Bålastugan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bexellska ryggåsstugan
Interiör 1908. Flickan på bilden är Bexells dotter Herdis.

Bålastugan, även kallad Bexellska ryggåsstugan, är ett äldre kulturhus i Varberg, vid Träslövsvägen 1.

Bålastugan är det egennamn Alfred Bexell (1831–1900) gav huset sedan han köpt det; detta framgår av bevarade dokument. Benämningen Bexellska ryggåsstugan kom till på 1930-talet. Ryggåsstugor med häbbarshus eller häbbaren (härbre) var till mitten av 1800-talet den vanliga typen av bostad för allmogen i södra Sverige. Hustypen förekom i Halland, Västergötland, Småland, Blekinge och Skåne. Husets eller längans storlek varierade allt efter bondens behov och välstånd. Ordet ryggåsstuga kommer av att huset saknar plant innertak och är öppet upp till takåsen. Att ryggåsstugor ibland kallas ”bålastugor” beror på att de i regel var byggda av tudelade stockar eller ”båler”. På fackspråk benämns konstruktionen sydgötiskt hus eller högloftsstuga.

Bålastugan torde idag vara det enda allmogehem i landet som har kvar sina ursprungliga inventarier från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. De flesta möblerna är dekorerade med initialer, årtal och/eller blommor eller andra motiv, och på bänkarna ligger broderade dynor. På sängloften och på en dörr finns målade texter. I snedtaket i storstugan sitter textilier och sydsvenska bonadsmålningar. De senare kom till för att dekorera bondens hem under julen och har därför främst motiv från Bibeln. Under resten av året var de undanlagda, men sedan Bålastugan blev museum sitter bonaderna uppe året om.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ryggåsstugan och de två häbbaren – hela den sammanbyggda längan – uppfördes 1785 på Kulsegård i Särdals by i Harplinge socken som ett av manhusen där; de två manhusen utgjorde ena längan i den kringbyggda gården. Huset köptes 1876 med sitt lösöre av riksdagsmannen och godsägaren Alfred Bexell, som för kommande generationer ville bevara ett genuint äldre allmogehem; de flesta ryggåsstugor revs i samband med laga skiftet. Enligt köpeavtalet fick ägaren, Jöns Jönsson, bara behålla sina gångkläder – alla inventarier, även den gamla snusdosan hans farfar en gång ägt, skulle lämnas kvar för att på plats i stugan vittna om en förgången tid.

Huset flyttades till Varbergstrakten, där det uppfördes i sitt ursprungliga skick och 1879 blev museum. Själva ryggåsstugan visades som en äldre allmogebostad. I häbbaren (som varit förrådslokaler och på sommaren även använts till sov- och vävkammare) ställde Bexell ut de kulturhistoriska föremål, huvudsakligen allmogeobjekt, som han samlat sedan tonåren. I och med köpet av Bålastugan blev Bexell den förste i Sverige som tillvaratog ett allmogehem i musealt syfte och förverkligade friluftsmuseitanken. Runt 1880 besökte Artur Hazelius Bålastugan och inspirerades av Bexells kulturgärning – ett tiotal år innan han 1891 invigde sitt friluftsmuseum Skansen i Stockholm.

Efter Alfred Bexells bortgång flyttade hans änka Cecilia (1843–1929) 1907 Bålastugan till odaljordar utanför Varberg (senare integrerade i staden), där museet återinvigdes den 16 juni med besök av Prins Carl. Sommaren 1907 skrev över 1000 besökare i gästboken, bl.a. Leo Tolstoj d.y. från St. Petersburg. Museiverksamheten fortsatte fram t.o.m. 1915. År 1916 sålde Cecilia Bexell de flesta föremålen i Bexellska samlingarna (dock inte Bålastugans lösöre) på auktion. Många av dem köptes av en liten förening som bildats i avsikt att grunda ett hembygdsmuseum i Varberg. Det lilla museet växte med åren och är idag länsmuseum. Hallands kulturhistoriska museum har alltså sina rötter i Bexells samlingar.

