Hoppa till innehållet

Åldershörselnedsättning

Från Wikipedia
Åldershörselnedsättning
Latin: presbyacusis
Klassifikation och externa resurser
ICD-10H91.10
ICD-9388.01
MeSHsvensk engelsk

Åldershörselnedsättning, även kallat presbyacusis eller presbyakusi[1], är en hörselnedsättning som beror på åldersförändringar i hörselsystemet. Den är långsamt fortskridande och karaktäriseras av att den är symmetrisk, typiskt sett mest påtaglig i höga frekvenser och bilateral (drabbar båda öronen).[2]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Åldershörselnedsättning kan ha ett flertal olika patofysiologiska och etiologiska orsaker. Genom medicinsk diagnostik i form av audiometri (hörselmätning) och genom anatomiska undersökningar av bl a ökenråttor har tre huvudorsaker till åldershörselnedsättning observerats.[3][4] Ordnat efter betydelse är dessa metaboliska förändringar i stria vascularis, en vätskeproducerande vävnad i hörselsnäckan (strial eller metabolisk åldershörselnedsättning), följt av förslitning av hårceller (främst yttre hårceller) i hörselsnäckan (sensorisk åldershörselnedsättning), och därefter försämringar i den neurala funktionen i hörselnerven (neural åldershörselnedsättning).[4] Hörselnedsättningen kan ha sin grund i bara en av dessa mekanismer, men i majoriteten av fallen utgörs den i realiteten av en kombination av dessa.[2]

Det finns många faktorer som påverkar utvecklandet och ökar risken för åldershörselnedsättning. Det handlar både om inre och yttre faktorer, och deras samverkan hos individen är komplex.[3] Viktiga inre faktorer är genetisk predisposition (vilket enligt en beräkning från 2014 står för 35-55% av fallen[5]), ämnesomsättningssjukdomar såsom hyperglykemi (vilket kan uppstå som en följd av diabetes[6]), fetma och hyperlipidemi samt högt blodtryck. Betydande yttre faktorer är exponering för ljud, både kortvarig exponering för starka ljud och långvarig utsatthet för medelstarkt buller, samt ototoxiska läkemedel.[3]

Livsstilsfaktorer som har samband med åldershörselnedsättning är rökning (även passiv rökning) samt kosthållning. Rökare har i flera studier visat sig ha en signifikant större risk för att drabbas av hörselnedsättning än icke-rökare. Bl a påvisade en studie från 1998 att prevalensen av hörselnedsättning var 1,69 gånger större hos rökare jämfört med hos icke-rökare.[7] Kost som är rik på antioxidanter har också visat sig ha en förebyggande effekt vid ett flertal kontrollerade studier.[8]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den försämring som sker av hörseln hos de som drabbas av åldershörselnedsättning sker så långsamt att individen har svårt för att notera förändringarna själv, och istället är det typiskt sett individens närmaste omgivning som lägger märke till att talspråklig kommunikation blivit allt mer utmanande.[9] Ett vanligt fenomen är att den drabbade omedvetet förlägger problemen utanför sig själv och tror att det är andra som i hög utsträckning talar otydligt.[10]

Den påtagliga försämringen av hörbarheten i det högfrekventa området får negativ effekt på uppfattningen av talat språk hos den drabbade, särskilt i ljudmässigt utmanande situationer, såsom i lokaler med dålig akustik, när många talar samtidigt eller när annat störande bakgrundsljud är närvarande.[11] Även om audiogrammet visar en i stora drag liknande kurva hos två individer av olika åldrar kan ändå taluppfattningen i närvaro av störande ljud ändå skilja sig åt markant, då frekvens- och tidsupplösningen hos hörseln försämras med stigande ålder pga både sensorisk och neural försämring i samband med åldrandet.[9] För svårigheter med taluppfattning har även har också kognitiv påverkan i form av sämre arbetsminne och uppmärksamhetsförmåga pga åldersförändringar i hjärnan stor betydelse, utöver de faktorer som härrör från degeneration av det perifera hörselsystemet (från ytterörat till hörselnerven).[12]

