Attacken mot Pearl Harbor

Attacken mot Pearl Harbor Del av stillahavskriget i andra världskriget Fotografi från ett japanskt plan vid Battleship Row i början av attacken. Explosionen i mitten är en torpedträff på USS West Virginia. Ägde rum 7 december 1941 Plats Huvudsakligen Pearl Harbor, Hawaiiterritoriet, USA Resultat USA förklarar krig mot Kejsardömet Japan Nazityskland och Kungariket Italien förklarar krig mot USA. Stridande  USA  Kejsardömet Japan Befälhavare Husband Kimmel Walter Short Chuichi Nagumo Isoroku Yamamoto Styrka 8 slagskepp, 8 kryssare, 30 jagare, 4 ubåtar, 49 andra fartyg, ~390 flygplan Första luftflottan: 6 hangarfartyg, 2 slagskepp, 2 tunga kryssare, 1 lätt kryssare, 9 jagare, 8 tankfartyg, 23 ubåtar, 5 miniubåtar, 414 flygplan Förluster 4 slagskepp sänkta, 4 slagskepp skadade inklusive 1 grundstöt 2 jagare sänkta, 1 skadad 1 annat fartyg sänkt, 3 skadade 3 kryssare skadade 188 flygplan förstörda 155 flygplan skadade, 2 403 militärer döda 1 178 militärer skadade 57 civila döda 35 civila skadade 4 miniubåtar sänkta, 1 miniubåt grundstött, 29 flygplan förstörda, 55 flygare döda 9 ubåtsbesättningsmän 1 ubåtsbesättningsman tillfångatagen

Attacken mot Pearl Harbor (kallad Hawaii Operation eller Operation AI av det japanska kejserliga högkvarteret (Operation Z i planeringsstadiet) och Slaget vid Pearl Harbor var ett militärt överraskningsanfall som utfördes av den kejserliga japanska flottan mot den amerikanska marinbasen vid Pearl Harbor, Hawaii på morgonen den 7 december 1941. Nästa dag förklarade USA krig mot Japan vilket resulterade i deras inträde i andra världskriget. Attacken var tänkt som en förebyggande åtgärd för att hålla den amerikanska Stillahavsflottan borta från att påverka kriget som Kejsardömet Japan planerade i Sydostasien mot Storbritannien och Nederländerna, samt USA i Filippinerna. Basen attackerades av japanska flygplan (totalt 353, i två omgångar) som startade från sex hangarfartyg.

Fyra amerikanska slagskepp sänktes (två av vilka bärgades och togs i bruk senare i kriget) och alla de fyra andra slagskeppen närvarande skadades. Japanerna sänkte också eller skadade tre kryssare, tre jagare, ett luftvärnsutbildningsfartyg och ett minfartyg. 188 amerikanska flygplan förstördes, 2 402 personer dödades och 1 282 skadades. Kraftstationen, varvet, underhållstjänsten, bränsle- och torpedlagringsanläggningarna samt ubåtskajerna och högkvarteret (även plats för underrättelsesektionen) attackerades inte. De japanska förlusterna var små, med 29 flygplan och fem miniubåtar förlorade och 65 militärer dödades eller sårades. En japansk sjöman tillfångatogs.

Attacken var en stor strid i andra världskriget och kom som en djup chock för det amerikanska folket. Inhemskt stöd för isolationism, som varit stark, försvann. Tysklands obetänksamma krigsförklaring mot USA, som inte begärts av något fördrag, förflyttade USA från hemlighållet stöd till Storbritannien (t.ex. Neutralitetspatrullen) till aktiv allians och fullt deltagande i kriget i Europa. Trots många historiska prejudikat för oanmälda militära åtgärder ledde, avsaknaden av en formell varning från Japan, särskilt medan förhandlingarna fortfarande tydligt pågick, till att president Franklin D. Roosevelt i sitt tal proklamerade "en dag som kommer att leva i vanära" den 7 december.

