Olympiska sommarspelen 1912

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olympiska sommarspelen 1912
Stockholms Stadion olympiaflagga 2012.jpg
Grenar 102 grenar i 15 sporter
Deltagare
Nationer 28
Aktiva 2 547
Män 2 490
Kvinnor 57
Värdskap
Arena Stockholms Olympiastadion
Öppningsceremoni 5 maj 1912
Spelen öppnades av Kung Gustaf V av Sverige
Läste deltagarnas ed Ej förrän 1920
Läste funktionärernas ed Ej förrän 1972
Elden tändes av Ej förrän 1936
Avslutningsceremoni 27 juli 1912

Olympiska sommarspelen 1912 var de femte moderna olympiska spelen och hölls i Stockholm i Sverige. Huvudarena var Stockholms Olympiastadion. Spelen kom att kallas för solskensolympiaden tack vare det osedvanligt soliga och varma vädret. 100-årsminnet av detta evenemang firades med ett jubileumsmarathonlopp med start i Stockholms Olympiastadion vid exakt samma tidpunkt, 14 juli 2012 klockan 13:48.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

För åskådarna var det soliga vädret positivt, men solen och värmen fick också negativa följder. På avslutningsdagen avled den portugisiske maratonlöparen Francisco Lázaro av värmeslag, som han drabbats av under loppet.

Öppningsceremonin den 6 juli 1912.
Stockholms olympiastadion på ett officiellt vykort från olympiska sommarspelen 1912.
Prins Wilhelm, kronprins Gustaf Adolf och kung Gustaf V på en kunglig läktare.

Brottningstävlingarna avgjordes utomhus i Stadion vid den så kallade ståplatskurvan och förutom att det blev mycket tröttsamt ådrog sig flera av brottarna brännsår eftersom matcherna inte hade någon tidsbegränsning utan pågick "till fall". Den längsta matchen var semifinalen i mellanvikt A mellan en ryss, Klein, och en finländare, Asikainen. Den pågick i 11 timmar, endast med några minuters uppehåll varje halvtimme för toabesök, förfriskningar med mera. Ryssen dömdes som segrare utan att något fall inträffat, men vid finalen dagen efter var båda brottarna så uttröttade att de avstod från att möta svensken Claes Johansson, som alltså vann guldet på walk over. I mellanvikt B avbröts finalen mellan svenske Ahlgren och finske Böling efter 6 timmar och båda fick andra pris. Brottningsreglerna ändrades efter detta.

Man var allmänt belåten med reglerna under tävlingarna. Arrangörerna hade nämligen samlat in regler i olika sporter från olika länder och sammanställt dem till moderna regler, som också vid kommande internationella kongresser i stor utsträckning antogs av specialförbunden.

Medaljligan vanns enligt dåtidens poängberäkning av Sverige, vars 64 medaljer gav sammanlagt 136 medaljpoäng.[1] Efter dagens medaljligesystem, där antalet guldmedaljer räknas först, vann emellertid USA.

2,23 % av deltagarna var kvinnor. Med moderna mått kan detta tyckas lite, men andelen var högst dittills.

Sverige erbjöds också ett olympiskt vinterspel i samband med tävlingen. Detta tackade man dock nej till, till förmån för de nordiska spelen.

Spelens mest uppmärksammade tävlande var

  • Jim Thorpe från USA, som tävlade i femkamp och tiokamp och dominerade båda
  • den hawaiianske simmaren Duke Kahanamoku, som vann 100 m frisim på ett överlägset sätt och
  • den finländske löparen Hannes Kolehmainen, som satte ett nytt världsrekord på 5 000 meter med inte mindre än 25 sekunder och dessutom tog hem både 10 000 m och terränglöpningen
  • Svenske hjortskytten Oscar Swahn blev den hittills äldste OS-guldmedaljören (64 år, 257 dagar) genom lagguldet på löpande hjort
  • Greta Johansson tog guld i simhopp, damernas raka hopp. Därmed blev hon Sveriges första kvinnliga olympiska mästare
  • Shizo Kanaguri, den japanske maratonlöparen som gåtfullt försvann mitt i loppet, för att återkomma till Sverige och fullborda distansen 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder senare.
  • Pierre de Coubertin som under pseudonym vann grenen litteratur.

