Bergsångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bergsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phylloscopus, Tarn, Midi-Pyrénées, France.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtBergsångare
P. bonelli
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus bonelli
AuktorVieillot, 1819
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bergsångare (Phylloscopus bonelli) är en sångare som häckar i Europa och Nordafrika och som tillhör släktet Phylloscopus. Fram till mitten av 1990-talet kategoriserades vanligtvis taxonet balkansångare (Phylloscopus orientalis) som en underart till bergsångare.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bergsångaren placerades tidigare i familjen sångare (Sylviidae). Denna artrika familj har idag splittats upp i ett tiotal familjer och bergsångaren har, tillsammans med de andra arterna i släktena Phylloscopus och Seicercus, placerats i familjen lövsångare (Phylloscopidae).

Bergsångare häckar i de västra delarna av centrala och södra Europa i ett område som österut sträcker sig till södra Italien och Kroatien. Den häckar även i Marocko, Algeriet och Tunisien i Nordafrika. Balkansångare (P. orientalis) som häckar i sydöstra Europa och mindre Asien kategoriserades länge som en underart till bergsångare. Utseendemässigt är de mycket lika men dessa båda arters häckningsområden överlappar inte varandra och deras lockläten är totalt olika. Data från jämförelser av mtDNA från cytokrom b visar på sådana markanta skillnader som 8,3-8,8% vilket är lika stort som mellan dessa båda taxa och grönsångare (Phylloscopus sibilatrix).[2] 1997 beslutade British Ornithologists' Union (BOU) att kategorisera bergsångare och balkansångare som två goda arter och 2003 beslutade även Sveriges ornitologiska förening (SOF) att kategorisera dem på samma sätt.[3] Bergsångaren är en flyttfågel och övervintrar söder om Sahara i tropiska Afrika. Den är sällsynt norr om sitt utbredningsområde.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter att SOF delade upp taxonen bonelli och orientalis i två arter kräver man beskrivningar av lockläte för att med säkerhet kunna avgöra huruvida det rör sig om bergsångare eller balkansångare. Detta gäller även för äldre observationer. Fram till sista januari 2007 har det observerats tre säkerställda bergsångare i Sverige.[4]Ett antal observationer av Ph. bonelli/orientalis som tidigare räknades som bergsångare men som inte särskilt den från balkansångare, exempelvis den första svenska observationen från Ottenby 3 september 1953, förs till gruppen obestämda berg-/balkansångare.[5]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Western Bonelli's Warbler - Aosta Valley - Italy S4E5346 (19079885220).jpg

Den är en liten sångare med en längd på 10,5–12 cm.[6] De adulta individerna har en matt grågrön hjässa och rygg, gulgrön övergump, ovansidan av vingen och stjärten är gröntonad med svarta inslag och tertialerna är ljuskantade. Strupen, bröstet, buken och undergumpen är vit. Näbben är liten och vass och benen är ljust gråbruna. Likt de flesta sångarna så finns det inga skillnader i teckning hos könen.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Det arttypiska locklätet, som distinkt skiljer bergsångaren från balkansångaren, är ett tydligt tvåstavigt visslande "hy-if" eller "hu-it".[6] Balkansångarens lockläte är istället ett entavigt tonlöst "tjipp" eller "chup" och påminner om gråsparvens eller korsnäbbarnas lockläten.[7] Det finns inget dokumenterat fall av en individ som använt sig av båda taxonens lockläten.[3] Båda arternas sång består av en snabb och monoton drill av ljusa toner som initialt påminner om grönsångarens sång men utan att accelerera mot slutet. Bergsångarens och balkansångarens sång ter sig som mycket lika men innehåller konstanta strukturskillnader vilka framgår i jämförande sonogram. En undersökning genomförd i södra Tyskland visade att bergsångare inte alls reagerade på uppspelning av varken sång eller lockläte av balkansångare.[7]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Bergsångaren återfinns i skog och skogsmark och är inte en utpräglad bergsfågel vilket namnet felaktigt kan få en att tro. Den lägger i genomsnitt 5–6 ägg i ett sfäriskt rede på marken som honan själv ruvar i 12–13 dygn.[8] Efter att ungarna kläckts tar båda föräldrar hand om dem tills de är flygga efter 12–13 dygn.[8] Likt de flesta sångarna livnär sig bergsångaren på mask och insekter.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Släktesnamnet kommer av grekiskans phullon (löv) och skopos (sökare), medan bonelli syftar på Prof. Franco Andrea Bonelli (1784–1830), en italiensk naturforskare och samlare.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2016 Phylloscopus bonelli Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ Helbig et al. 1995
  3. ^ [a b] SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003 Arkiverad 18 februari 2004 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommité
  4. ^ SOF (2007) SOF:s Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar, Holarctic Birds, Part 5 Arkiverad 20 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Nils Kjellén (2003) Fyndstatus i Sverige för "nya" arter, Vår Fågelvärld, vol.62, nr.8, sid:14
  6. ^ [a b] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 304. ISBN 91-34-51038-9 
  7. ^ [a b] Helb et al. 1982
  8. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  9. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003, Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommité
  • Helb, H.-W.; Bergmann, H.-H. & Martens, J. (1982): Acoustic differences between populations of western and eastern Bonelli's Warblers (Phylloscopus bonelli, Sylviidae). Cellular and Molecular Life Sciences 38(3): 356–357. (HTML abstrakt)
  • Helbig, A. J.; Seibold, I.; Martens, J. & Wink, M. (1995): Genetic differentiation and phylogenetic relationships of Bonelli's Warbler Phylloscopus bonelli and Green Warbler P. nitidus. J. Avian Biol. 26: 139–153.
  • Parkin, David T. (2003): Birding and DNA: species for the new millennium. Bird Study 50(3): 223–242. HTML abstract
  • Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. PDF fulltext