Efter Cecilia Bexells död tog dottern Ebba Sandberg (1871–1969) över Bålastugan och senare dottersonen, folklivs- och bonadsforskaren Nils Strömbom (1898–1983). Sedan 1930-talet är häbbaren inredda med kvarvarande möbler ur Bexellska samlingarna samt några andra allmogeföremål. Under Nils Strömboms tid kom Bålastugan att starkt förknippas med det sydsvenska bonadsmåleriet. I huset förvarades då landets största privata bonadssamling. Dit kom vetenskapsmän och forskare för att studera bonader och delta i bonadssymposier. År 1993 donerades merparten av samlingen till länsmuseet i Varberg, där delar av den är utställda. Många bonader blev dock kvar i Bålastugan, som idag torde vara det museum i landet som har den största permanenta utställningen av sydsvenska bonader. De kan där ses i en autentisk allmogemiljö och inte bara som objekt i en museilokal.

År 1952 blev Bålastugan, enligt 1942 års lag om skydd av kulturhistoriskt märkliga byggnader, det första privata K-märkta huset i Halland. År 2006 upphävdes K-märkningen av Länsstyrelsen [1][2], som menar att häbbaren (på grund av storleken) ska ha byggts om. Arkivhandlingar hos Lantmäteriet upprättade 1844 vid laga skiftet (Akt 13-HAR-97) visar dock att de flesta av de i Särdal då 14 kvarvarande ryggåsstugorna/sydgötiska husen (för vilka mått är angivna) var ovanligt stora, även ”Bålastugan”, och att de två på Kulsegård var högre än alla de övriga. Särdal var tack vare sillfiske, marknadsplats m.m. en välmående by, vilket avspeglades i bostäderna.

Bålastugan vårdades av Alfred och Cecilia Bexell och deras ättlingar i 128 år, innan den 2003, testamentariskt, skänktes av Nils och Gulli Strömbom till Stiftelsen Hallands länsmuseer. Sedan dess sköts kulturhuset av Länsmuseet Varberg, som också har hand om visningarna för allmänheten och olika grupper.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bexellska Bålastugan fråntas skydd”. Sveriges Radio. 2 september 2006. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=930006. Läst 10 februari 2019. 
  2. ^ länsantikvariens årsredogörelse 2006, sid 64[död länk]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bondeson, August: Bålastugan i Halland, i Minnen från Nordiska museet, utgivna av Artur Hazelius. Band I, häfte II. (1881)
  • Erixon, Sigurd, Svensk byggnadskultur. Studier och skildringar belysande den svenska byggnadskulturens historia (1947). Ny upplaga: Ekstrands Bokförlag, Lund 1982.
  • Harplinge Hembygds- och Fornminnesförening. Harplinge. En bok om hembygden. Halmstad 1927.
  • Harplinge Hembygdsförening. Harplinge. En bok om hembygden. Del II. Laholm 1973.
  • Sandklef, Albert. ”En halländsk föregångare till Artur Hazelius.” Svenska Turistföreningens Årsskrift 1933.
  • Sandklef, Albert. Hallandsgårdar. Bebyggelse på gårdar och torp före 1900. Nordiska museet, 1953.
  • Sandklef. ”Varbergs museum 50 år.” Hallands Nyheter, 4 juli 1966.
  • Strömbom, Margareta, "Bålastugan och Alfred Bexell." Hallandsbygd 2005-2006, årgång 47.
  • Strömbom, Margareta, Bålastugan. Bexellska ryggåsstugan – en föregångare till friluftsmuseet Skansen. Ett unikt svenskt kulturarv. CAL-Förlaget, Varberg 2007.
  • Strömbom, Margareta, "Bålastugan – det första K-märkta huset i Halland." Ale. Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge, nr 2, 2009.
  • Strömbom, Nils, ”Det sydsvenska folkliga bonadsmåleriet och dess utforskande.” Nordisk Folkkonst. Utgiven av Sigfrid Svensson. Gleerups, Lund 1972.
  • Lantmäteriet. Arkivhandlingar från 1700- och 1800-talen.
  • Handlingar 1800-1900-talen, Bexellska familjearkivet (privat ägo): inventarielistor, brev, anteckningar, äldre foton, köpekontrakt, lagfarter, byggkontrakt, ritningar, arbetsbeskrivningar, räkningar, protokoll, gästböcker för Bålastugan 1907-1915 m.m. Se Strömbom, M. Bålastugan. Bexellska ryggåsstugan – en föregångare till friluftsmuseet Skansen. (2007).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]