Alfred Jodl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alfred Jodl
Bundesarchiv Bild 146-1971-033-01, Alfred Jodl.jpg
General av artilleriet Alfred Jodl, 1940.
Information
Född 10 maj 1890
Würzburg, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död 16 oktober 1946 (56 år)
Nürnberg, Bayern, Tyskland
Begravningsplats Kroppen kremerad; askan strödd i floden Isar.
I tjänst för Flag of the German Empire.svg Kejsardömet Tyskland
Flag of Germany (3-2 aspect ratio).svg Weimarrepubliken
Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Nazityskland
Försvarsgren Wehrmacht
Tjänstetid 1910–1945
Grad Rank insignia of Generaloberst of the Wehrmacht.svg Generalöverste (30 januari 1944)
Befäl Chef för operationsstaben inom Oberkommando der Wehrmacht (OKW)
Slag/krig Första världskriget
Andra världskriget
Utmärkelser D-PRU EK 1914 1 Klasse BAR.svg Järnkorset av första klassen (1918)
DEU Wound Badge 1939 Black BAR.png Sårademärket i svart
DEU EK 1 Klasse BAR.svg Järnkorset av första klassen (1939)
Планка Золотой партийный знак НСДАП.svg Partitecknet i guld (1943)
Ribbon of Knight's Cross of the Iron Cross With Oak Leaves.svg Riddarkorset av Järnkorset med eklöv (1945)
Relationer Hustru: Irma von Bullion (1885–1944; äktenskap 1913–1944)
Luise von Benda (1905–1998; äktenskap 1945–1946)

Alfred Josef Ferdinand Jodl, född 10 maj 1890 i Würzburg, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, var en tysk militär; general av artilleriet 19 juli 1940, generalöverste 30 januari 1944. Under andra världskriget var Jodl chef för den tyska krigsmaktens operativa stab. Han var en av huvudstrategerna bakom planeringen av Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall på Sovjetunionen 1941.

Efter andra världskriget ställdes Jodl inför rätta vid den Internationella militärtribunalen i Nürnberg. Han befanns vara skyldig till att bland annat ha undertecknat order om att allierade kommandosoldater skulle avrättas utan rättegång. Jodl dömdes till döden och avrättades genom hängning. Han frikändes postumt 1953 av en västtysk domstol men frikännandet revs upp samma år.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tiden fram till andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Alfred Jodl var son till militären Johannes Jodl och dennes hustru Therese Baumgärtler. Jodl började vid 4:e bayerska fältartilleriregementet som officerskadett 1910. Han blev fänrik 1912, stred under första världskriget som artilleriofficer både på västfronten och östfronten, tilldelades 1918 Järnkorset av första klassen, kvalificerade sig för generalstabstjänstgöring och upptogs efter kriget i Reichswehr, den tyska försvarsmakten 1921–1935. Jodl blev 1932 major i operationsavdelningen i Truppenamt, den tyska arméns dåvarande motsvarighet till generalstab. När Reichswehr 1935 övergick i Wehrmacht utnämndes han till chef för den nya avdelningen för nationellt försvar inom krigsministeriet (Abteilung Landesverteidigung im Reichskriegsministerium). I februari 1938 blev Jodl chef för operationsavdelningen (Chef des Wehrmachtführungsamtes) inom den tyska krigsmaktens överkommando (OKW). Från oktober 1938 till augusti 1939 var Jodl kommenderad till Wien (Artilleri-Kommandeur 44) och befordrades 1 april 1939 till generalmajor.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Kort före andra världskrigets utbrott beordrades han till Berlin för att åter bli chef för operationsavdelningen. I augusti 1940 fick hans avdelning det nya namnet Wehrmachtführungsstab, operationsstab. Den blev en stab utan befälsrätt och fanns inom OKW som en förvaltningsavdelning som tog emot och bearbetade nyheter och rapporter från fronten och verkställde order från Adolf Hitler. Jodel var chef för denna operationsstab (Chef des Wehrmachtführungsstabes im OKW) fram till krigets slut. På uppdrag av Karl Dönitz var han en av undertecknarna av de tyska styrkornas ovillkorliga kapitulation 7 maj 1945 i det allierade högkvarteret i Reims i Frankrike. Jodl arresterades av engelsmännen 23 maj 1945 tillsammans med Dönitz och dennes regering.

