Hoppa till innehållet

Assyrisk-syrianska namnkonflikten: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
EliasAlucard (Diskussion | Bidrag)
3 029 redigeringar
jag ersätter mallerna med POV - det blir bara värre och värre
Rad 1: Rad 1:
{{kk}}
{{POV}}
{{språkvård}}
[[Image:FlagofAssyria.svg|thumb|[[Assyriska flaggan]] (sedan 1968)]]
[[Image:FlagofAssyria.svg|thumb|[[Assyriska flaggan]] (sedan 1968)]]
[[Image:Flag of the Syriac-Aramaic People.svg|thumb|[[Syrianska flaggan]].]]
[[Image:Flag of the Syriac-Aramaic People.svg|thumb|[[Syrianska flaggan]].]]

Versionen från 26 januari 2008 kl. 10.49

 Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (utan datum)
Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts.
Assyriska flaggan (sedan 1968)
Syrianska flaggan.
Fil:Chaldean flag.jpg
Kaldeiska flaggan (sedan 1997).

Assyriska namnkonflikten är en dispyt bland de olika anhängarna av syrisk kristendom och talare av det syriska språket, som historiskt är en och samma etniska folkgrupp, men idag, på grund av geopolitiska och religiösa skäl, förespråkar olika termer för etnisk självidentifikation:

Det terminologiska problemet sträcker sig tillbaka till koloniseringen av mellanöstern. Den blev dock mer framträdande under 1946 i och med självständigheten av Syrien då adjektivet Syrier började referera till en självständig stat. Kontroversen är inte begränsad till exonymer såsom engelskans "Assyrian" vs. "Aramaean", utan gäller även självidentifikationen på nyarameiska. Den "arameiska" fraktionen godkänner dock både Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ och Ārāmayē ܐܪܡܝܐ, medan den "assyriska" fraktionen insisterar på Āṯūrāyē ܐܬܘܪܝܐ men accepterar även Sūryāyē ܣܘܪܝܝܐ.

Syriska kristna från mellanöstern bör inte förväxlas med syriska kristna dravider från Indien, som är en annan etnisk folkgrupp men följer samma version av kristendom som spreds av syriska kristna från mellanöstern under tidigare århundraden.

Exonymer

Förespråkare av självidentifiering som kaldéer är en undergrupp av syrisk kristendom, kaldeiska kristna, medlemmar av kaldeisk-katolska kyrkan (österns assyriska kyrka tillämpade katolicism mellan åren 1551-1553, men som effektivast först år 1830),[2] medan dispyten gällande självidentifikationerna "assyrier" vs. "araméer" angår hela etniciteten.

Den förra patriarken av kaldeisk-katolska kyrkan, Mar Raphael I Bedawid, skapade en del kontroverser när han uttalade sig om namnkonflikten:

” Jag personligen anser att dessa olika namn orsakar ytterligare förvirring. Det ursprungliga namnet på vår kyrka var Österns kyrka … När en del av Österns kyrka blev katolsk gavs den namnet kaldeisk baserat på de Magi-kungar som kom från kaldéernas land till Betlehem. Namnet kaldeisk representerar inte en etnicitet… Vi måste separera vad som är etnicitet och vad som är religion… Jag själv och min sekt är kaldeisk, men etniskt är jag assyrier.[3] „

Den nuvarande patriarken för den syrisk-ortodoxa kyrkan, Zakka I Iwas, har upprört många av den assyriska sidan, inom den syrisk ortodoxa folkgruppen, genom att han valt den arameiska sidan:

” Syrianerna är araméer, och de som vill göra skillnad mellan syrianer och araméer begår ett stort misstag.[4] „

Assyriologen Simo Parpola argumenterar för den gemensamma etniska identifikationen Assyrier, baserat på:

” I det här sammanhanget är det viktigt att uppmärksamma det faktum att de arameisktalande folken i Mellanöstern sedan forntiden har identifierat sig själva som assyrier och fortfarande gör det. Självbenämningarna hos nutida syrianer och assyrier, Sūryōyō och Sūrāyā, härstammar båda från det forntida assyriska ordet för “assyrier”, Aššūrāyu, vilket enkelt kan fastslås genom en närmare undersökning av de relevanta orden.[5] „

Efrem Yildiz förklarar den inhemska Suraya/Suryoyo benämningen och dess kyrkliga historia:

” På ena sidan finner vi de så kallade nestorianerna och kaldéerna, vilka kallar sig själva Suraye (Suraya i singular), vars språk kallas Suret. På andra sidan, de så kallade syrianerna, vilka kallar sig själva Suryoye (singular Suryoyo), vars språk kallas Suryoyo. För många är dessa termer alla mer eller mindre synonymer av en sak: “kristna.” Lämnar vi alla dessa termer åt sidan, emellertid, är båda kyrkorna medvetna om att tillhöra den orientaliska kyrkan. Som exempel, om vi tar en närmare och mer försiktig titt på de arameiska transkriptionerna av termerna “Suraya” och “Suryoyo” finner vi att de föregås av bokstaven “A” med en symbol över som indikerar att “A” inte ska uttalas. Om vi därför eliminerar detta tecken, blir det mer exakta uttalet av dessa två ord “Asuraya” och “Asuryoyo,” en klar indikation av deras förbindelse med ordet “Assyrier.” Sedan början av det här århundradet, började termen “Aturaye” ersätta “Suraye.” Aturaya, kommer från ordet Atur och betyder Assyrien.[6] „

Syrologen Sebastian Brock hävdar istället att dagens syriska kristna inte har något med de forntida assyrierna att göra, utan att denna folkgrupp har en arameisk identitet:

” Det bör även nämnas att vissa tyvärr har föredragit att ta namnet "assyrier" vilket under de senaste hundra åren använts inom östsyriska kyrkan och nu är en officiell titel på en av de två patriarklinjerna inom denna kyrka. Det är inte bara opassande utan har även givit upphov till ytterligare förvirring. Användningen ignorerar det rika och varierade uråldriga arameiska arvet som alla syriska kyrkor har legitim rätt till. Den påstådda etniska samhörigheten med de forntida assyrierna är ett nytt påfund som har skett under de senaste 1500 åren och saknar all historisk förankring. När äldre syriska författare använde termen athoraya/othuroyo om sig själva var dettta en geografisk term som visade att de kom från Mosul/Athur.[7] „

År 1976 döpte österns kyrka officiellt om sig till österns assyriska kyrka.[8]

Under 2000 folkräkningen i USA, utsände syrisk-orthodoxa ärkebiskoperna Cyril Aprim Karim och Clemis Eugene Kaplan en deklaration att de föredrar benämningen "Syriacs".[9][10] Den officiella folkräkningen undviker frågan genom att lista folkgruppen som "Assyrian/Chaldean/Syriac".[11]

Mellanöstern-experten Walid Phares höll ett tal vid '70th Assyrian Convention,' och på ämnet assyrier efter Saddams Irak, började han sitt tal genom att fråga varför han som en libanesisk maronit borde uttala sig om framtiden för assyrier i Irak, han svarade på sin egen fråga:

” Därför att vi är ett folk. Vi tror att vi är västassyrier och att ni är östassyrier.[12] „

Historia och härstamning

Den "arameiska" fraktionen brukar ofta hävda att de inte är assyrier och citerar profeten Nahums livliga beskrivning av Assyriska rikets undergång,[13] och menar att en logisk konsekvens av att Assyriska riket gick under, är att de omöjligen kan vara assyrier och anser att hela det assyriska folket slaktades till döds i samband med fallet. Den "assyriska" fraktionen, å andra sidan, argumenterar för att den "arameiska" fraktionen avsiktligt ignorerar Nahum 3:18,[14] och menar att det är stor skillnad på folkmord, i kontrast mot att ett imperium faller samt att folket sprids och samlar sig vid bergen.[15] Ofta brukar syrianerna som hävdar att det assyriska folket utrotades, ignorera Herodotos observering av det assyriska folket ett och ett halvt sekel senare efter Assyriens fall.[16]

Historikern Sidney Smith verkade hålla med om utrotningen av det assyriska folket teorin, men det är oklart ifall han förespråkade en teori som gick ut på ett komplett folkmord, eller om han bara ansåg att det assyriska folket försvann från historien som en självständig nation:

” The disappearance of the Assyrian People will always remain a unique and striking phenomenon in ancient history. Other similar kingdoms and empires have indeed passed away, but people have lived on. Recent discoveries have, it is true, shown that poverty-stricken communities perpetuated the old Assyrian names at various places, for instance on the ruined site of Ashur, for many centuries, but the essential truth remains the same. A nation, which had existed for two thousand years and had ruled over a wide area, lost its independent character.[17] „

Simo Parpola har tillägnat en hel artikel, som argumenterar emot Smiths påstående.[18]

Assyriologen J. A. Brinkman, kommenterar angående den påstådda utrotningen av det assyriska folket:

