Uppstad
Uppstad (gammalsv. upstadher), egentligen en uppe i landet belägen stad; tidigare benämning på en stad som bara fick bedriva inrikes handel och sjöfart och saknade rättigheter att bedriva import och export (utrikeshandel).
På 1610-talet infördes under Gustav II Adolfs regering nya handelsregler, som bland annat innefattade införandet av landtull vid införsel av varor till städerna från landsbygden. Samtidigt förbjöds all handel på landbygden, frånräknat vissa godkända marknader och särskilt utsedda sockenhantverkare.[1]
Samtidigt reglerades utrikeshandeln och export tilläts endast via vissa särskilt utsedda städer, städer utan denna rättighet kallades uppstäder. Regleringen kom successivt att avvecklas från och med 1765.[1]
Städer som hade denna rättighet kallades i stället för stapelstäder (denna rättighet kallades stapelstadsrätt).[2] Senare kom åtskillnaden mellan uppstäder och stapelstäder att enbart bestå i att de senare tillät tullklarering.
Större svenska uppstäder var bland annat Västerås och Uppsala.
Svenska uppstäder
Svenska uppstäder var bland andra:
- Uppsala
- Västerås
- Arboga
- Borås
- Enköping
- Kristinehamn
- Lund
- Mariefred
- Motala
- Sigtuna
- Södertälje
- Åmål
- Örebro (stapelstad från 24 april 1896)
Noter
- ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ Nordisk familjebok - Uggleupplagan: Uppstad