Förberedelserna

Den japanska kommendören Kameto "Gandhi" Kurojima kom fram till att anfallet skulle utföras med sex hangarfartyg understödda av nio jagare och en tung kryssare. Denna flotta kallades för Första luftflottan (Koku Kantai på japanska). Viceamiral Chuichi Nagumo hade befälet över flottan. En liten stödstyrka som bestod av två slagskepp och två tunga kryssare skulle skydda Första Luftflottan från ytfartyg. Flottan åkte över norra Stilla havet för att undvika spaningsflyg.

Militärledningen kom överens att anfallet skulle starta den 7 december klockan 8:00. Första mål var hangarfartygen och de stora slagskeppen (sedan flygfält/hangarer attackerats för att hindra amerikanskt flyg från att slå tillbaka).

De sex hangarfartygen Kaga, Hiryu, Shokaku, Soryu, Zuikaku och Akagi skulle ha med sig cirka 390 plan. Aichi D3A "Val", Nakajima B5N "Kate" och Mitsubishi A6M Zero-Zen "Zeke" var flygplanen som skulle användas. Mitsuo Fuchida var chef för anfallet.

"Niitaka-yama ni nobore", eller Bestig berget Niitaka, var kodordet som skulle användas om Nagumo skulle anfalla Pearl Harbor. "To...to...to..." följt av "Tora-Tora-Tora" skulle Fuchida använda om anfallet hade överraskat fienden.

Den 26 november lämnade Första luftflottan Hitokappubukten tillsammans med stödflottan och tankfartyg från Japan. Den 1 december mottog Nagumo anfallsordern. Två dagar senare tankade flottan vid datumgränsen och började, med en hastighet av 25 knop svänga in mot Pearl Harbor.

Anfallet

USS Shaw exploderar.

Den 7 december 1941, då anfallet skulle ske, väntade Pearl Harbor en division B-17 från fastlandet och därför sände man radio från Pearl Harbor hela dygnet. Klockan 06:00 på morgonen den 7 december lyfte det första japanska flygplanet i anfallet och på 15 minuter hade de första 183 planen lyft. Samtidigt fick Pearl Harbor in signaler på sin radar men trodde att det var B-17-planen från fastlandet som kom.

Cirka klockan 07:55 började bomber och torpeder falla. Efter tio minuter träffades USS Arizona av en bomb som penetrerade pansardäcket i närheten av Torn 2 och exploderade, varvid den antingen antände ett svartkrutförråd för salutkanoner och katapulter (troligt enligt utredningar efter kriget) eller (mindre troligt enligt samma utredningar) detonerade inne i den främre ammunitionsdurken för huvudpjäserna; oaktat vilket ledde detta till att drivladdningarna (röksvagt krut i silkespåsar) för huvudpjäserna som lagrades i ammunitionsdurken exploderade. Explosionen på Arizona orsakade 1200 amerikanska soldaters död.

Ytterligare sju fartyg sänktes eller förstördes och oljan som fartygen hade släppt ut började brinna. Fler än 200 amerikanska flygplan förstördes på marken innan de hann lyfta. Omkring klockan 9:00 lyfte den andra japanska anfallsvågen bestående av 167 flygplan.

Efter anfallen hade Japan endast förlorat 29 flygplan, 55 flygare, en ubåt och fem miniubåtar. I en jämförelse hade omkring 2403 amerikanska militärer och civila stupat, åtta fartyg sänkts och cirka 250 flygplan förstörts. De amerikanska hangarfartygen (ett av japanernas huvudmål) var till havs och förblev oskadda, vilket var ett strategiskt bakslag för anfallarna.

Konspirationsteorier

Det finns viss omstridd information som säger att USA tillät anfallet på Pearl Harbor. Enligt dessa uppgifter ska japanerna ha skickat en krigsförklaring samma morgon som anfallet inleddes, men detta meddelande försvann och dök enligt USA:s administration inte upp förrän några dagar efter anfallet. Andra saker som på vissa håll anses lustiga är att alla nyare krigsfartyg som normalt befann sig i Pearl Harbor var ute på övningsuppdrag samma dag som attacken skedde. USS Arizona var förvisso ett känt skepp men var av äldre modell. Radiotystnad var också beordrat utan några egentligen adekvata anledningar; en radiotystnad som gjorde det omöjligt för de militära stationerna att från det att de först beskådats tills själva anfallet kom ta reda på om det verkligen var de förväntade B-17 planen.