” Det finns ingen anledning att tro att det inte skulle finnas någon raslig eller kulturell kontinuitet i Assyrien, eftersom det inte finns något bevis att befolkningen i Assyrien förflyttades.[19] „

Assyriologen Robert D. Biggs, instämmer unisont med Brinkman:

” Speciellt med avseende på den mycket tidiga etableringen av kristendomen i Assyrien och dess kontinuitet till nutiden och kontinuiteten hos befolkningen, anser jag att det är mycket sannolikt att de forntida assyrierna är bland förfäderna till de moderna assyrierna i området. [20] „

Bakgrund

Fil:Mor Marqos Monastery Assyrian.jpg
Mor Marqos klostret, ett syriskt ortodox kloster i Jerusalem, före 1950, Assyrian står skrivet på hebreiska och engelska.
Fil:Mor Marqos Monastery Syrian.jpg
Mor Marqos klostret efter 1950, Assyrian har suddats ut (till Syrian), och den syrianska flaggan har lagts på.

Under andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet var den assyriska patriotismen genomsyrande bland jakobiterna (syrisk-ortodox kristna) under perioden då assyriska folkmordet ägde rum. Syrisk-ortodox kristna från mellanöstern bildade assyriska kyrkor i bland annat USA,[21] och assyriska nationalister såsom Naum Faiq och Ashur Yousif, bland jakobiterna var tillsammans med andra assyriska nationalister från andra syriska kyrkor, ledande inom strävan efter ett eget land. Freydun Atturaya som var nestorian (öst-syriska kristna) och Agha Petros som var kaldé (kaldeiska kristna) hade alla siktet inställt på Assyrienfrågan som hade tagits upp hos Nationernas förbund och av britterna utlovats som en gentjänst för assyriska krigstruppernas lojala stöd till de allierade under första och andra världskriget.[22][23][24] Detta löfte hölls dock inte av olika realpolitiska skäl och norra Mesopotamien, som var tänkt att bli ett nytt Assyrien, blev istället en del av de nya staterna Irak, Syrien, Turkiet och hamnade i arabernas och turkarnas händer istället för i assyriernas.

Den assyriska rörelsen idag är fortfarande väldigt stark bland jakobiterna, men har på senare tid delvis börjat trängas undan bland vissa jakobiter till förmån för en arameisk identitet. I Sverige är majoriteten av de som identifierar sig som assyrier, jakobiter från syrisk-ortodoxa kyrkan,[25] men det finns även assyrier i Sverige som representerar de andra syriska kyrkorna. Värt att nämnas är att namnkonflikt-situationen gällande "assyrier" vs. "araméer" är ungefär likadan bland syrisk-katolska kyrkans medlemmar (som tidigare var jakobiter, före konverteringen till katolicism) som den inom syrisk-ortodoxa kyrkan.

Akademiska kontroverser

År 1961 publicerade John Joseph sin bok the Nestorians and Their Muslim Neighbors. I denna bok hävdade han att termen assyrier hade av olika politiska skäl introducerats hos syriska kristna av västerländska missionärer på 1800-talet, och förstärkts av arkeologiska fynd i och med återupptäckten av Nineve och andra bortglömda assyriska städer.[26] 30 år senare, i artikeln Assyria and Syria: Synonyms, menade Richard Frye att detta inte stämde och att termen "assyrier" hade existerat bland jakobiterna och nestorianerna redan på 1600-talet,[27] samt att båda termerna (assyrier och syrier) i själva verket är synonymer. Joseph kontrade med att betona att den grekiska historikern, Posidonios, hade vid ett tillfälle hävdat att det folket som vi greker kallar syrier, blev kallade av syrierna själva för araméer.[28] Joseph tolkade detta som att det måste ha funnits en arameisk identitet bland syrierna (under antikens tider var det vanligt att grekerna kallade assyrierna för syrier).[29] Frye avslutade med att undra varför Joseph ignorerar armeniska och persiska källor där assyrier har använts som benämning av och om folkgruppen.[30]

Etymologi

På det arameiska språket bottnar dispyten i om huruvida Sūryāyē och Āṯūrāyē är synonymer. Etymologiskt sett har frågan varit löst sedan år 2006, och det har bevisats av Assyriologen Robert Rollinger att termen syrier (och därigenom "syrianer") härstammar från assyrier.[31] Universitetsprofessorn Robert Rollinger anser emellertid, att trots att termen syrier härstammar från termen assyrier så måste man skilja mellan å ena sidan namnets ursprung och betydelse och å andra sidan frågan om identitet, kultur, härstamning, blodslinje och allt sådant som är mycket svårare att reda ut.[32] Även om det finns undantag så använder den syrisk kristna folkgruppen generellt sett inte 'syrier' som etnisk beteckning längre eftersom det sedan 1940-talet har börjat syfta på medborgare i den arabiska republiken, Syrien.

