Alf Nyman (militär)

Från Wikipedia
Alf Nyman
Information
Född28 april 1897
Kalmar stadsförsamling i Kalmar län, Sverige
Död24 september 1973 (76 år)
Karlskrona stadsförsamling i Blekinge län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1917–1957, 1958–1960
GradGeneralmajor
BefälKarlskrona kustartilleriregemente,
Blekinge kustartilleriförsvar,
Karlskrona försvarsområde

Alf Johan Viktor Nyman, född 28 april 1897 i Kalmar stadsförsamling i Kalmar län, död 24 september 1973[1] i Karlskrona stadsförsamling i Blekinge län,[2] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen i Kalmar 1915 avlade Nyman marinofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1917 och utnämndes samma år till fänrik i kustartilleriet. Han tjänstgjorde 1917–1923 vid det rörliga kustartilleriet i Karlskrona kustartilleriregemente,[3] befordrades till löjtnant 1919, tjänstgjorde parallellt vid Svea artilleriregemente 1920–1921, gick artillerimätarkurs 1922 och erhöll tjänst vid Marinförvaltningen 1923.[2] Åren 1923–1924[4] gick han Allmänna kursen vid Kungliga Sjökrigsskolan],[3] där han 1925–1927[2] gick Högre artillerikursen,[3] varpå han var repetitör vid Sjökrigshögskolan 1927–1929. Han tjänstgjorde i staben hos chefen för kustartilleriet och samtidigt vid Marinförvaltningen 1927–1929.[2] Han var lärare i artilleri vid Sjökrigsskolan[3] 1928–1938, lärare vid Kustartilleriets skjutskola 1928 och 1930 samt adjutant i staben hos chefen för kustartilleriet 1929–1938. Han befordrades till kapten 1931,[2] gick Special Battery Officers’ Course vid US Army Coast Artillery School 1932, var adjutant vid Kustartilleriets skjutskola 1935–1938, studerade luftvärnsmateriel vid ungerska armén 1938[3] och befordrades till major 1938.[2] Han var 1938–1939 chef för III. bataljonen vid Karlskrona kustartilleriregemente,[4] som bedrev utbildning vid luftvärnsartilleri och rörligt sjöfrontsartilleri.[3] Han var tillika 1938–1939 chef för Underbefälsskolan vid regementet och från 1939 chef för Luftvärnsartilleriskolan där.[4]

Åren 1941–1943 var han lärare vid Sjökrigshögskolan tillika chef för Kustartilleriets skjutskola, befordrad till överstelöjtnant 1942.[2] Som chef för den reorganiserade Kustartilleriets skjutskola lyckades han ”på kort tid […] modernisera och utveckla kustartilleriets skjutmetoder mot sjö-, land- och luftmål liksom även utbildningsmetoderna”.[3] År 1943 befordrades han till överste, varefter han var chef för Karlskrona kustartilleriregemente 1943–1947.[2] Han var 1946–1947 ledamot av kommittén för utredning rörande kustartilleriets ställning.[3] Åren 1947–1957 var han chef för Blekinge kustartilleriförsvar tillika befälhavare för Karlskrona försvarsområde. Nyman inträdde 1957 i reserven som generalmajor.[2] Han återinträdde dock i tjänst som tjänsteförrättande inspektör för kustartilleriet 1958–1960.[5]

Alf Nyman invaldes 1938 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[6] och utsågs 1957 till hedersledamot.[5] Han invaldes 1943 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[7]

Alf Nyman var son till sjökaptenen Victor Nyman och Alfrida (”Frida”) Annerstedt. Han gifte sig 1927 med Agnes Kruse (född 1902).[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 129. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  3. ^ [a b c d e f g h] Engwall, Björn (1973). ”Minnesteckningar. Alf Nyman”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 424. https://www.koms.se/content/uploads/2013/09/TiS-nr-6-1973.pdf. 
  4. ^ [a b c] Hafström, Georg, red (1942). Kungl. Sjökrigsskolan 1867–1942. Del 2. Eskilstuna: J.O. Öberg & Son. sid. 328 .
  5. ^ [a b] Engwall, Björn (1973). ”Minnesteckningar. Alf Nyman”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 425. https://www.koms.se/content/uploads/2013/09/TiS-nr-6-1973.pdf. 
  6. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 236. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  7. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 142. ISBN 91-630-4181-2 .

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]