Wilhelm Furtwängler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wilhelm Furtwängler porträtterad av Emil Orlik 1928

Wilhelm Furtwängler, född 25 januari 1886 i Berlin, död 30 november 1954 i Baden-Baden, var en tysk dirigent och tonsättare.

Under sina tidigare yrkesår hade han anställningar i Breslau, Zürich, München (1907–09), Strassburg (1910–11), Lübeck (1911–15) och Mannheim (1915–20). Från 1922 samarbetade han med Wienerfilharmonikerna, Leipzigs Gewandhausorkester och Berliner Philharmoniker, för vilka han blev chefsdirigent på livstid. Han dirigerade även vid New York Philharmonic (1925–27), Bayreuthfestspelen (1931, 1936–37) och Covent Garden (1937–38).

1936 gav han upp alla sina uppdrag i Tyskland i protest mot att naziregimen bannlyste Paul Hindemiths Mathis der Maler. Arturo Toscanini ville att Furtvängler skulle efterträda honom vid New York Philharmonic men han valde att återuppta arbetet i Tyskland vilket skadade hans efterkrigskarriär. Han fick fortsättningsvis dras med naziststämpeln.

Furtwängler blev känd för sina fria tempoval och uppskattade tolkningar framför allt av verk av Beethoven, Brahms och Wagner. Efter sin bortgång har dirigenten närmast nått kultstatus, vilket inte minst det världstäckande nätverk av Furtwänglersällskap som finns idag visar.

Diskografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Furtwängler har gjort ett oändligt antal inspelningar för grammofon. Här medtas endast ett fåtal, som blivit särskilt uppmärksammade i vår tid. Observera att de flesta av dem utkommit på flera olika skivbolag. För övrigt hänvisas till exempelvis www.amazon.de samt den utmärkta diskografin i boken av Pirie nedan.

  • Wagner, R. Der Ring des Nibelungen. Liveupptagning i Rom 1953. EMI CZS 7 671232 (13 CD).
  • Wagner, R. Der Ring des Nibelungen. Liveupptagning från La Scala, Milano 1950. Opera d'Oro OPD 1501 (14 CD).
  • Wagner, R., Tristan und Isolde. Philharmonia Orchestra. EMI 7243 5 67621 21 (4CD).
  • Wagner, R., Die Walküre. Wiener Philarmoniker. EMI CHS 7 63045 2. (3 CD).
  • Beethoven, L. van, Fidelio. Live Salzburg 1950. EMI CHS 7 64901 2. (2 CD).
  • Brahms, J., Wilhelm Furtwängler conducts Brahms. Music& Arts CD-4941(4). (4 CD).
  • Beethoven, L. van, The 9 symphonies. EMI 7243 5 67496 2 7 (5 CD).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Pirie, P., Furtwängler and the art of conducting. London: Duckworth, 1980. Boken beskriver i detalj dirigentens sätt att framföra de mest skilda verk. S. 131-144: Discography. ISBN 0-7156-1486-X.
  • Åstrand, H. (red). Sohlmans musiklexikon. 2., rev. och utökade uppl. Stockholm: Sohlman, 1976. 3. Fuga-Kammar. S. 25-27. ISBN 91-7198-023-7.
  • Taking Sides Film om undersökningen av Wilhelm Furtwängler's eventuella Nazi sympatier efter kriget med Stellan Skarsgård i huvudrollen.