Berlins modernistiska bostadsområden
| Berlins modernistiska bostadsområden | |
 Hufeisensiedlung i stadsdelen Britz | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Plats | Berlin |
| Land |  Tyskland |
| Region* | Europa och Nordamerika |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Referens | |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 2008 (32:e mötet) |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Berlins modernistiska bostadsområden (tyska Siedlungen der Berliner Moderne) är ett samlingsnamn för 6 olika bostadsområden i Berlin som i juli 2008 blev upptagen på Unescos världsarvslista.[1][2] Alla kvarter ligger i Berlins yttre områden som tidigare var förorter. De byggdes mellan 1913 och 1934 enligt arkitekturstilen modernism. Kvarteren finns i stadsdelarna Bohnsdorf, Britz, Charlottenburg, Prenzlauer Berg, Reinickendorf, Wedding och Zehlendorf. De är typiska för kommunala byggprojekt efter första världskriget som startades för att motverka den allmänna bostadsbristen. Med sina klara och nyartade former var de förebild för stadsbyggnadskonsten under senare 1900-talet.
Huvudpersonerna i skapandet av dessa kvarter var arkitekterna Bruno Taut och Martin Wagner, men även andra arkitekter som Hans Scharoun och Walter Gropius var inblandade. Det äldsta bostadsområdet som tillhör de utvalda kvarteren är Gartenstadt Falkenberg (Trädgårdsstaden Falkenberg). Det kännetecknas av radhus. I Großsiedlung Britz finns en blandning av enskilda hus och hus med upp till fyra våningar. I andra delar av världsarvet dominerar stora öppna bostadshus med större grönytor och mindre servicebyggnader.[3]
Lista över alla ingående kvarter
[redigera | redigera wikitext]| Kvarter | Stadsdel (Stadsdelsområde) | Skapandet | Design | Arkitekter | Bild |
|---|---|---|---|---|---|
| Gartenstadt Falkenberg (Tuschkastensiedlung) | Bohnsdorf (Treptow-Köpenick) | 1913–1916 | Bruno Taut | Bruno Taut Heinrich Tessenow |  |
| Siedlung Schillerpark | Wedding (Mitte) | 1924–1930 | Bruno Taut | Bruno Taut Max Taut (återskapande) Hans Hoffmann (tillbyggnader) |  |
| Großsiedlung Britz (Hufeisensiedlung) | Britz (Neukölln) | 1925–1930 | Bruno Taut | Bruno Taut Martin Wagner |  |
| Wohnstadt Carl Legien | Prenzlauer Berg (Pankow) | 1928–1930 | Bruno Taut | Bruno Taut Franz Hillinger |  |
| Weisse Stadt | Reinickendorf (Reinickendorf) | 1929–1931 | Otto Rudolf Salvisberg Martin Wagner (VD) | Otto Rudolf Salvisberg Bruno Ahrends Wilhelm Büning |  |
| Großsiedlung Siemensstadt (Ringsiedlung) | Charlottenburg (Charlottenburg-Wilmersdorf) | 1929–1934 | Hans Scharoun Martin Wagner (VD) | Hans Scharoun Walter Gropius Otto Bartning Fred Forbat Hugo Häring Paul Rudolf Henning |  |
| Waldsiedlung Zehlendorf (Onkel Toms Hütte) | Steglitz-Zehlendorf | 1926–1931 | Bruno Taut, Hugo Häring, Otto Rudolf Salvisberg | Ludmilla Herzenstein |  |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Spiegel Online - Siedlungen der Berliner Moderne sind Weltkulturerbe 7 juli 2008
- ↑ ”Tysklands UNESCO-kommission”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141022040846/http://www.unesco.de/ua20-2008.html?&L=0. Läst 8 juli 2008.
- ↑ Krause & Knetsch (2008). ”Erbe der Berliner Moderne” (på tyska). Berlin. ADAC-Verlag. sid. 138
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg){kind=logo}