Balkansångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Balkansångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eastern Bonelli's Warbler.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtBalkansångare
P. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus orientalis
AuktorC. L. Brehm, 1855
Synonymer
  • Östlig bergsångare
  • Phylloscopus bonelli orientalis
  • Rhadina orientalis[2]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Balkansångare[3] (Phylloscopus orientalis) är en fågel i familjen lövsångare vars medlemmar tidigare fördes till den då mycket stora familjen Sylviidae.[4][5] Fågeln häckar på Balkan och västra Asien. Vintertid flyttar den till östra delen av Sahel strax söder om Sahara i Afrika. Den är en mycket sällsynt gäst norr om sitt utbredningsområde, med bland annat ett enda säkert fynd i Sverige. Fram till mitten av 1990-talet kategoriserades den vanligtvis som en underart till bergsångare (Phylloscopus bonelli) men urskiljs numera allmänt som egen art. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den är en liten sångare med en längd på 10,5–12 cm och den är en aning större med längre vingar än bergsångare.[6] De adulta individerna har en matt grå hjässa och rygg (gråare än bergsångare), gulgrön övergump, ovansidan av vingen och stjärten är gröntonad med svarta inslag och tertialerna är ljuskantade. Strupen, bröstet, buken och undergumpen är vit. Näbben är liten och vass och benen är ljust gråbruna. Likt de flesta sångarna så finns det inga skillnader i täckning hos könen.

Till utseendet är bergsångaren mycket lik balkansångaren. Denna är aningen större med längre vingar. På våren syns på vingen ofta en ljusgrå vingfläck formad av blekta och slitna kanter på större täckare och tertialer. Den är också något mer brungrå och mindre grön på ovansidan. Höstfåglar är dock mycket lika varandra, ibland omöjliga att skilja åt.[6]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Det arttypiska locklätet, som skiljer den från bergsångaren är ett entavigt tonlöst "tjipp" eller "chup" och påminner om gråsparvens eller korsnäbbarnas lockläten.[7] Bergsångarens lockläte är istället ett tydligt tvåstavigt visslande "hy-if" eller "hu-it".[6] Det finns inget dokumenterat fall av en individ som använt sig av båda taxonens lockläten.[8]

De båda arternas sång består av en snabb och monoton drill av ljusa toner, men balkansångarens är med tonlös, torrare och mer mekanisk.[6] De konstanta strukturskillnaderna framgår i jämförande sonogram.[7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Balkansångare häckar från Kroatien söder- och österut genom Balkan till Turkiet, Libanon, möjligen Syrien, norra Israel, Jordanien och västra Iran. Den är en flyttfågel som övervintrar i östra delen av Sahel i Afrika strax söder om Sahara. Under flyttningen passerar den Levanten, nordvästra Saudiarabien och Nordafrika västerut till östra Libyen samt Malta, oregelbundet även Italien. Sällsynt uppträder den längre väster- och norrut, med fynd i Storbritannien, Finland, Nederländerna, Norge och Sverige. Den har även tillfälligt setts i Tunisien samt i Mellanöstern i Irak, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Oman.[9]

Artstatus[redigera | redigera wikitext]

Balkansångaren kategoriserades länge som underart den till västligare arten bergsångare. Utseendemässigt är de mycket lika men deras häckningsområden överlappar inte och deras lockläten är helt olika. En undersökning genomförd i södra Tyskland visade att bergsångare inte alls reagerade på uppspelning av varken sång eller lockläte av balkansångare.[7]

Data från jämförelser av mtDNA från cytokrom b visar på sådana markanta skillnader som 8,3–8,8 %, lika stort som mellan dessa båda taxa och grönsångare (Phylloscopus sibilatrix).[10] 1997 beslutade British Ornithologists' Union (BOU) att kategorisera bergsångare och balkansångare som två goda arter och 2003 beslutade även Sveriges ornitologiska förening (SOF, numera BirdLife Sverige) att kategorisera dem på samma sätt.[8]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter att SOF delade upp taxonen bonelli och orientalis i två arter kräver man beskrivningar av lockläte för att med säkerhet kunna avgöra huruvida det rör sig om bergsångare eller balkansångare. Detta gäller även för äldre observationer. Fram till och med 2018 finns endast två säkerställda observationer av balkansångare i Sverige, dels 15 maj 1992 i VisbyGotland, dels 25 år senare med en sjungande individ 27 maj 2017 på Huvudskär i Stockholms skärgård.[8][11] Ytterligare sju fynd har gjorts av obestämda berg- eller balkansångare.[12]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Balkansångaren placeras traditionellt i släktet Phylloscopus. Vissa auktoriteter har dock valt att dela upp Phylloscopus i flera mindre släkten, varvid de nära släktingarna bergsångare, balkansångare och grönsångare lyfts ut till det egna släktet Rhadina.[2]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[13] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettisångare (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i varm lövskog med huvudsakligen ek och bok, på mellan 800 och 1 800 meters höjd. Den lever av små ryggradslösa djur, men på hösten även av frukt. Häckningssäsongen är april/maj–augusti. Det kupolformade boet av gräs, löv, mossa och hår placeras väl dolt på marken.[14]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till bara någon procent av bergsångaren, det vill säga mellan 30 000 och 80 000 vuxna individer.[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Phylloscopus orientalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ [a b c d] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 304. ISBN 91-34-51038-9 
  7. ^ [a b c] Helb et al. 1982
  8. ^ [a b c] SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003, Sveriges ornitologiska förenings raritetskommité
  9. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  10. ^ Helbig et al. 1995
  11. ^ Balkansångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  12. ^ Obestämda berg-/balkansångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  13. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  14. ^ [a b] Clement, P. (2018). Eastern Bonelli's Warbler (Phylloscopus orientalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58867 25 oktober 2018).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Helb, H.-W.; Bergmann, H.-H. & Martens, J. (1982) Acoustic differences between populations of western and eastern Bonelli's Warblers (Phylloscopus bonelli, Sylviidae). Cellular and Molecular Life Sciences 38(3): 356–357.
  • Helbig, A. J.; Seibold, I.; Martens, J. & Wink, M. (1995) Genetic differentiation and phylogenetic relationships of Bonelli's Warbler Phylloscopus bonelli and Green Warbler P. nitidus. Journal of Avian Biology 26: 139–153.
  • Parkin, David T. (2003) Birding and DNA: species for the new millennium. Bird Study 50(3): 223–242. HTML sammanfattning
  • Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002) Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. PDF fulltext

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]