Akut njursvikt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Akut njursvikt
latin: insufficientia renis acuta
Prov från en patologisk njure som visar markerad blekhet av njurbarken, vilken kontrasteras av de mörkare områdena av levande vävnad. Patienten avled av akut njursvikt.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10N17
ICD-9584
DiseasesDB11263
Medlineplus000501
eMedicinemed/1595 
MeSHsvensk engelsk

Akut njursvikt, akut njurinsufficiens eller akut njurskada är en njursjukdom som kännetecknas av snabbt försämrad njurfunktion. Njursvikten uppstår inom 7 dagar, kreatinin-nivåerna i blodet är ökat med minst 50 %, alternativt har urinproduktionen varit under 400ml/dygn i minst 6 timmar.[1] och är oftast behandlingsbar. Akut njursvikt kan dock leda till kronisk njursvikt.[2]

Orsak[redigera | redigera wikitext]

Akut njursvikt delas in i tre typer utifrån dess orsak. Prerenal njursvikt, (intra)renal njursvikt och postrenal njursvikt.[1][2]

Prerenal njursvikt[redigera | redigera wikitext]

Prerenal akut njursvikt innebär att orsaken till njursvikten är otillräcklig blodförsörjning/genomblödning av njurarna. Detta kan bland annat uppstå till följd av hypotoni (lågt blodtryck; som kan bero på hypovolemi, hjärtsvikt, hjärtinfarkt, sepsis, etc.).[1][2] 40–80% av alla fall av akut njursvikt är prerenal.[2]

Även lokala blodflödesförsämringar kan ligga bakom. Orsaker till det kan vara njurartärstenos, en förträngning av blodkärlet till njuren, och njurvenstrombos, orsakad av en blodpropp i venerna som leder blodet bort från njuren.

Obehandlad prerenal njursvikt kan leda till vävnadsskada eller vävnadsdöd i njurtubuli.[2]

Renal njursvikt[redigera | redigera wikitext]

(Intra)renal akut njursvikt innebär att orsaken till njursvikten är skada på njurvävnaden. Kan orsakas av kontrastmedel, syrebrist (akut tubulär nekros), övre urinvägsinfektion, trombotisk småkärlssjukdom,[1] cytostatika, förgiftning med kylarvätska, svampförgiftning (exempelvis av orangebrun giftspindling), akut glomerulonefrit, sepsis, rabdomyolys, långvarigt bruk av NSAID-preparat eller ACE-hämmare. 10–50% av alla fall av akut njursvikt är renal.[2]

Postrenal njursvikt[redigera | redigera wikitext]

Postrenal akut njursvikt innebär att orsaken till njursvikten är avflödeshinder i njure/njurar eller urinblåsa. Detta kan orsakas av tumör i blåsan, njursten eller förstorad prostata (som kan bero på benign prostatahyperplasi eller prostatacancer).[2] Urinvägsinfektion kan även orsaka postrenal njursvikt.[1]

Symtom och tecken[redigera | redigera wikitext]

Symtomen vid akut njursvikt beror på störningar av njurarnas normala funktion.

Symtom vid akut njursvikt [2]
Symtom Fysiologisk orsak/förklaring till symtomet
Uremi Sänkt GFR (Glomerulär filtrationshastighet).
Minskad eller avstannad urinproduktion (oliguri respektive anuri) Sänkt GFR.
Ödembildning (perifert och/eller i lungor) Vätskeansamling till följd av oliguri/anuri.
Hjärnödem Hyponatremi, till följd av vätskeansamlingen.
Hjärtarytmier Hyperkalemi, till följd av minskad utsöndring av kalium via urinen.
Muskelryckningar, kramper Hypokalcemi och hyperfosfatemi, till följd av försämrad aktivering av vitamin D i njurarna, som behövs i tarmen för att ta upp kalcium och fosfat.
Metabol acidos Försämrad förmåga att utsöndra vätejoner.
Illamående, kräkningar, diarré Ökad halt avfallsämnen i kroppen (till följd av sänkt förmåga att utsöndra dem via njurarna), vilket har en förgiftande effekt på mag-tarmsystemet.
Trötthet, koncentrationssvårigheter, slöhet Centrala nervsystemet förgiftas av den ökade halten uremiska avfallsämnen i blodet.
Perikardit (hjärtsäcksinflammation) Förgiftning av hjärtsäcken av uremiska avfallsämne.

Risk för läkemedelsöverdos[redigera | redigera wikitext]

Vattenlösliga läkemedel elimineras delvis via urinen. Vid kronisk njursvikt är njurens förmåga att eliminera läkemedlen från kroppen försvagad, vilket kan leda till att överdoser sker om inte läkemedelsdoseringar anpassas efter njurfunktionen. Exempel på läkemedel som utsöndras med urinen är metformin, digoxin, teofyllin och vancomycin.[1]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandling vid prerenal och renal njursvikt är inriktad på att behandla bakomliggande orsak, normalisera cirkulation till och i njurarna, samt behandla acidosen och vätske- och elektrolytrubbningen. Prerenal njursvikt behandlas genom att avflödeshindret avlägsnas, urinkateter, nefrostomi eller J-J-kateter.[2]

Dialys och/eller njurtransplantation blir ofta aktuellt.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Dreja, K. & Jönsson, A. (2016) s. 470–473
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Gulbrandsen, T. (2011) s. 86–89

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dreja, K. & Jönsson, A. (2016) Njursjukdomar. I Kumlien, C. & Rystedt, J. (red.) Omvårdnad & kirurgi (s. 457–482). Studentlitteratur: Lund. ISBN 978-91-44-08886-0.
  • Gulbrandsen, T. (2011) Omvårdnad vid akut njurskada och kronisk njursvikt. (2011) I Almås, H. (red.), Stubberud, D-G. (red.), Grønseth, R. (red.), Bolinder-Palmér, I. (översättning) & Olsson, K. (översättning) Klinisk omvårdnad 2 (s. 85–101). Liber: Stockholm. ISBN 978-91-47-09920-7