Sverige-Finland
Sverige-Finland är en sentida benämning på Sverige under epoken från 1200-talet till finska krigets slut 1809, då Sverige även omfattade det område som i dag är Republiken Finland. Begreppet har kommit till användning inom historieundervisningen som pendang till det samtida motsvarande begreppet Danmark-Norge samt det följande Sverige-Norge som dock var en personalunion av två riken.
Uttrycket började användas i Finland under 1930-talet, bland annat av didaktiska skäl, men rekommenderas inte längre. Benämningen är missledande eftersom dagens Finland motsvarar åtta av de dåtida svenska landskapen (från 1634 länen), och "den östra rikshalvan" (Österlanden) utgjorde en landsdel på samma sätt som Götaland, Svealand och Norrland. Benämningen Sverige-Finland tör därför överdriva den relativa självständighet som under vissa tider, bland annat under Kalmarunionen, kunde ges t.ex. ståthållaren i Viborg.
Samtiden använde aldrig uttrycket Sverige-Finland utan bara Konungariket Sverige eller Sverige vars innevånare alla var "svenskar" som överordnad nationalitetsbeteckning till sin etniska eller geografiska tillhörighet (östgöte, norrbottning, same, skåning, ålänning, karelare osv).
