Undergången

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Undergången
(Der Untergang)
Genre(r) Krig
Drama
Regissör Oliver Hirschbiegel
Producent Bernd Eichinger
Manus Bernd Eichinger
Joachim Fest (bok)
Traudl Junge (bok)
Skådespelare Bruno Ganz
Alexandra Maria Lara
Corinna Harfouch
Ulrich Matthes
Juliane Köhler
Thomas Kretschmann
Originalmusik Stephan Zacharias
Fotograf Rainer Klausmann
Produktionsbolag Constantin Film Produktion GmbH
ARD
Degeto Film
EOS Entertainment
Rai Cinemafiction
Österreichischer Rundfunk
Distribution Constantin Film
Premiär 25 februari 2005
Speltid 150 minuter
Land Tyskland
Italien
Österrike
Språk Tyska
Ryska
Budget $13.5 miljoner[1]
Intäkter $92,180,910[1]
IMDb

Undergången är en tysk dramafilm från 2004. Filmen är en dramatisering av de verkliga händelserna i den tyska statsledningen under andra världskrigets allra sista period, den 20 april till den 2 maj 1945.

Filmen hade biopremiär den 16 september 2004 i Tyskland och den 25 februari 2005 i Sverige.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen börjar med en kort prolog från år 1942 då den 22-åriga Traudl Junge (Alexandra Maria Lara) får det eftertraktade jobbet som Adolf Hitlers (Bruno Ganz) personliga sekreterare. Deras första möte sker i Hitlers högkvarter "Varglyan" i Ostpreussen. Ännu står kriget och väger och större delen av Europa är fortfarande under tyskt herravälde.

Huvuddelen av filmens handling utspelas sedan i det tyska rikskansliets bunker i Berlin. Krigslyckan har vänt för tyskarna och Röda armén närmar sig den tyska huvudstaden med stormsteg. Hitlers ursprungliga glans har falnat och han är ett mentalt vrak. Han är utmattad, psykiskt labil och möjligen drabbad av Parkinsons sjukdom.

Situationen i bunkern blir alltmer desperat. Fler och fler av Hitlers generaler och höga partimedlemmar, tjänstemän och annan personal börjar inse att kriget är förlorat för Tysklands del och det som nu gäller är antingen att fly eller kapitulera eller begå självmord. På Berlins gator ovanför försöker barnsoldater, kvinnor och pensionärer förgäves försvara staden mot den numerärt och materiellt överlägsna Röda armén.

Hitler själv vägrar dock under flera dagar att se sanningen i vitögat och envisas med att påstå att allt kommer att ordna sig. Han hänvisar till arméer som inte finns och att dessa skall komma Berlin till undsättning. Förvirringen i det tyska överkommandot är stor eftersom de inte har någon praktiskt möjlighet att verkställa Hitlers alltmer vildsinta order, samtidigt som ingen vågar drista sig till att säga emot den lynnige diktatorn.

Tyskland är dock i grunden besegrat och saknar både manskap, utrustning, ammunition och drivmedel för att kunna fortsätta försvara Berlin. Till sist drabbas Hitler av ett nervöst sammanbrott och erkänner, inför chockade generaler, att kriget är förlorat. Hitler har dock inte för avsikt att vare sig fly eller kapitulera.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Fiktiva karaktärer

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

  • I Tyskland väckte filmen en stor debatt om hur Adolf Hitler bör framställas på film, särskilt Bruno Ganz gestaltning av Hitler som en verklig människa i stället för ett monster. De flesta var dock rörande överens om att Ganz gjort ett lysande jobb i sin gestaltning av diktatorn.
  • Filmen tar inte på något sätt ställning för Hitler och nazismen, men Ganz' skådespelarinsats väckte uppmärksamhet då den var mer realistisk och nyanserad än tidigare, ganska stereotypa, gestaltningar av Adolf Hitler på film.
  • Detta innebar bland annat en noggrann uttolkning av Hitlers distinkta österrikiska dialekt, vilken han inte talade med offentligt men som funnits bevarad på gamla bandinspelningar där man kan höra Hitler i privata sammanhang.
  • Filmen bygger på Joachim Fests bok Undergången och Traudl Junges självbiografiska bok I Hitlers tjänst.
  • Filmen har två korta intervjusekvenser med verklighetens Traudl Junge (som gick bort 2002), den ena före och den andra efter själva filmen, där hon berättar om sina skuldkänslor kring att ha arbetat för Adolf Hitler.
  • Filmen blev nominerad till en Oscar för Bästa Utländska Film.

Internetparodi[redigera | redigera wikitext]

En scen ur filmen, där Hitler skriker på sina befäl när han får veta att Berlin håller på att falla, har blivit ett stort Internetfenomen där användare främst på Youtube lagt upp klippet med egna undertexter (där ett klipp från den tyskspråkiga originalfilmen alltså parodieras)[2][3]. Constantin Film, som producerade filmen har bestämt att klippen ska bort från nätet[4]. Så skedde inte, utan nu kan Bruno Ganz (som Hitler) ses klaga (enligt den påhittade textningen) högljutt på tv-spel och en mängd andra populärkulturella samtidsfenomen. Producenterna av parodierna har nu (2013) organiserat sig och kallar sig Untergangers.[5] I SVT visade Kulturmagasinet Kobra i del 2 2013 en egentextad version av scenen med Hitler i bunkern, där texten var en parodi på Järnrörsskandalen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”DOWNFALL”. Box Office Mojo. http://www.boxofficemojo.com/movies/?id=downfall.htm. 
  2. ^ Rohrer, Finlo (13 april 2010). ”The rise, rise and rise of the Downfall Hitler parody”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/magazine/8617454.stm. 
  3. ^ Boutin, Paul (24 februari 2010). ”Video Mad Libs With the Right Software”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2010/02/25/technology/personaltech/25basics.html?_r=1&scp=1&sq=Downfall&st=cse. 
  4. ^ Andersson, Aron (2010-04-21). ”Förbjudet att skämta om Hitler på Youtube”. Metro. http://www.metro.se/2010/04/21/34988/forbjudet-att-skamta-om-hitler-pa-you/. 
  5. ^ Kulturmagasinet Kobra, 2013-03-20

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]