Cerium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cerium
Nummer
58
Tecken
Ce
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Ce

Th
LantanCeriumPraseodym
[Xe] 4f1 5d1 6s2
58Ce
   

Cerium2.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 6689 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1071 K (798 °C)
Kokpunkt 3699 K (3426 °C)
Molvolym 20,69 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 5,46 kJ/mol
Ångbildningsvärme 414 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 185 (-) pm
Kovalent radie 165 pm
Jonisationspotential Första: 534,4 kJ/mol
Andra: 1050 kJ/mol
Tredje: 1949 kJ/mol
Fjärde: 3547 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f1 5d1 6s2
e per skal 2, 8, 18, 19, 9, 2
Electron shell 058 Cerium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4, 3 (svag bas)
Elektronegativitet 1,12 (Paulingskalan)
Diverse
Ljudhastighet 2100 m/s
Elektrisk konduktivitet 1,15·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 2,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Ceriumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
134Ce syntetisk 3,16 dagar ε 0,500 134La
135Ce {syn.} 17,7 timmar ε 2,026 135La
136Ce 0,19 %
Stabil
137Ce {syn.} 9,0 timmar ε 1,222 137La
138Ce 0,25 %
Stabil
139Ce {syn.} 32,501 dagar ε 0,581 139La
140Ce 88,48 %
Stabil
141Ce {syn.} 32,501 dagar β- 0,581 141Pr
142Ce 11,08 % 5-1016 år β- 4,505 142Nd
143Ce {syn.} 33,039 timmar β- 1,462 143Pr
144Ce {syn.} 284,893 dagar β- 0,319 144Pr
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Cerium är ett grundämne, som är en järnliknande lättantändlig metall. Grundämnet tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De båda svenskarna Jöns Jacob Berzelius och Wilhelm Hisinger fann 1803 ett nytt ämne, ceria (oren ceriumoxid) vilket de uppkallade efter asteroiden Ceres, upptäckt 1801. Efter publicering av upptäckten hävdades att Martin Heinrich Klaproth hade hunnit före, men svenskarnas avhandling beskrev ceriumjorden mycket mer ingående. Metalliskt cerium framställdes första gången 1875 av Hillebrand och Norton.[1][2]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Cerium är en grå, metallglänsande mjuk metall som blir matt i luften. Den saknar biologisk roll, men varken metallen eller dess föreningar är giftiga. [2]

Framställning och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Cerium framställs dels av cerit, dels och i större mängd av mineralet monazit, där det förekommer i förening med fosforsyra. Detta finns i stora mängder, t.ex. i form av monazitsand i Brasilien och North Carolina. Halten i jordskorpan beräknas till 40 - 60 ppm. Metallen kan framställas genom reduktion av ceriumfluorid med kalcium, eller smältelektrolys av ceriumklorid. [3]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Cerium används i små mängder i vissa legeringar. Ceriumföreningar används i bildrör till färg-TV-apparater. Cerium(III)oxid används som tillsats till diesel då den katalyserar oxidation av kolmonoxid. Den används även som katalysator i självrengörande köksugnar och som krackningskatalysator inom den petrokemiska industrin. [2]

Lättantändligheten gör cerium användbart vid framställning av pyrofora legeringar t.ex. för tänddon. I form av ceriumnitrat kan metallen användas för tillverkning av nät i gasglödljus (glödstrumpor) samt i form av oxalat eller sulfat för framställning av gula färger vid porslinstillverkning. [3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ W. F. Hillebrand och T. H. Norton. The 15 Lanthanides and the 15 Actinides. Sid. 9. https://books.google.se/books?id=5XzSgREdV08C&pg=PA9. Läst 9 september 2015 
  2. ^ [a b c] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  3. ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]