Sverige

I Sverige har denna namnkonflikt sin början då medlemmar tillhörande den syrisk-ortodoxa invandrade till Sverige på 1960-talet och fick benämningen assyrier av svenska myndigheter. Detta fick många som föredrog den inhemska benämningen suryoyo (vilka i dag går under namnet syrianer) att protestera, vilket ledde till att de svenska myndigheterna övergick till dubbelbeteckningen assyrier/syrianer.[33]

Externa länkar

Litteratur

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Referenser och fotnoter

  1. ^ [a b] "Eastern Churches", Catholic Encyclopedia (1909), se Eastern och Western Syrians.
  2. ^ Parpola: “the Chaldean Catholic Church (established in 1553 but effectively only in 1830)” [1]
  3. ^ Mar Raphael I Bedawid, Assyrian Star 55/3 (Fall 2003), 20. Citatet kan ses i Simo Parpola (2004). ”National and Ethnic Identity in the Neo-Assyrian Empire and Assyrian Identity in Post-Empire Times”. Journal of Assyrian Academic Studies 18 (2): sid. 22.  Citat: I personally think that these different names serve to add confusion. The original name of our Church was the ‘Church of the East’ ... When a portion of the Church of the East became Catholic, the name given was ‘Chaldean’ based on the Magi kings who came from the land of the Chaldean, to Bethlehem. The name ‘Chaldean’ does not represent an ethnicity... We have to separate what is ethnicity and what is religion... I myself, my sect is Chaldean, but ethnically, I am Assyrian.
  4. ^ Den syriska kyrkan av Antiokia genom tiderna, Sid 10
  5. ^ Parpola, pp. 16. Citat: In this context it is important to draw attention to the fact that the Aramaic-speaking peoples of the Near East have since ancient times identified themselves as Assyrians and still continue to do so. The self-designations of modern Syriacs and Assyrians, Sūryōyō and Sūrāyā, are both derived from the ancient Assyrian word for "Assyrian", Aššūrāyu, as can be easily established from a closer look at the relevant words.
  6. ^ Yildiz, pp. 24, se även ref 30. Citat: “On the one hand we find the so-called Nestorians and Chaldeans who call themselves Suraye (Suraya in the singular), whose language is called Suret. On the other the so-called Syriacs who call themselves Suryoye (singular Suryoyo), whose language is called Suryoyo. For many these terms are all more or less synonyms of one thing: “Christians.” Leaving to one side all these terms, however, both Churches are conscious of belonging to the Oriental Church. For instance, if we take a closer and more careful look at the Aramaic transcription of the terms “Suraya” and “Suryoyo” we find they are preceded by the letter “A” with a symbol above indicating that this “A” is not to be pronounced. If we therefore eliminate this sign, the more exact pronunciation of these two words would be “Asuraya” and “Asuryoyo,” a clear indication of their connection with the word “Assyrian.” Since the beginning of this century the term “Aturaye” began to replace the term “Suraye.” Aturaya, comes from the word Atur and means Assyria.”
  7. ^ Den dolda pärlan (The Hidden Pearl). Den syrisk-ortodoxa kyrkan och dess forntida arameiska kulturarv, Vol III s. 123, S. Brock, D.K.G. Taylor, E. Balicka-Witakowsik, W. Witakowski (Trans World Film), Rom 2001 ISBN 1931956995
  8. ^ Wilhelm Baum; Dietmar W. Winkler (2003) (på engelska). The Church of the East: A Concise History. Routledge. Sid. pp. 4. ISBN 0415297702. OCLC 50802547. http://books.google.com/books?id=yt0X840SjpEC&printsec=frontcover#PPA4,M1. Läst 22 januari 2008. 
  9. ^ http://www.christiansofiraq.com/joseph/reply2.html
  10. ^ http://www.bethsuryoyo.com/currentevents/Census/bishopseng.html
  11. ^ http://www.euroamericans.net/census2000.htm
  12. ^ “because we are one people. We believe we are the Western Assyrians and you are the Eastern Assyrians.” [2]
  13. ^ A S S Y R I E N S U N D E R G Å N G ! (se sektionen Nahums profetia om Assyriens undergång.)
