Torpedflygplan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett amerikanskt torpedflygplan av typen Grumman TBF Avenger på däcket till hangarfartyget USS Yorktown, sannolikt i slutet av år 1943.

Torpedflygplan är stridsflygplan som är speciellt konstruerade för att fälla torpeder. De utgör en speciell typ av attackflygplan eller bombflygplan och kallas ibland för torpedbombare eller torpedbombplan, och var framför allt vanliga under propellerflygplanens tid. Det förekom ganska ofta att torpedflygplanen i sin utformning var sjöflygplan. Anledningen till att torpedflygplanen skiljer sig från övriga attack- eller bombflygplan är att torpederna är större och tyngre än de flesta bomber (trots att de luftfällda torpederna i allmänhet var lättare än torpeder avsedda för ubåtar), och dessutom måste fällas på relativt låg höjd och vid låg fart för att inte ta skada vid nedslaget i vattnet. Eftersom detta innebär att torpedflygplanen blir sårbara både mot jaktflygplan och luftvärn förekommer denna flygplantyp knappast längre, utan har ersatts med attackflygplan utrustade med sjömålsrobotar.

Torpedflygplan under andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Även om de första torpedflygplanen dök upp i slutet av första världskriget var deras storhetstid var under andra världskriget, och då inte minst i USA:s marinflyg, där US Navy hade torpedflygplan baserade på hangarfartyg. Efter att USA hade förlorat de flesta av sina slagskepp vid den japanska attacken mot Pearl Harbor blev hangarfartygen med nödvändighet huvudvapnet mot den kejserliga japanska flottan under kriget i Stilla havet. På grund av torpedflygplanens egenskaper led dessa ofta svåra förluster när de sattes in mot stora japanska flottstyrkor, men eftersom en enstaka torpedträff kunde slå ut eller sänka även de allra största fartygen, ansågs de ändå effektiva.

Torpedflygplan i svenska flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

I Sverige skedde de första försöken med fällning av torpeder från flygplan år 1924, och då utnyttjades flygbåtar av typen Friedrichshafen FF 49C[1]. Det svenska flygvapnets första torpedflygplan blev tyska Heinkel HD 16, som levererades i januari 1929 och gavs beteckningen T 1, där "T" betyder torpedflygplan, och baserades på flygflottiljen F 2 Hägernäs.[2] 1939 togs Heinkel He 115A-2 i bruk under beteckningen T 2, och kom efter 1945 att utnyttjas för spaning och livräddningsuppgifter.[3] Bombflygplanet Junkers Ju 86, i Sverige betecknat B 3 kom från 1944 också att utnyttjas som torpedflygplan, under den inofficiella beteckningen T 3.[4] En version av den italiensktillverkade Caproni Ca.313, även känd som B 16 och S 16, levererades som torpedflygplan under beteckningen T 16, men befanns snart vara osäker och allmänt undermålig som både bomb- och torpedflygplan, och 1943 hade alla flygplan byggts om och konverterats till spaningsflygplan.[5] Det Saab-tillverkade bombflygplanet B 18 levererades 1947-1948 i en torpedflygversion betecknad T 18B. Emellertid var flygplanet för snabbt för att torpedfällningen skulle fungera bra, och flygplanet beväpnades istället med automatkanon och var därför i praktiken ett attackflygplan.[6] Sedan 1958, då T 18B togs ur tjänst, har svenska flygvapnet inte haft några flygplan betecknade torpedflygplan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sunnersberg.com, torpedflygplan
  2. ^ Svenska vingar, T 1
  3. ^ Svenska vingar, T 2
  4. ^ Svenska vingar, B 3, A, B, C-2
  5. ^ Svenska vingar, S 16A, B
  6. ^ Svenska vingar, T 18B

Se även[redigera | redigera wikitext]