Könsmässiga skillnader finns i både förekomst, karaktär och svårighetsgrad av åldershörselnedsättningar, samt i åldern för när förändringarna i genomsnitt börjar.[13] Hos män är åldershörselnedsättningar betydligt vanligare än hos kvinnor, och vissa åldersförändringar kan hos män ses så tidigt som i 10-årsåldern, medan kvinnor drabbas långt senare.[13] Det finns evidens på att detta inte enbart beror på generella skillnader i exponering för buller, utan att det har sin grund i både hormonella och genetiska könsskillnader.[13] Åldershörselnedsättningar hos män är generellt också svårare, särskilt i diskantområdet (hörtrösklarna i basområdet är ofta opåverkade långt upp i åldern) medan kvinnors audiogram ofta påvisar en mer jämn nedsättning över hela frekvensområdet, även i basområdet.[14]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

I dagsläget finns det ingen medicinsk behandling eller botemedel för åldershörselnedsättning.[2] Hörapparater är den vanligaste åtgärden för lätt till måttlig grad av åldershörselnedsättning. Vid grav hörselnedsättning där hörapparater inte är tillräckligt effektiva kan cochleaimplantat (CI) vara ett alternativ[15], förutsatt att patienten uppfyller kriterier för att bli CI-kandidat.[16]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svensk MeSH - Åldershörselnedsättning”. Karolinska Institutet. https://mesh.kib.ki.se/term/D011304/presbycusis. Läst 21 maj 2024. 
  2. ^ [a b c] Bowl, Michael R.; Dawson, Sally J. (2019-08). ”Age-Related Hearing Loss” (på engelska). Cold Spring Harbor Perspectives in Medicine 9 (8): sid. a033217. doi:10.1101/cshperspect.a033217. ISSN 2157-1422. http://perspectivesinmedicine.cshlp.org/lookup/doi/10.1101/cshperspect.a033217. Läst 16 maj 2024. 
  3. ^ [a b c] Yang, Wen; Zhao, Xiaolong; Chai, Renjie; Fan, Jiangang (2023-08-30). ”Progress on mechanisms of age-related hearing loss”. Frontiers in Neuroscience 17. doi:10.3389/fnins.2023.1253574. ISSN 1662-453X. PMID 37727326. PMC: PMC10505809. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fnins.2023.1253574/full. Läst 17 maj 2024. 
  4. ^ [a b] Keithley, Elizabeth M. (2020-09). ”Pathology and mechanisms of cochlear aging” (på engelska). Journal of Neuroscience Research 98 (9): sid. 1674–1684. doi:10.1002/jnr.24439. ISSN 0360-4012. PMID 31066107. PMC: PMC7496655. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jnr.24439. Läst 16 maj 2024. 
  5. ^ Ciorba, A; Hatzopoulos, S; Bianchini, C; Aimoni, C; Skarzynski, H; Skarzynski, Ph (2015-03). ”Genetics of presbycusis and presbystasis” (på engelska). International Journal of Immunopathology and Pharmacology 28 (1): sid. 29–35. doi:10.1177/0394632015570819. ISSN 2058-7384. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0394632015570819. Läst 17 maj 2024. 
  6. ^ Lyssenko, Valeriya; Vaag, Allan (2023-09). ”Genetics of diabetes-associated microvascular complications” (på engelska). Diabetologia 66 (9): sid. 1601–1613. doi:10.1007/s00125-023-05964-x. ISSN 0012-186X. PMID 37452207. PMC: PMC10390394. https://link.springer.com/10.1007/s00125-023-05964-x. Läst 17 maj 2024. 