Enligt dem som förespråkar denna teori visste alltså USA:s president och administration om att Japan skulle anfalla Pearl Harbor, men lät anfallet komma för att få en riktigt stark opinion för att gå in i kriget. Detta var ett krig som den gemene amerikanen före anfallet mot Pearl Harbor inte ville med i, men som USA:s administration antagligen insåg de inte kunde hålla sig utanför.

Denna teori är dock enbart spekulationer och inga konkreta bevis finns; den brukar därför klassificeras som just en konspirationsteori och inte konspiration.

Följder

President Franklin D. Roosevelt undertecknar krigsförklaringen mot Japan dagen efter anfallet.

Amerikanerna gjorde många misstag innan anfallet mot Pearl Harbor. Det kanske största misstaget var att USA:s underrättelsetjänst "tappat kontakten" med stora delar av den japanska flottan och bedömde att hela anfallet skulle sättas in söderut, mot Malaysia med flera områden som anfölls samma dag. En del undersökningar har dock visat att chansen att stå emot det japanska anfallet, även om man varnats i förväg, var mycket osannolik.

Bland motiveringarna finns att den japanska flygstyrkan bestod av hela 350 flygplan, långt tillräckligt för att slå ut hela Pearl Harbors flygförsvar även om det hade varit luftburet, speciellt då de amerikanska hangarfartygen inte låg i hamnen. I början av kriget hade dessutom japanska piloter nästan dubbelt så många flygtimmar i träning som de amerikanska och det japanska zero-planet var långt mer effektivt än det amerikanska planet, P-40 Warhawk.

Vid olika testade scenarion så har man även kommit fram till att om man haft en tidig varning och försökt flytta flottan ur hamnen så var inte inloppet till hamnen stort nog för att flytta ut flottan effektivt, det hade enligt många militära experter bara lett till mer förvirring och större förödelse mot fartygen.

Slutligen kan det ur vissa synvinklar ses som tur för USA att anfallet kom som en överraskning då man vid ett väntat anfall förmodligen dragit tillbaka hangarfartygen till Pearl Harbor, vilket sannolikt hade lett till deras förstörelse och eventuellt en helt annan utgång av kriget då det främsta nederlaget för japanerna vid Pearl Harbor anses vara att man inte lyckades slå ut hangarfartygen.

Se även

• Pearl Harbor, en film om attacken.
• Tora! Tora! Tora! , en film om attacken.

Referenser

Fotnoter

^a Om inget annat anges var alla listade fartyg bärgningsbara.

^b USS Utah (AG-16, tidigare BB-31)

Tryckta källor

Böcker

• Conn, Stetson; Fairchild, Byron; Engelman, Rose C. (2000), ”7 — The Attack on Pearl Harbor”, Guarding the United States and Its Outposts, Washington D.C.: Center of Military History United States Army, http://www.history.army.mil/books/wwii/guard-us/ch7.htm 
• Morison, Samuel Eliot (2001), History of United States Naval Operations in World War II: The rising sun in the Pacific, 1931-April 1942, University of Illinois Press, ISBN 0252069730 
• Parillo, Mark (2006), ”The United States in the Pacific”, i Higham, Robin; Harris, Stephen, Why Air Forces Fail: the Anatomy of Defeat, The University Press of Kentucky, ISBN 9780813123745, http://books.google.com/books?id=T0gt_RjeCrgC&pg=PA287&vq=%22The+United+States+in+the+Pacific%22 

Amerikanska regeringsdokument

• ”Damage to United States Naval Forces and Installations as a Result of the Attack”, Report of the Joint Committee on the Investigation of the Pearl Harbor Attack, Washington D.C.: United States Government Printing Office, 1946, http://www.ibiblio.org/pha/pha/congress/part_2.html, läst 2007-12-08 

Externa länkar

Andra världskriget-portalen

• Wikimedia Commons har media som rör Attacken mot Pearl Harbor.
  Bilder & media