Balkansångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Balkansångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eastern Bonelli's Warbler.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare se text
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtBalkansångare
P. orientalis
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus orientalis
AuktorC. L. Brehm, 1855
Synonymer
  • Östlig bergsångare
  • Phylloscopus bonelli orientalis
  • Rhadina orientalis[2]
Hitta fler artiklar om fåglar med

Balkansångare[3] (Phylloscopus orientalis) är en fågel i familjen lövsångare som häckarBalkan och i Mindre Asien.[4] Fram till mitten av 1990-talet kategoriserades den vanligtvis som en underart till bergsångare (Phylloscopus bonelli).

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Balkansångare häckar i Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro, Makedonien, Bulgarien, Albanien och Grekland i sydöstra Europa och i Turkiet, Syrien och Libanon. Den kategoriserades länge som en underart till bergsångare vilken har sitt häckningsområde i västra Europa och Nordafrika. Utseendemässigt är de mycket lika men dessa båda arters häckningsområden överlappar inte varandra och deras lockläten är totalt olika.

Data från jämförelser av mtDNA från cytokrom b visar på sådana markanta skillnader som 8,3-8,8% vilket är lika stort som mellan dessa båda taxa och grönsångare (Phylloscopus sibilatrix).[5] 1997 beslutade British Ornithologists' Union (BOU) att kategorisera bergsångare och balkansångare som två goda arter och 2003 beslutade även Sverige Ornitologiska Förening (SOF) att kategorisera dem på samma sätt.[6] Balkanångaren är en flyttfågel och övervintrar i Sudan. Den uppträder sällsynt norr om sitt utbredningsområde.

Balkanångaren placerades tidigare i familjen sångare (Sylviidae). Denna artrika familj har idag splittats upp i ett tiotal familjer och har tillsammans med de andra arterna i släktena Phylloscopus och Seicercus placerats i familjen lövsångare (Phylloscopidae).

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter att SOF delade upp taxonen bonelli och orientalis i två arter kräver man beskrivningar av lockläte för att med säkerhet kunna avgöra huruvida det rör sig om bergsångare eller balkansångare. Detta gäller även för äldre observationer. Fram till sista januari 2007 finns endast en säkerställd observation av balkansångare i Sverige vilken härrör från Visby i maj 1992.[7][6] Ett antal observationer av P. bonelli/orientalis som tidigare räknades som bergsångare men som inte särskilt den från balkansångare, exempelvis den första svenska observationen från Ottenby 3 september 1953, förs till gruppen obestämda berg-/balkansångare.[8]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den är en liten sångare med en längd på 10,5-12cm och den är en aning större med längre vingar än bergsångare.[9] De adulta individerna har en matt grå hjässa och rygg (gråare än bergsångare), gulgrön övergump, ovansidan av vingen och stjärten är gröntonad med svarta inslag och tertialerna är ljuskantade. Strupen, bröstet, buken och undergumpen är vit. Näbben är liten och vass och benen är ljust gråbruna. Likt de flesta sångarna så finns det inga skillnader i täckning hos könen.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Det arttypiska locklätet, som skiljer den från bergsångaren är ett entavigt tonlöst "tjipp" eller "chup" och påminner om gråsparvens eller korsnäbbarnas lockläten.[10] Bergsångarens lockläte är istället ett tydligt tvåstavigt visslande "hy-if" eller "hu-it".[9] Det finns inget dokumenterat fall av en individ som använt sig av båda taxonens lockläten.[6] De båda arternas sång vilka består av en snabb och monoton drill av ljusa toner, ter sig som mycket lika men innehåller konstanta strukturskillnader vilka framgår i jämförande sonogram. En undersökning genomförd i södra Tyskland visade att bergsångare inte alls reagerade på uppspelning av varken sång eller lockläte av balkansångare.[10]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i varm lövskog med huvudsakligen ek och bok, mellan 800 och 1800 meters höjd. Den lever av små ryggradslösa djur, på hösten även frukt. Häcningssäsongen är april/maj-augusti. Det kupolformade boet av gräs, löv, mossa och hår placeras väl dolt på marken.[11]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till cirka 1% av bergsångaren, det vill säga mellan 30 000 och 80 000 vuxna individer.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Phylloscopus orientalis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ Helbig et al. 1995
  6. ^ [a b c] SOF (2003) Rk-nytt nr. 2, 2003 Arkiverad 18 februari 2004 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges Ornitologiska Förenings Raritetskommité
  7. ^ SOF (2007) SOF:s Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar, Holarctic Birds, Part 5 Arkiverad 20 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Nils Kjellén (2003) Fyndstatus i Sverige för "nya" arter, Vår Fågelvärld, vol.62, nr.8, sid:14
  9. ^ [a b] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 304. ISBN 91-34-51038-9 
  10. ^ [a b] Helb et al. 1982
  11. ^ [a b] Clement, P. (2018). Eastern Bonelli's Warbler (Phylloscopus orientalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58867 25 oktober 2018).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Helb, H.-W.; Bergmann, H.-H. & Martens, J. (1982) Acoustic differences between populations of western and eastern Bonelli's Warblers (Phylloscopus bonelli, Sylviidae). Cellular and Molecular Life Sciences 38(3): 356–357.
  • Helbig, A. J.; Seibold, I.; Martens, J. & Wink, M. (1995) Genetic differentiation and phylogenetic relationships of Bonelli's Warbler Phylloscopus bonelli and Green Warbler P. nitidus. Journal of Avian Biology 26: 139–153.
  • Parkin, David T. (2003) Birding and DNA: species for the new millennium. Bird Study 50(3): 223–242. HTML sammanfattning
  • Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002) Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. PDF fulltext

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]