Afrikansk skedstork

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Afrikansk skedstork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
African Spoonbill 2.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljIbisar
Threskiornithidae
SläktePlatalea
ArtAfrikansk skedstork
P. alba
Vetenskapligt namn
§ Platalea alba
AuktorScopoli, 1786
Synonymer
Platalea tenuirostris Temminck, 1820
Hitta fler artiklar om fåglar med

Afrikansk skedstork[2] (Platalea alba) är en fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Afrikansk skedstork är jämnstor med den europeiska och asiatiska skedstorken, cirka 85–95 centimeter lång, och har liksom denna den för släktet karakteristiska långa raka näbben med skedformad spets. Fjäderdräkten är helvit, benen rosaröda. Vidare har den rött ansikte, röd näbbrot och röda kanter på den grå näbben.[4]

Afrikansk skedstork i Kruger nationalpark i Sydafrika.
African Spoonbill-001.jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i Afrika söder om Sahara och på Madagaskar.[3] Den påträffas även då och då i Jemen där den gjort häckningsförsök.[5] I Oman är den en tillfällig gäst.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Afrikansk skedstork lever i stora och grunda våtmarker som sjöar, floder, översvämmade flodslätter, reningsdammar[6], reservoarer och artficiella dammar,[7] mindre ofta vid kustnära laguner och flodmynningar.[8] Fågeln lever av småfisk och vattenlevande ryggradslösa djur[8] som kräftor och skalbaggar.[7]

Afrikansk skedstork födosökande på typiskt manér i Djoudj fågelreservatSenegal.

Häckningstiden varierar från år till år och i olika delar av utbredningsområdet, kopplat till nederbörd.[7] I Västafrika häckar den under torrperioden, oftast i regnperioden i Östafrika och centrala Afrika samt under vinter eller tidig vår i södra Afrika. Arten bygger ett platt och ovalt bo av pinnar och vass ovan vatten i träd, buskar och vassbäddar eller på marken på klippöar[8][9] eller klippavsatser[7]. Den häckar i kolonier med fem till 20 par,[6] ibland upp till 250 par eller mer, gärna med andra arter[8][6]. Även utanför häckningstiden är den en social art som både ses födosöka, ta nattkvist och vila tillsammans, ibland i grupper om upp till 1000 individer.[9]

Afrikanska skedstorkar vilar vid Nakurusjön i Kenya.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 7300 och 73000 vuxna individer.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Platalea alba Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 423. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 61. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ [a b c] Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J. and Ryan, P.G. 2005. Roberts birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.
  7. ^ [a b c d] Hancock, J. A.; Kushlan, J. A.; Kahl, M. P. 1992. Storks, ibises and spoonbills of the world. Academic Press, London.
  8. ^ [a b c d] del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  9. ^ [a b] Brown, L.H., Urban, E.K. and Newman, K. 1982. The Birds of Africa, Volume I. Academic Press, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]