Vespula maculifrons

Från Wikipedia
Vespula maculifrons
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljVespoidea
FamiljGetingar
Vespidae
SläkteJordgetingar
Vespula
ArtVespula maculifrons
Vetenskapligt namn
§ Vespula maculifrons
Auktor(Buysson, 1905)
Synonymer
Vespula inexpectata Eck, 1994
Vespa flavida Sladen, 1918
Vespa maculifrons Harris, 1853
Hitta fler artiklar om djur med

Vespula maculifrons är en nordamerikansk getingart[1] som först beskrevs av François du Buysson 1905[2]. Den ingår i släktet jordgetingar och familjen getingar.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Arten är svart med gula markeringar, på bakkroppen i form av svarta och gula tvärränder. Drottningen är omkring 18 mm lång, med ett brett främre svart band, och tunnare svarta band bakom det. Arbetarna är omkring 12–13 mm långa, med tjocka svarta band åtskilda av tunnare gula. Hanarna är ungefär lika långa som arbetarna. Även de har ett tjockt främre svart band, men de svarta banden minskar i tjocklek mot den bakre änden, samtidigt som de gula bandens tjocklek övar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i habitat som skogar, ängar, parker och gräsmattor, där den är mycket vanlig. Den kan även påträffas i bebyggda områden, till och med vid bostadshus.[4]

Bobyggnad och fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten bygger i regel sitt bo under markytan[1], som skogsmark, gräsmattor, klippväggar[4] och gamla stubbar[5]. Den kan dock ibland förlägga boet inomhus i byggnader.[4] Ett stort bo kan innehålla upp till 5 000 individer.[6] Den övervintrande drottningen börjar bygga boet under försommaren. De första arbetarna börjar uppträda ungefär en månad senare, och övertar födoinsamling och skötseln av boet. Könsdjur (hanar och nya drottningar) börjar komma under sensommaren.[4] Inledningsvis drottningen, och senare de fullbildade arbetarna, matar larverna med söndertuggade insekter och andra leddjur; ibland kan även as användas. Larverna signalerar att de är hungriga genom att vrida sig i cellerna. De vuxna djuren lever av nektar.[1] Endast de nya, befruktade honorna överlever vintern, som de tillbringar nergrävda i lövförna, under trädbark eller på andra, skyddade lägen.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten är en vanlig art i östra Nordamerika och förekommer från Nova Scotia till Manitoba i Kanada[5], från North Dakota till Texas och österut till Atlantkusten i USA[4] och söderut till Hidalgo i östra Mexiko[5].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Heather Yoder (2001). Vespula maculifrons (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Vespula_maculifrons/. Läst 31 juli 2014. 
  2. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/vespula+maculifrons/match/1. Läst 16 juli 2014. 
  3. ^ ZOBODAT: Zoological-Botanical Database (Vespoidea). Gusenleitner J., 2006-07-20
  4. ^ [a b c d e f] Steve Jacobs, Sr. (Mars 2010). ”Eastern Yellowjacket” (på engelska). Penn State College of Agricultural Sciences. http://ento.psu.edu/extension/factsheets/eastern-yellowjacket. Läst 31 juli 2014. 
  5. ^ [a b c] Matthias Buck, Stephen A. Marshall & David K.B. Cheung (2008). Vespula maculifrons (du Buysson, 1905) – Eastern Yellowjacket” (på engelska). Biological Survey of Canada. http://www.biology.ualberta.ca/bsc/ejournal/bmc_05/93v_maculifrons.html. Läst 31 juli 2014. 
  6. ^ ”Eastern Yellow Jacket Vespula maculifrons. Study of Northern Virginia Ecology. Arkiverad från originalet den 29 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140729162007/http://www.fcps.edu/islandcreekes/ecology/eastern_yellow_jacket.htm. Läst 31 juli 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]