Tävlingssimning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tävlingssimning
Amerikanen Michael Phelps har haft stora framgångar inom tävlingssimning.
Amerikanen Michael Phelps har haft stora framgångar inom tävlingssimning.
Högsta förbund FINA
Först utövad Gammalt, i sin moderna form vid 1800-talets mitt
Egenskaper
Kontaktsport Nej
Könsmixad Ja, separata tävlingar
Kategorisering Simsport
Vattensport
Utrustning Badkläder
Spelplats Utomhus eller inomhus, bassäng
OS 1896

Tävlingssimning är en sport som kan utövas både individuellt och som i lag. Sporten utförs i vatten, oftast i en simbassäng, där det gäller att simma så snabbt som möjligt för att hinna före sina konkurrenter. Simmaren använder sig av olika simsätt. Tävlingsregler har fastställts av det internationella organet FINA.

Grenar[redigera | redigera wikitext]

Tävlingssimning omfattar

Tävlingssimning har varit en del av de olympiska spelen sedan de första 1896. Tillsammans med de andra simsporterna simhopp, synkroniserad simning, öppet vatten-simning och vattenpolo styrs idrotten av Fédération Internationale de Natation (FINA).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Simningens historia

I Europa började man tävla i simning under 200-talet före Kristus. Ännu vid 1800-talets mitt simmade man i huvudsak bröstsim. Under 1873 utvecklades sporten då John Arthur Trudgen införde simsättet trudgen i västvärldens simtävlingar. Simsättet trudgen kopierade den främre delen av det crawl som användes av urbefolkningen i Nordamerika. Eftersom britterna ogillade stänk lade Trudgen till en saxande kick istället för en vanlig kick.

Tävlingssimning ingick i de första Olympiska sommarspelen 1896 i Aten. Under 1902 införde Richard Cavill simsättet crawl, även kallat frisim. Under 1908 bildades världsföreningen för simning, Fédération Internationale de Natation (FINA). Fjärilsim utvecklades på 1930-talet och var först en variant av bröstsim, men infördes som en egen stil 1952.

Tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Tävlingssimning går ut på att på kortast tid simma en förutbestämd sträcka. Tävlingssimning blev en populär sport på 1800-talet och består av 36 olika grenar - 18 för män och 18 för kvinnor. Dock erkänner IOK endast 34 - 17 för män och 17 för kvinnor. I OS tävlar manliga och kvinnliga idrottare i 13 av de godkända grenarna. Olympiska spelen hålls i en 50-metersbassäng. Tävlingssimning styrs av det internationella organet FINA (Fédération Internationale de Natation).

Tävlingsbassänger[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Simbassäng

De flesta tävlingar äger rum antingen på en långbana (50 m) eller en kortbana (25 m eller 25 yards).

Funktionärer[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera typer av funktionärer inom tävlingssimning.

Tidtagare, en per tävlingsbana, står bakom startpallarna på bassängens ena kortsida. Tidtagarna godkänner en simmares start, vändning samt målgång och tar en manuell backup-tid. Tidtagaren meddelar varje godkänd start/vändning till bandomaren.

Bandomare finns vanligtvis en eller två per långsida av bassängen. De har även i uppgift att döma om simmarna använder en godkänd simteknik samt registrera felaktiga starter (tjuvstarter). På bassängens andra kortsida befinner sig vändningskontrollanter. Dessa kontrollerar och godkänner enbart simmarnas vändningar, som rapporteras till vändningskontrollantledaren.

Vid startmomentet av ett heat har man starters. Dessa visslar i en visselpipa då simmarna ska upp på startpallarna, utläser frasen "På edra platser" samt trycker på startknappen som utlöser startsignalen samt sätter igång tidtagningen.

Slutligen finns en tävlingsledare.

Även andra typer av funktionärer kan förekomma, som speaker och prisutdelare. För att bli svensk simfunktionär måste man gå kursen simfunktionär steg 1 och bli godkänd av Svenska Simförbundet. Efter steg 1 har man rätt att vara tidtagare och vändningskontrollant. För att kunna ha någon annan högre post krävs ytterligare en kurs, Steg 2. [1]:

Simkläder[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Badkläder

Tävlingsbadbyxor har som syfte att öka simmarens hastighet. Vanligast är att man har åtsittande badkläder som inte medför något vattenmotstånd. Även en badmössa i gummi eller liknande material ökar hastigheten då hår har en bromsande effekt.