  14. ^ Your shepherds slumber, king of Assyria. Your nobles lie down. Your people are scattered on the mountains, and there is no one to gather them.[3]
  15. ^ Assyrians from the fall of Nineveh to Present, William Warda
  16. ^ Herodotus. ”Herodotus VII.63” (på engelska) (HTML). http://www.fordham.edu/Halsall/ancient/greek-babylon.html. ”VII.63: The Assyrians went to war with helmets upon their heads made of brass, and plaited in a strange fashion which is not easy to describe. They carried shields, lances, and daggers very like the Egyptian; but in addition they had wooden clubs knotted with iron, and linen corselets. This people, whom the Hellenes call Syrians, are called Assyrians by the barbarians. The Chaldeans served in their ranks, and they had for commander Otaspes, the son of Artachaeus.” 
  17. ^ Yildiz, pp. 16, ref 3
  18. ^ Assyrians After Assyria, Parpola
  19. ^ Yildiz, pp. 22, ref 24. Citat: “There is no reason to believe that there would be no racial or cultural continuity in Assyria, since there is no evidence that the population of Assyria was removed.”
  20. ^ Biggs, pp. 10 Citat: Especially in view of the very early establishment of Christianity in Assyria and its continuity to the present and the continuity of the population, I think there is every likelihood that ancient Assyrians are among the ancestors of modern Assyrians of the area.
  21. ^ ”Religions - Christian - Middle East Areas Adjacent to the Balkan Peninsula (Also India)” (på engelska). Virginia Tech. http://learning.lib.vt.edu/slav/relig_chr_mideast.html#assyrianorthodoxoriental. Läst 21 januari 2008. ”Assyrian Orthodox Church (Oriental Orthodox)], The Assyrian Orthodox Church of the Virgin Mary, Paramus, New Jersey Home Page [the first Syrian Orthodox Church established in the United States by immigrants who came from Diyarbakir, Turkey in late 1890's” 
  22. ^ Khaldun S. Husry (April 1974). ”The Assyrian Affair of 1933 (I)” (på engelska). International Journal of Middle East Studies Vol. 5, No. 2: sid. pp. 161-176. http://links.jstor.org/sici?sici=0020-7438%28197404%295%3A2%3C161%3ATAAO1%28%3E2.0.CO%3B2-V&size=LARGE&origin=JSTOR-enlargePage. 
  23. ^ Liora Lukitz (1995) (på engelska). Iraq: The Search for National Identity. Routledge. Sid. pp. 163. ISBN 0714645508. http://books.google.com/books?id=kFYtslAtnxIC&pg=PA163&dq=Assyrian+question&sig=4OuFXsgZPmn_Fdt_E_HsHhQorWs. 
  24. ^ Ronald Sempill Stafford (2006) (på engelska). The Tragedy of the Assyrians. Gorgias Press LLC. Sid. pp. 142. ISBN 1593334133. http://books.google.com/books?id=LSzuzsRh37gC&pg=PA142&dq=Assyrian+question&sig=8zcOLKfBe5spjmOdYcUUZehpB4k. 
  25. ^ Lundberg, Dan. ”A virtual Assyria: Christians from the Middle East” (på engelska) (HTML). http://www.visarkiv.se/mmm/media/assyrien/religi-e.htm. ”The dividing line in Sweden between Syrians and Assyrians lies between the religiously defined group: Syrians, who are Syrian Orthodox Christians, and the politically or ethnically determined category: Assyrians, whose members belong to several different Christian beliefs (the majority are of course also Syrian Orthodox Christians) but whose religious affiliation is toned down.” 
  26. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 15
  27. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 34, se ref 14
  28. ^ Joseph, Assyria and Syria: Synonyms?, pp. 38
  29. ^ Frye, Assyria and Syria: Synonyms, pp. 30
  30. ^ Frye, Reply to John Joseph, pp. 70, “I do not understand why Joseph and others ignore the evidence of Armenian and Persian sources in regard to usage with initial a-, including contemporary practice.”
  31. ^ Rollinger, pp. 287, “Since antiquity, scholars have both doubted and emphasized this relationship. It is the contention of this paper that the Çineköy inscription settles the problem once and for all.”
  32. ^ Hujada, -En assyrisk tidskrift, Nätupplagan [4]
  33. ^ Berntsson, pp. 51
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Assyrisk-syrianska_namnkonflikten&oldid=5824148”