Vänsternationalism

Vänsternationalism är en form av nationalism som lyfter upp social rättvisa, folklig suveränitet och nationellt självbestämmande och ofta kopplas till antiimperialism. Denna ideologiska strömning har sitt ursprung i den jakobinska rörelsen under franska revolutionen och dess omedelbara efterträdare i Frankrike förespråkade civil nationalism, i motsats till etnonationalismen som växte sig stark i Tyskland under 1800-talet. Vänsternationalism skiljer sig traditionellt från typisk nationalism förespråkad av den politiska högern där rasism, kulturessentialism, etnocentrism och fascism generellt kommer till uttryck.

Exempel på vänsternationalistiska rörelser

Nordamerika

Vänsternationalism användes av S. H. Milner och H. Milner för att beskriva den politiska utvecklingen i Québec under 1960- och 1970-talet, vilken de såg som unik för Nordamerika. Liberalerna som engagerat sig i den "tysta revolutionen" i Québec hade motsatt sig nationalism, som de såg som högervriden och reaktionär. Men samtidigt menade andra som stod till vänster i Québec att nationalismen var förenlig med en politisk vänsteragenda (det vill säga liberal agenda). Genom nationalismen kunde de bland annat kritisera utländska eliter.

Europa

Irländsk muralmålning i Belfast till stöd för den baskiska självständighetsrörelsen. Till vänster syns den baskiska flaggan under slagordet askatasuna som betyder "frihet". Till höger syns ett porträtt på Che Guevara och olika kubanska motiv.

I Europa finns en lång tradition av vänsterpolitik som förenas med nationalism. Exempelvis har separtiströrelserna i Baskien, Katalonien och Nordirland ofta letts av vänsterinriktade politiska ledare. Kända vänsternationalistiska rörelser i Europa inkluderar Sinn Féin på Irland, Provisoriska IRA i Nordirland, Plaid Cymru i Wales, Euskadi ta Askatasuna, Batasuna och Euskal Herria Bildu i Baskien, Bloque Nacionalista Galego i Galicien och Esquerra Republicana de Catalunya i Katalonien. Jugoslaviens kommunistförbund under Josip Broz Tito förespråkade också vänsternationalism för att ena det etniskt och religiöst pluralistiska Jugoslavien.

Mellanöstern

Den historiskt främsta förespråkaren för panarabisk nationalism har varit Arabiska socialistiska Baathpartiet som finns representerat i flera länder i Mellanöstern och även i regeringsmakten i Syrien och Irak. Baathpartiet representerar en auktoritär form av vänsternationalism där man förvisso förespråkar nationell enighet, förkastar religiösa gränser, ställer sig ideologiskt nära traditionell socialism och teoretiskt prioriterar social rättvisa, men folklig demokrati har i någon praktisk mening aldrig stått högt på dagordningen.

Afrika

I Afrika har nationalistiska rörelser varit drivande för avkoloniseringen av kontinenten och kombinationen av antikoloniala nationalistiska mål samt socialistiska sympatier kännetecknade många av de frigjorda ländernas inhemska regeringar. Exempel på detta är Afrikanska nationalkongressen i Sydafrika som förutom renodlat demokratiskt socialistiska karaktäristika också har en tydligt nationalistisk sida.

Asien

Exempel på rörelser i Asien med tydligt vänsternationalistiska drag inkluderar Kongresspartiet i Indien under Mohandas Gandhi, Vietminh i Franska Indokina under Ho Chi Minh, Nationalistpartiet i Indonesien under Sukarno och Nationella Fronten i Iran under Mohammad Mosaddeq.