  7. ^ Yamasoba, Tatsuya; Lin, Frank R.; Someya, Shinichi; Kashio, Akinori; Sakamoto, Takashi; Kondo, Kenji (2013-09). ”Current concepts in age-related hearing loss: Epidemiology and mechanistic pathways” (på engelska). Hearing Research 303: sid. 30–38. doi:10.1016/j.heares.2013.01.021. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S037859551300035X. Läst 17 maj 2024. 
  8. ^ Fujimoto, Chisato; Yamasoba, Tatsuya (2014). ”Oxidative Stresses and Mitochondrial Dysfunction in Age-Related Hearing Loss” (på engelska). Oxidative Medicine and Cellular Longevity 2014: sid. 1–6. doi:10.1155/2014/582849. ISSN 1942-0900. PMID 25110550. PMC: PMC4106174. http://www.hindawi.com/journals/omcl/2014/582849/. Läst 17 maj 2024. 
  9. ^ [a b] Arlinger, Stig (red.) (2007). Nordisk lärobok i audiologi. sid. 261-263. ISBN 978-91-631-9440-5 
  10. ^ Lin, Frank R. (2024-04-25). Patrick G. O’Malley. red. ”Age-Related Hearing Loss” (på engelska). New England Journal of Medicine 390 (16): sid. 1505–1512. doi:10.1056/NEJMcp2306778. ISSN 0028-4793. http://www.nejm.org/doi/10.1056/NEJMcp2306778. Läst 20 maj 2024. 
  11. ^ Huang, Qi; Tang, Jianguo (2010-08). ”Age-related hearing loss or presbycusis” (på engelska). European Archives of Oto-Rhino-Laryngology 267 (8): sid. 1179–1191. doi:10.1007/s00405-010-1270-7. ISSN 0937-4477. http://link.springer.com/10.1007/s00405-010-1270-7. Läst 20 maj 2024. 
  12. ^ Schneider, Bruce A. (2010). Sandra Gordon-Salant, Robert D. Frisina, Arthur N. Popper, Richard R. Fay. red. Effects of Senescent Changes in Audition and Cognition on Spoken Language Comprehension. "34". Springer New York. sid. 167–210. doi:10.1007/978-1-4419-0993-0_7. ISBN 978-1-4419-0992-3. http://link.springer.com/10.1007/978-1-4419-0993-0_7. Läst 20 maj 2024 
  13. ^ [a b c] Nolan, Lisa S. (2020-09). ”Age‐related hearing loss: Why we need to think about sex as a biological variable” (på engelska). Journal of Neuroscience Research 98 (9): sid. 1705–1720. doi:10.1002/jnr.24647. ISSN 0360-4012. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jnr.24647. Läst 20 maj 2024. 
  14. ^ Nam, Dong Woo; Park, Min-Hyun; Jeong, Su Ji; Lee, Kook Lae; Kim, Ji Won; Jeong, Ji Bong (2024-03-06). Paul Hinckley Delano. red. ”Sex differences in associated factors for age-related hearing loss” (på engelska). PLOS ONE 19 (3): sid. e0298048. doi:10.1371/journal.pone.0298048. ISSN 1932-6203. PMID 38446784. PMC: PMC10917258. https://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0298048. Läst 20 maj 2024. 
  15. ^ Michels, Thomas C.; Duffy, Maribeth T.; Rogers, Derek J. (2019-07-15). ”Hearing Loss in Adults: Differential Diagnosis and Treatment” (på amerikansk engelska). American Family Physician 100 (2): sid. 98–108. https://www.aafp.org/pubs/afp/issues/2019/0715/p98.html. Läst 20 maj 2024. 
  16. ^ ”Nationella medicinska indikationer: Indikation för unilateralt kokleaimplantat till vuxna”. https://ysdh.se/wp-content/uploads/2020/05/Indikationforunilateraltkokleaimplantattillvuxna.pdf. Läst 20 maj 2024. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Åldershörselnedsättning&oldid=54854592”