Urdu
| Urdu اردو |
|
| Talas i | Pakistan, Indien och andra länder |
|---|---|
| Region | Sydasien och Mellanöstern |
| Antal talare | 104 miljoner |
| Klassificering | indoeuropeiskt urdu |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Pakistan, Indien |
| Språkmyndighet | National Council for Promotion of Urdu Language |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | ur |
| ISO 639-2 | urd (T) |
| SIL | URD |
Urdu (uttal: ʊrd̪u) är ett indoeuropeiskt språk som klassificeras som ett centralindiskt språk bland de nyindoariska språken i den indoariska språkgruppen. Det är tillsammans med engelskan officiellt språk i Islamiska republiken Pakistan och i Indien. I Pakistan har språket ca 8 miljoner modersmålstalare och i Indien ca 46 miljoner.[1][2]
Innehåll |
Uppkomst [redigera]
Efter ghaznavidernas erövring av Sydasien där man talade dialekten khari boli kom språket att influeras av andra dialekter från den norra delen av den indiska subkontinenten och det kom en massiv tillströmning från de persiska, turkiska och arabiska ordförråden, samt meningar och ordbildningar från dessa språk. Språket kom att kallas Zaban-e-Urdu-e-Mualla, senare urdu. Inom rättsväsendet använder man persiska ännu idag i Pakistan. Språket växte när persisk- och turkisktalande soldater beblandades med ursprungsbefolkningen.[3]
Utveckling [redigera]
Namnet urdu är den persiska formen av ett turkiskt ord som betyder 'läger', 'bazar' och började användas omkring år 1800. Språket är i stort sett detsamma som det som i brittisk terminologi kallades hindustani, men i motsats till hindustani som skrivs med devanāgarī, skrivs urdu med en variant av det persisk-arabiska alfabetet. Språket har en nära koppling till islam och betraktas på den indiska kontinenten som islams lingua franca. I förhållande till andra indoariska språk har urdu en egen stilistisk utveckling och en egen självständig litteratur. Denna litteratur har rötter i den för hindi och urdu gemensamma islamiska litteraturen som skrevs på tidigare varianter av hindi.[1]
Ordförråd [redigera]
Ordförrådet inom urdu består av 70% persiska ord. Resten är en blandning av arabiska och turkiska ord. Men det finns också spår av den franska, portugisiska och holländska i urdu. [4] Språkets indoariska bas har berikats genom lånord från persiska, arabiska och turkiska. Det finns också ett mindre antal lånord från chagatai, portugisiska[5] grekiska, och på senare tid engelska.
Referenser [redigera]
- ^ [a b] Gren-Eklund, Gunilla (1996). Engström Christer, Marklund Kari. red.. Urdu. Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bd 19, [Uge-Vitru]. Höganäs: Bra böcker. Sid. 101. Libris 8211203. http://www.ne.se/lang/urdu. Läst 17 november 2012
- ^ ”Language Family Trees” (på engelska). ethnologue.com. http://www.ethnologue.com/15/show_family.asp?subid=90019. Läst 17 november 2012.
- ^ Kachru, Yamuna. ”Urdu-Persian”. Hindi. http://books.google.co.uk/books?id=ooH5VfLTQEQC&pg=PA2&lpg=PA2&dq=urdu+heavy+persian&source=bl&ots=dG3qgmaV95&sig=WivP7AW9eRlTcp4oscBoHCBFEE0&hl=en&ei=9sp8SqzpLI6y-AaM5vxG&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=9#v=onepage&q=urdu%20heavy%20persian&f=false.
- ^ http://typesofbeauty.over-blog.com/article-urdu---the-origin-and-history-of-the-language-114546219.html
- ^ Parekh, Rauf. ”Portuguese loanwords in Urdu” (på engelska). Pakistan Press Foundation. http://www.pakistanpressfoundation.org/news-archives/46275. Läst 17 november 2012.
