Mindre lira

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mindre lira
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
800,Manx shearwater.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Stormfåglar
Procellariiformes
Familj Liror
Procellariidae
Släkte Puffinus
Art Mindre lira
P. puffinus
Vetenskapligt namn
§ Puffinus puffinus
Auktor Brünnich, 1764
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mindre lira (Puffinus puffinus) är en fågel som tillhör familjen liror inom ordningen stormfåglar.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kollage med bilder av mindre lira.

Mindre lira är en relativt liten lira, 30-38 centimeter lång och med ett vingspann på 76-89 centimeter. Den har lirornas typiska "bågande" flykt, då den tippar från ena till andra sidan på stela vingar med få vingslag och vingspetsar som nästan nuddar vattnet. Fågeln ser ut som ett flygande kors, med vingarna utsträckta från kroppen, och den byter färg från svart till vitt när den svarta ovansidan och den vita undersidan omväxlande blir synliga när den färdas lågt över havet.

Mindre lira

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Arterna balearisk lira (Puffinus mauretanicus) och medelhavslira (Puffinus yelkouan) kategoriserades tidigare som underarter av denna art, men har idag artstatus.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar i Nordatlanten och har stora kolonier på öar och klippor runt Storbritannien och Irland. Sedan omkring 1970 har den också häckat vid nordöstra Nordamerikas atlantkust. Mindre liror flyttar över 10000 kilometer till Sydamerika på vintern.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mindre lira observeras årligen i Sverige, oftast på Västkusten vid kraftiga västliga vindar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mindre lira bildar stora flockar, särskilt under flyttningen på hösten. Den är tyst när den är till havs, men vid häckningskolonierna på natten hörs kacklande rop.

Arten livnär sig av småfisk, särskilt sill, skarpsill och sardiner, men även kräftdjur, bläckfiskar och flytande avfall. Fågeln söker föda ensam eller i små grupper och utnyttjar havslevande däggdjur och fiskstim som för upp byten till ytan. Den följer inte efter båtar. Den har sina bon i hålor som endast besöks på natten för att undvika predatorer. Fåglarna bildar livslånga monogama par.

Mindre lira är exceptionellt långlivad. En individ ringmärktes som adult (minst 5 år gammal) 1957 i Storbritannien. Den återfanns i april 2002 häckande på Bardsey Island i Wales, då den alltså var omkring 50 år gammal.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europe, som täcker mer än 95% av artens utbredningsområde, tros det häcka 342.000-393.000 par.[1] 2004 uppskattades världspopulationen till åtminstone en miljon individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Manx Shearwater i engelskspråkiga Wikipedia 18 september 2005

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Puffinus puffinus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ ”Oldest bird clocks 5 million miles”. CNN.com. 18 april 2002. http://edition.cnn.com/2002/WORLD/europe/04/18/britain.bird/index.html?iref=allsearch. Läst 22 mars 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 28-29. ISBN 91-1-913142-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]