Allanit

Allanit
Allanit från Queensland, Australien
Kategori	Silikatmineral
Kemisk formel	(Ce,Ca,Y,La)2(Al,Fe+3)3(SiO4)3(OH)
Förekomstsätt	Tavel- till nålformiga kristaller, granulat, massivt
Kristallstruktur	Monokliniskt
Tvillingbildning	Polysyntetisk, vanlig på {100}
Spaltning	Inperfekt till dålig
Brott	Mussligt till ojämnt
Hållbarhet	Sprött
Hårdhet (Mohs)	5,5 – 6
Glans	Glasglans, hartsartad till halvmetallisk
Dubbelbrytning	δ=0,018 – 0,031
Dispersion	r > v, stark
Pleokroism	X = blekt olivgrön, rödbrun Y = mörkbrun, brun gul Z = mörkt rödbrun, grön, brun
Transparens	Translucent till opak
Streckfärg	Grå
Specifik vikt	3,5 – 4,2
Radioaktivitet	Kan vara radioaktiv

Allanit, tidigare ortit, är ett epidotmineral där aluminium och järn till större delen ersatts av de sällsynta jordartsmetallerna cerium, lantan, yttrium och erbium. Emellertid kan en stor mängd andra grundämnen såsom torium, uran, zirkonium, fosfor, barium och krom också förekomma.

Mineralet upptäcktes år 1810 och är uppkallat efter den skotske mineralogen Thomas Allan.

Egenskaper

Mineralet bildar svarta, bruna eller gula kristaller som kan ha tavel- eller nålform.

Det Internationella Mineralologiska Sällskapet särskiljer tre varianter som domineras av respektive jordartsmetall nämligen allanit-(Ce), allanit-(La) och allanit-(Y).

Förekomsten av radioaktiva element i mineralet har i vissa fall påverkat dess struktur. Det är också pyrognomiskt, vilket innebär att det blir glödande vid en relativt låg temperatur av ca 95 C.

Förekomst

Allanit förekommer främst i amorfa lerrika sediment och i magmatiska bergarter.

Mineralet förekommer också i små mängder i granit-pegmatitgångar och har hittats vid Bartnäs i Västmanland och Finnbo vid Falun där man funnit kristaller av över 0,3 m längd, samt Ytterby i Stockholms skärgård.

Kända förekomster finns på Island och Grönland och vid Arendal i Norge har man funnit massiva stycken.

Allanitkristaller på rökig kvarts från New Mexico, USA

Användning

Innehållet av sällsynta jordartsmetaller i allanit är upp till 20 % varför allanit är en värdefull källa för utvinning av dessa.

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.