Adam Theodor Strömberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Biskop Adam Theodor Strömberg
Adam Theodor Strömberg.JPG
Biskop Adam Theodor Strömberg
KyrkaSvenska kyrkan

StiftSträngnäs stift, biskop
Period18811889
FöreträdareThure Annerstedt
EfterträdareUddo Lechard Ullman

Biskopsvigd23 maj 1881 av Anton Niklas Sundberg
Född5 juni 1820
Död3 maj 1889

Adam Theodor Strömberg, född 5 juni 1820 i Strängnäs, död där 3 maj 1889, var biskop i Strängnäs stift under åren 1881–1889. Han var son till professorn och teologie doktorn Erik Strömberg, far till Orreforsdirektören Edvard Strömberg och farbror till Otto Strömberg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Strömberg blev student i Uppsala 1839. Han försörjde sig ett par år som informator i Värmland och Stockholm och studerade därefter (1841–1848) i Uppsala, där han snart blev välkänd som talare och visdiktare. År 1848 promoverades han till filosofie magister. Samma år blev han anställning vid läroverket i Örebro som extra lärare och tidvis även som lärare i gymnastik. Han återvände till Strängnäs höstterminen 1852 och tillträdde som ordinarie adjunkt 1853.

Sedan Strömberg bedrivit teologiska studier i Uppsala 1861–1862 prästvigdes han 1863. Han blev därefter domprost och kyrkoherde i sin födelsestad 1864. År 1880 blev han pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Sedan han blivit föreslagen till biskop i Strängnäs stift, fick han denna plats 1881. Han hade gång på gång fått stiftets förtroende förut, bland annat som ombud vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878. Bland de allmänna uppdrag som Strömberg fick utmärker sig att han var landstingsman i Södermanlands län 1865–1874 och ledamot av andra kammaren 1876–1878 samt ledamot i granskningsnämnden över psalmbokskommitténs arbeten och förslag 1883–1888.

Strömberg promoverades till teologie doktor vid Lunds universitets jubelfest 1868. Han gjorde bestående insatser inom många verksamhetsområden. Som lärare ansågs han vara en av de främsta, som kyrkoherde fick han särskilt förtroende som konfirmationslärare. Han bidrog väsentligt till folkskolornas utveckling genom sina reformer. Som biskop fick han stort förtroende och välförtjänt respekt från stiftets präster. I kyrkomötet, riksdagen och landstinget hörde han som oftast till minoriteten. Inom riksdagen ansågs han vara alltför konservativ, inom kyrkomötet alltför liberal. Som talare var han högt skattad.

Psalmer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]