Bostadssociala utredningen
Bostadssociala utredningen var en svensk statlig kommitté 1933–1947, vars syfte var att kartlägga landets bostadsförhållanden och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.
Utredningen tillsattes av socialminister Gustav Möller, och till ordförande utsågs Bertil Nyström[1][2] och sekreterare Alf Johansson. Bland medarbetarna märktes Uno Åhrén, Gunnar Myrdal, Sven Wallander, Olle Engkvist, Sigurd Westholm, Jöran Curman, Per Holm, och senare C-F Ahlberg och Göran Sidenbladh.
Utredningens slutbetänkande blev grund för den bostadspolitik som kom efter andra världskriget och som i stora drag alltjämt gäller. Den låg bland annat bakom tillkomsten av allmännyttan, barnrikehusen, Bostadsstyrelsen, de statliga lånebidragen och flera innovationer på bostadsområdet.
Betänkanden
- Bostadssociala utredningen (1946). Slutbetänkande. D. 1, Allmänna riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Förslag till låne- och bidragsformer. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1945:63. Stockholm. Libris 1941283
- Bostadssociala utredningen (1947). Slutbetänkande. D. 2, Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse ; Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1947:26. Stockholm. Libris 1941284
- Utredningen i Libris
Se även
Referenser
- ne.se
- Hedenmo, Martin; von Platen, Fredrik (2007). Bostadspolitiken - Svensk politik för boende, planering och byggande under 130 år. Karlskrona: Boverket. ISBN 978-91-85751-44-0 Libris 10666847. https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2007/bostadspolitiken.pdf
Noter
- ^ Nyström, Bertil Anders Elias i Vem är det 1943
- ^ Nyström, Bertil Anders Elias i Svensk uppslagsbok.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||