Det har väckts en stor debatt om simdräkternas utveckling. Superdräkterna eller gummidräkterna, exempelvis LZR Razer, som var tillåtna 2008-2009 hjälpte många simmare till världsrekord. Superdräkterna bestod av icke-textila material såsom gummi, där tjockleken varierarades på olika delar av dräkten för att ge extra flytförmåga där den behövdes, utan att påverka röligheten. Superdräkterna var extremt tajta, och utformade för kompression och bättre strömlinjeform i vattnet. Det kunde ta en timme att sätta på sig en sådan baddräkt och det var vanligt att baddräkterna gick sönder vid påklädning. Baddräkterna gynnade speciellt muskulösa och kraftiga simmare. Internationella Simförbundet FINA ändrade succesivt reglerna angående simdräkterna. Från och med våren 2009 blev det förbjudet att tävla i dubbla par simdräkter, vilket tidigare gett elitsimmare en högre flytförmåga. Det förbjöds också att använda simdräkter med heltäckande axlar och armar. Men efter VM i Rom i augusti 2009, där inte mindre än 42 världsrekord sattes, beslutades det att superdräkterna kommer att försvinna helt, och att simdräkterna från januari 2010, precis som fram till december 2007, ska bestå av textila material utan egen flytförmåga. Från 1 januari 2010 infördes också regler som minskade tillåten täckt kroppsyta, så att badbyxorna (för män) inte får gå högre upp än till naveln eller ner över knäna. För damer får dräkterna dock gå upp till axlarna, av integritetsskäl. Textila helkroppsbaddräkter för män, exemplevis den s.k hajdräkten, hade använts i början av 2000-talet innan superdräkten infördes.

Vanliga badklädesmärken är: Arena, Speedo, TYR, Aquarapid Nike, Diana och Dolfin.

Tränings- och tävlingsbadkläder[redigera | redigera wikitext]

Män[redigera | redigera wikitext]

Vid träning används ofta kortare klortåliga badbyxor. Vid tävling används ofta längre badbyxor eller dräkter i vattenavstötande material.

Kvinnor[redigera | redigera wikitext]

Kvinnor använder oftast hel baddräkt. Det är ovanligt med bikini. Vid tävling kan även dräkten gå längre ner på benen.

Ändringar i idrotten[redigera | redigera wikitext]

Tävlingssimning har under en lång tid utvecklats, bland annat genom bättre simteknik och genom nya material i simkläderna.

Vid de fyra första OS-tävlingarna ägde simningen inte rum i bassänger, utan i öppet vatten (1896 - Medelhavet, 1900 - Seine, 1904 - en konstgjord sjö, 1906 - Medelhavet). Under de Olympiska spelen 1908 byggdes en 100-metersbassäng, som låg i mitten av huvudarenan. Vid simtävlingarna i OS 1912, som hölls i Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm, använde man för första gången elektrisk tidtagning.

Manliga simmare använde helkroppsbadkläder fram till 1940-talet, vilket innebar mer motstånd i vattnet än vad moderna badbyxor gör. Konkurrensen medförde att nya material och mönster i tygerna utvecklades för att minska vattenmotståndet och simmarnas trötthet. Dessutom har under årens lopp även bassängerna utvecklats för att öka hastigheten. En viss typ av design – djup och bredd samt utformning av bassängkanten – påverkar hastigheten.

Olympiska sommarspelen 1924 var de första då en standard 50-metersbassäng med markerade banor användes. Under OS 1936 infördes startpallar för första gången. Voltvändning utvecklades på 1950-talet och glasögon användes för första gången vid OS 1976.

Även under det sena 1900-talet förändrades tävlingssimningens teknik. I simsättet bröstsim får man nu doppa huvudet helt under vattnet, vilket ger en längre slaglängd och snabbare tempo. Dessutom får man föra armarna längre bak än axlarna vid start- och varv för att snabba på bröstsimmet. Vid vändningen i bröstsim behöver inte händerna längre sättas i på samma höjd, och efter vändningen har det blivit tillåtet med en fjärilskick innan uppgång. I ryggsimmet är det nu tillåtet att lägga sig på mage vid vändning för att utföra en voltvändning. Tidigare var man tvungen att simma på rygg hela vägen in och göra en bakåtvolt. Detta görs nu i vändningen mellan ryggsim och bröstsim på IM.

Från 2008 infördes nya startpallar som medger sprintstart. Startpallarna var tänkta att introduceras vid OS i Beijing 2008 men då simmarna inte fått möjlighet att träna in den nya starten så kom de i tävlingssammanhang att introduceras senare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.fina.org/project/index.php?option=com_content&task=view&id=45&Itemid=119 FINA teknisk bestämmelse SW1.2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]