Hoppa till innehållet

Balearisk lira

Från Wikipedia
Balearisk lira
Status i världen: Akut hotad[1]
Balearisk lira är brunsolkig undertill, speciellt kring huvudet, i armhålan och undergump.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläktePuffinus
ArtMedelhavslira
P. yelkouan
UnderartBalearisk lura
P. yelkouan mauretanicus
Vetenskapligt namn
§ Puffinus yelkouan mauretanicus
AuktorP.R. Lowe, 1921
Utbredning
Säsongsutbredning och rörelser:
orange – huvudsakligt födosöksområde under häckningstid
orange ränder - hela födosöksområdet under häckningstid
blå - huvudsaklig utbredning utanför häckningstid
blå ränder - fördelning av icke-häckande i låga antal
kontinuerlig linje – huvudsakliga rörelser
prickad linje – sällsyntare rörelser
Synonymer
trivalnamn
  • Balearlira
vetenskapliga
  • Puffinus puffinus mauretanicus
  • Puffinus mauretanicus

Balearisk lira[2] (Puffinus yelkouan mauretanicus) är en akut utrotningshotad fågel som enbart häckar i ögruppen Balearerna i västra Medelhavet. Den har i perioder behandlats som egen art, men behandlas idag som underart till medelhavslira (Puffinus yelkouan).[3]

Utseende, läte och fältkännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Förutom den mindre kontrasterande fjäderdräkten är denna art mycket lik medelhavslira, men även i vissa fall grålira. Den är cirka 35–40 cm lång med ett vingspann på 85–90 cm. Den har en typisk lirflykt vilket innebär att den på stela vingar kantrar från ena sida till den andra med mycket få vingslag med vingspetsarna nästan nere i vattnet. I denna flykt har den en korsform med vingarna rätt ut från kroppen. Ett fältkännetecken är också att de inte följer efter båtar.

Den är vanligtvis gråbrunsvart på ovansidan och smutsvit på undersidan men det finns även individer som är mörkare på undersidan och kan därmed förväxlas med grålira.[4]

Till havs är den tyst men vid sina häckningskolonier om natten ger den ifrån sig högljuda kacklande läten, nästan identiska med medelhavsliran.[3]

Baleariska lirans kolonier i Balearerna.

Den baleariska liran häckar på öar och klippiga kuster vid Balearerna och merparten övervintrar i havet i detta område men en del flyttar till Atlanten under sensommaren och når så långt norrut som Storbritannien och Irland. Det finns åtminstone en koloni, på Menorca, där både balearisk lira och medelhavslira häckar och arternas vinterkvarter överlappar varandra i de centrala delarna av Medelhavet.[5]

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Enstaka individer observeras sällsynt utefter den svenska västkusten, främst under västliga vindar på sensommaren, med sammanlagt 40 säkra fynd till och med 2020. Den första identifierade observationen skedde den 1 oktober 1977 vid Kullen i Skåne.[6]

Länge ansågs balearisk lira vara en underart av mindre lira (Puffinus puffinus). När den klassiska indelningen av komplexet mindre lira började ifrågasättas kategoriserades taxa yelkouan och mauretanicus först som underarter av samma art.[7] Tio år senare var det många auktoriteter som behandlade dem som två arter.[8][9][10]

Flera senare studier har istället visat att balearisk lira och medelhavslira inte utgör två arter[11] – att de inte utgör två monofyletiska grupper som divergerat.[12] Istället visar studier att de utgör en gradient av fenotyper, med nära nog identiska läten och brist på fenotypiska skillnader på individnivå. De är också förhållandevis vanligt med blandkolonier och blandhäckningar. Analyser av stabila isotoper och mitokondrie-DNA stärker ytterligare att de två taxonen bör behandlas som en art, som av BirdLife Sverige får namnet medelhavslira.[13]

Balearisk lira häckar i jordhålor som de bara besöker om natten för att undvika predation från främst större trutar. Den äter fisk och blötdjur.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Populationen är starkt hotad på grund av ökningen av semesterorter i närheten av häckningsområdena, men även på grund av predation av djur som katter och råttor. Upptäckten av balearisk lira i fågelkolonin på Minorca antyder att även hybridisering kan utgöra ett hot mot arten.[5] Baleraisk lira är upptagen på IUCNs rödlista som akut hotad (CR).[1] Världspopulationen uppskattas till 19 000 häckande individer.[1]

Delvis översatt från engelska wikipedias artikel Balearic Shearwater, läst 1 augusti 2007
  1. 1 2 3 Birdlife International 2015 Puffinus mauretanicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. BirdLife Sverige: Taxonomikommittén och Raritetskommittén. 2025. Förteckning över Sveriges fågeltaxa, version 2025: fynd t.o.m. 2023 Arkiverad 13 juni 2025 hämtat från the Wayback Machine..
  3. 1 2 Erling Jirle et al. (2024) "Förändringar i Tk:s lisat: Rapport 14 från Taxonomikommittén", Vår Fågelvärld, vol.83, nr.1, sid:38-42
  4. Anders Blomdahl, Bertil Breife & Niklas Holmström (2003) Flight Identification of European seabirds, Christopher Helm, London, sid:72-73, ISBN 0-7136-6020-1
  5. 1 2 Genovart, Meritxell; Juste, Javier & Oro, Daniel (2005) Two sibling species sympatrically breeding: a new conservation concern for the critically endangered Balearic shearwater. Conservation Genetics, vol.6, nr.4, sid:601–606. doi:10.1007/s10592-005-9010-z (sammanfattning)
  6. Medelhavslira, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. Sibley, Charles Gald & Monroe, Burt L. Jr. (1990) Distribution and taxonomy of the birds of the world. Yale University Press, New Haven, CT. ISBN 0-300-04969-2
  8. Wink, Michael; Heidrich, Petra & Ristow, D. (1993) Genetic evidence for speciation of the Manx shearwater (Puffinus puffinus) and the Mediterranean Shearwater (P. yelkouan). Die Vogelwelt, vol.114, nr.6 sid:226-232. [Engelsk artikel med tysk sammanfattning] PDF fulltext
  9. Heidrich, Petra; Amengual, José F. & Wink, Michael (1998) Phylogenetic relationships in Mediterranean and North Atlantic shearwaters (Aves: Procellariidae) based on nucleotide sequences of mtDNA. Biochemical Systematics and Ecology, vol.26, nr.2 sid:145–170. DOI10.1016/S0305-1978(97)00085-9 PDF fulltext
  10. Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002) Taxonomic recommendations for European birds. Ibis, vol.144, nr.1, sid:153–159. DOI10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x abstrakt
  11. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  12. Joan Ferrer Obiol et al. (2023) "Species delimitation using genomic data to resolve taxonomic uncertainties in a speciation continuum of pelagic seabirds", Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.187, October 2023, sid:107888 .
  13. Erling Jirle et al. (2024) "Förändringar i Tk:s lisat: Rapport 14 från Taxonomikommittén", Vår Fågelvärld, vol.83, nr.1, sid:38-42