöta kavalleriregemente 1713 1802
Västgöta linjedragonregemente 1802 1806
Västgöta dragonregemente 1806 1811
Västgöta regemente 1811 1927
Beteckningar
I 6 1816 1927
Mötesplatser och förläggningsorter
Eggby ängar (M) 1689 1745-08-25
Axevalla hed (M) 1745-08-26 1916-12-14
Vänersborg (F) 1916-12-15 1927-12-31

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma under 1900-talet:[1]

  • 1896-1904: Axel Fredrik von Matern
  • 1904-1912: Erik Bergström
  • 1912-1913: Anders Erik Werner
  • 1913-1922: Hugo Leonard Leth
  • 1922-1927: Ernst Nils David af Sandeberg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 328
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 43
  3. ^ [a b] Werner
  4. ^ Braunstein (2003), s. 163
  5. ^ BRF Hagaparken
  6. ^ Holmberg (1993), s. 9

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken Carl Thorsten, Belfrage Nils (1947). Kungl. Västgöta regemente. 1, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötaorganisationer 1540-1723. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris 1510763 
  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken, Carl Thorsten (1948). Kungl. Västgöta regemente. 2, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötakavalleriregemente 1724-1792, Västgöta dragonregemente 1792-1811, Kungl Västgöta regemente 1811-1927. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris 1510764 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 206-218. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Rosenberg, Göthe, red (1977). Västgöta regemente genom tiderna. Vänersborg: Fören. Libris 378790 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]