Syrisk-katolska kyrkan
| Syrisk-katolska kyrkan | |
.jpg) | |
| Typ | Delkyrka |
|---|---|
| Säte | Beirut,  Libanon |
| Plats | Främre Orienten |
| Betjänad region | Libanon, Syrien, Irak, USA, Kanada, Frankrike, Sverige, Venezuela, Brasilien och Australien |
| Medlemmar | 158 000[1] |
| Officiella språk | Arameiska |
| Nyckelpersoner | Syrisk-katolske patriarken av Antiokia Ignatius Josef III |
| Moderorganisation | Romersk-katolska kyrkan |
Syrisk-katolska kyrkan (syriska: ܥܕܬܐ ܣܘܪܝܝܬܐ ܩܬܘܠܝܩܝܬܐ ʿīṯo suryoyṯo qaṯolīqoyṯo) är en östlig katolsk självbestämmande delkyrka i Mellanöstern som står i full kyrkogemenskap med den romersk-katolska kyrkan under påvens ledning. Den tillämpar östliga riter, gemensamt med Syrisk-ortodoxa kyrkan. Deras överhuvud, syrisk-katolske patriarken av Antiokia Ignatius Joseph III, har sitt säte i Beirut, Libanon.
Kyrkan räknar omkring 192 300 medlemmar, varav 55 000 lever i diasporan, 30 000[2] i Libanon, 26 000 i Syrien, 1 300[3] i Israel, Jordanien och Egypten, samt 80 000 i Irak.
Anhängarna, syrisk-katoliker'', räknas inte sällan som en välutbildad grupp med framträdande företrädare i det kulturella och religiösa samhällslivet.[3]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan räknar sina rötter tillbaka till den församling som aposteln Petrus grundade innan sin resa till Rom. Bibeln lär oss att det var i Antiokia som Jesu efterföljare för första gången kallades "kristna" (Apg 11:26).
När urkyrkan växte och organiserades i större enheter kom patriarken i Antiokia (dagens Antakya i Turkiet), att bli högste andlige ledare över det orientaliska stiftet som kom att sträcka sig från Medelhavet till Persiska viken.
Den syriska biskopen av Aleppo konverterade till katolicismen vid slutet av 1700-talet och år 1783 lämnade man officiellt den syrisk-ortodoxa kyrkan och anslöt sig till Katolska kyrkan. Den syrisk-ortodoxa kyrkan hade successivt försvagats och en fullständig union var väldigt nära. Den syrisk-ortodoxa kyrkan samlade sig dock och lyckades välja en egen patriark. Den syrisk-katolske patriarken blev tvungen att fly till Bagdad och sedan till Libanon, till följd av att den syrisk-ortodoxa kyrkan uppmanat de turkiska myndigheterna att arrestera den syrisk-katolske patriarken. År 1830 erkändes den syrisk-katolska kyrkan av den turkiska regeringen och då kunde patriarken återvända till Aleppo.[3]
Mer än hälften av de 75 000 syrisk-katolikerna mördades av turkar under det assyriska folkmordet.
Två syrisk-ortodoxa biskopar i Indien konverterade till den katolska kyrkan år 1930 och bildade den unierade syro-malankariska kyrkan, som är en systerkyrka till den syrisk-katolska kyrkan. Den unierade syro-malankariska kyrkan har cirka 310 000 medlemmar i två stift och leds av ärkebiskopen av Trivandum, Cyril Basileios Malancharuvil.[3]
Referenser och fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923222256/http://www.cnewa.org/source-images/Roberson-eastcath-statistics/eastcatholic-stat10.pdf. Läst 5 september 2012.
- ^ L'EGLISE SYRIAQUE CATHOLIQUE Arkiverad 1 maj 2006 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] Martling, Carl Henrik (2000), ”Gud i Orienten” s. 198 f.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Karlsson, Ingmar (2005). Korset och halvmånen : en bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern och i Sverige (Rev. och utök. utg). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 84–87. Libris 9709776. ISBN 91-46-20386-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
