Venjamin Kaverin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Venjamin Kaverin

Venjamín Aleksándrovitj Kavérin (Ryska:Вениамин Александрович Каверин; egentligen - Вениамин Александрович Зильбер, eller Venjamin Aleksandrovitj Zilber) född 19 april 1902 i Pskov, död 2 maj 1989 i Moskva, var en rysk författare associerad med den tidiga 1920-talssammanslutningen Serapionsbröderna. Immunologen Lev Zilber var hans äldre bror.

Kaverin avslutade sina studier i arabiska 1923 och under andra världskriget arbetade han som korrespondent för tidningen Izvestija. Han gav ut sin första roman Konets chazy, 1925, som utspelar sig i Petrograds undre värld.

Under andra världskrigets evakuering i Jaroslavl, skrev Kaverin klart sin mest kända roman, Dva kapitana (1938-44) (Två kaptener, 1948), vilken återberättar två ryska polarutforskares äventyr innan och efter Oktoberrevolutionen. Kaverin fick ta emot Stalin-priset 1946 för boken som återutgavs 42 gånger under 25 år och filmatiserades två gånger, 1955 och 1976. 1966 gav Kaverin ut en biografi över Osip Senkovsky. Han var medutgivare av almanackan Literaturnaja Moskva, 1956 vilket gjorde att han kom på kant med författarföreningen och hans försvar av Serapionsbröderna, Michail Bulgakov och Aleksandr Solzjenitsyn bemöttes med ovilja.

Bibliografi utgivet på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Två kaptener 1948