Tysklands kapitulation[redigera | redigera wikitext]

Alfred Jodl

Alfred Jodl skrev under alla tyska truppers ovillkorliga kapitulation på alla fronter klockan 01.41 morgonen den 7 maj 1945, men kapitulationen trädde officiellt inte i kraft förrän kl 00.01 den 9 maj 1945.[1] Däremellan tvingades dock OKW-chefen Wilhelm Keitel att inför Sovjetunionen underteckna ett dokument med likartad betydelse inför Sovjetunionen i Karlshorst utanför Berlin den 8 maj.

Jodl var under hela andra världskriget Hitlers stabschef för krigsmaktens överkommando OKW (Oberkommando der Wehrmacht), och var som sådan en av Hitlers närmaste rådgivare.

Nürnbergprocessen[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget åtalades Jodl inför den Internationella militärtribunalen i Nürnberg; han åtalades för planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I sitt slutanförande inför rätten den 31 augusti 1946 försvarade Jodl den tyska krigsmaktens agerande.

I ett krig som detta där bombmattorna dödade hundratusentals kvinnor och barn och där partisanerna utnyttjade alla till buds stående medel för att nå sina mål, kan jag inte se att hårda åtgärder, ens när de kan synas tvivelaktiga enligt folkrätten, är ett brott mot moralen och samvetet. Eftersom jag anser att plikten mot ens folk och fosterland står över alla andra var det min viktigaste skyldighet och en ära att uppfylla denna plikt. Det är jag stolt över. I en lyckligare framtid hoppas jag emellertid att denna plikt ska ersättas av en som är högre: ett ansvar för mänskligheten.
— Alfred Jodl, den 31 augusti 1945.[2][3]

Tribunalen befann Jodl vara skyldigt enligt samtliga fyra åtalspunkter och dömde honom till döden genom hängning. Domen var dock omstridd. Den franske huvuddomaren, Henri Donnedieu de Vabres, ansåg att straffet i Jodls fall var för strängt. Jodl bad, i likhet med Keitel, att som soldat få bli arkebuserad istället för hängd, men begäran avslogs. Jodls sista ord vid galgen var: ”Jag hälsar dig, mitt Tyskland”.[4]

Postum rehabilitering och frikännande[redigera | redigera wikitext]

En domstol i Müchen upphävde den 2 mars 1953 militärtribunalens dom mot Jodl. Jodl hade enligt domstolen inte begått brott mot mänskligheten, emedan han endast handhaft militärstrategiska frågor. Fallet hade drivits av Jodls hustru Luise. Domslutet var dock unilateralt från västtysk sida och avvisades kort därefter av den amerikanske överkommissarien i Tyskland.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Salmaggi, Cesare; Pallavisini, Alfredo (1997). Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm: Legenda/Natur och Kultur. Libris 7230026. ISBN 91-27-07023-9 
  2. ^ Sereny, Gitta (1998). Albert Speer och sanningen. Stockholm: Bonnier Alba. Sid. 641. ISBN 91-34-51792-8 
  3. ^ ”Nuremberg Trial Proceedings: Saturday, 31 August 1946” (på engelska). The Avalon Project: Documents in Law, History and Diplomacy. Lillian Goldman Law Library, Yale Law School. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. http://www.webcitation.org/62tXxMcwB. Läst 2 november 2011. 
  4. ^ Tusa, Ann & John, Nürnbergprocessen, s. 554.
  5. ^ Searle, Alaric (2003) (på engelska). Wehrmacht Generals, West German Society, and the Debate on Rearmament, 1949–1959. Westport, Connecticut: Praeger. Sid. 234. ISBN 0-275-97968-7 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Barnett, Correlli, red (2006). Hitlers generaler (2. uppl.). Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4716-7 
  • Davidson, Eugene (1967) (på engelska). The Trial of the Germans: an Account of the twenty-two Defendants before the International Military Tribunal at Nuremberg. New York: Macmillan 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Nürnbergprocessen I. Domstolsstadga och anklagelseakter. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1946 
  • Nürnbergprocessen II. Anklagelseakter och domar. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1947 
  • Pätzold, Kurt & Weißbecker, Manfred (Hrsg.), red (1999) (på tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-163-8 
  • Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda. ISBN 91-582-1070-9 

Fördjupningslitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jodl, Luise (1976) (på tyska). Jenseits des Endes: Leben und Sterben des Generaloberst Alfred Jodl (1. Aufl.). Wien: Molden. ISBN 3-217-00779-4 
  • Scheurig, Bodo (1991) (på tyska). Alfred Jodl: Gehorsam und Verhängnis: Biographie. Berlin: Propyläen. ISBN 3-549-07228-7