Victor Cousin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Victor Cousin

Victor Cousin, född 28 november 1792 i Paris, död 14 januari 1867, var en fransk filosof, politiker och skriftställare, som införde filosofins historia som disciplin i den franskspråkiga världen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Victor Cousin blev 1812 lärare vid École Normale Supérieure i Paris och 1816 därtill föreläsare i filosofi vid Sorbonne. Under en resa till Tyskland 1817 lärde han känna detta lands filosofi, och höll föreläsningar över detta 1818-22 vid Sorbonne och École Normale Supérieure. Eftersom han tillämpade de tyska filosofernas satser på politiska förhållanden, avskedade regeringen honom sistnämnda år från hans lärartjänster. Därefter sysselsatte han sig med enskild undervisning till 1824, då han företog en ny studieresa till Tyskland.

År 1827 återfick han sin lärostol vid École Normale Supérieure och invaldes 1830 i Franska akademien (stol 5) som efterträdare till Joseph Fourier. Efter julirevolutionen sistnämnda år belönades han med åtskilliga förtroendeuppdrag och hedersbetygelser. Så blev han 1831 medlem av "conseil d’état", 1832 direktör för École Normale Supérieure och pär av Frankrike samt 1840 undervisningsminister i Thiers’ kabinett, en post han emellertid lämnade redan efter några månader. Därefter deltog han inte i det offentliga livet förrän 1848, då han skrev flera försvar av regeringen i dess strävan att lugna och förbättra folket. Från 1849 till sin död, 14 januari 1867, ägnade han sig uteslutande åt studier och skriftställarverksamhet.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Hans främsta arbeten, av vilka åtskilliga räknas till den franska litteraturens mästerverk, är utredningar av Aristoteles metafysik, tolkningar av Blaise Pascal och John Locke, beskrivningar av filosofins historia under modern tid, böcker om litterära salonger och lärda sällskap i Frankrike, och verk om estetik. Dessutom utgav han editioner av Proklos (1820-27) och av Descartes (1826) samt en högt skattad översättning av Platons skrifter (1825-40). Han var även en flitig medarbetare i flera tidskrifter.

Cousin var i sin ungdom en entusiastisk talare som ryckte ungdomen med sig; men när han efter revolutionen 1830 blivit den officielle ledaren av all filosofisk undervisning i Frankrike, dämpades naturligen hans dristighet genom den yttre ställningen och därjämte genom hans historiska studier. Hans undervisning hade påtagligen en historisk prägel, och han kan sägas ha infört filosofins historia i den franska bildningen.

Hans egna filosofiska åsikter utgjordes av en eklekticism, i vilken element sammangöts från äldre fransk idealism, skottarnas psykologi (Thomas Reid) och tysk metafysik, särskilt Friedrich von Schellings och Hegels, men även Immanuel Kant och Friedrich Heinrich Jacobi. Han grundlade i den franska filosofien en riktning, som brukar kallas den eklektiska skolan och som genom undervisningen vid statens läroanstalter länge utövade ett synnerligen starkt inflytande på den franska bildningen.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Fragments philosophiques (1826-38)
  • De la métaphysique d’Aristote (1835)
  • Cours d’histoire de la philosophie morale au XVII:e siécle (1840)
  • Cours de la philosophie moderne (1841-46)
  • Études sur Pascal (1842)
  • Madame de Longueville (1853)
  • Du vrai, du beau et du bien (1853)
  • Madame de Sablé (1854)
  • Madame de Chevreuse (1856)
  • Madame de Hautefort (1856)
  • La société francaise au XVII:e siècle (1858-67)
  • Histoire générale de la philosophie (1863)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Cousin, Victor, 1904–1926.