Året efter spelen uppdagades att Thorpe 1911 hade spelat i ett litet baseballag och fått en minimal ekonomisk ersättning. Han diskvalificerades för professionalism och medaljerna återsändes till Stockholm och en ny fördelning gjordes. Tiokampen fick därigenom en medaljfördelning, som blev

År 1983 tilldelades Thorpe postumt de båda guldmedaljerna varför det i den historiska statistiken finns två guldmedaljörer.

Jubileumsmarathon[redigera | redigera wikitext]

Söndagen den 14 juli 1912 avgjordes maratonloppet, som var höjdpunkten vid de femte olympiska spelen i Stockholm. Stockholms nybyggda Olympiastadion var fullsatt till sista plats med 22 000 åskådare, trots att biljettpriserna var högre än någon annan tävlingsdag. För att fira 100 års minnet av detta evenemang anordnades ett jubileumsmarathonlopp med start i Stockholms Olympiastadion vid exakt samma tidpunkt, 14 juli 2012 klockan 13:48.

År 1912 startade 69 löpare och 35 kom i mål. I 2012 års upplaga fanns 10 510 anmälda löpare från 66 nationer. Loppet hade start och mål vid kungliga läktaren på Stadion. Det innebar att deltagarna sprang knappt 350 meter på löparbanan innan de lämnade arenan genom marathonporten mot Valhallavägen. Banan gick till Sollentuna och tillbaka. 2012 års Jubileumsmarathon följde samma bana så nära som möjligt. Tidstypisk klädsel var ett önskemål.[2]

Klockan 13.48 den 14 juli 1912 gick starten för det olympiska maratonloppet i Stockholm. Alexis Ahlgren från Trollhättan tog täten inne på Stadion. Till höger: Jubileumsmarathon 2012-07-14, klockan 13.50 lämnade löparna Stadion och svänger in på Valhallavägen. Klockan 13.48 den 14 juli 1912 gick starten för det olympiska maratonloppet i Stockholm. Alexis Ahlgren från Trollhättan tog täten inne på Stadion. Till höger: Jubileumsmarathon 2012-07-14, klockan 13.50 lämnade löparna Stadion och svänger in på Valhallavägen.
Klockan 13.48 den 14 juli 1912 gick starten för det olympiska maratonloppet i Stockholm. Alexis Ahlgren från Trollhättan tog täten inne på Stadion. Till höger: Jubileumsmarathon 2012-07-14, klockan 13.50 lämnade löparna Stadion och svänger in på Valhallavägen.

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Roddtävling i singelsculler nedanför Strandvägen.

Medaljfördelning[redigera | redigera wikitext]

Minnestavla "segrare voro..." utanför huvudporten.
Plac. Land Gold medal-2008OB.svg
Guld
Silver medal-2008OB.svg
Silver
Bronze medal-2008OB.svg
Brons
Totalt antal
medaljer
1  USA 25 18 20 63
2  Sverige 23 24 17 64
3  Storbritannien 10 15 16 41
4  Finland 9 8 9 26
5  Frankrike 7 4 3 14
6  Tyskland 5 13 7 25
7  Sydafrika 4 2 0 6
8  Norge 3 2 5 10
9  Ungern 3 2 3 8
 Kanada 3 2 3 8

Deltagande nationer[redigera | redigera wikitext]

Totalt deltog 28 länder i spelen. Egypten, Island, Japan, Portugal och Serbien debuterade vid dessa spel. Japan blev därmed det första asiatiska och Egypten blev det första arabiska landet att medverka i de olympiska spelen.

Dokumentärer[redigera | redigera wikitext]

I maj 2012 (med repris i juli 2012) visade SVT dokumentärfilmen Solskensolympiaden som skildrade sommar-OS 1912.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Olympic Games of Stockholm 1912 – Official Report s 864
  2. ^ Jubileumsmarathon 14 juli 1912 - 2012.
  3. ^ http://svt.se/2.174791/1.2805750/solskensolympiaden

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]