Mosnäppa

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Calidris temminckii)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mosnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Temmincks Stint.jpg
Juvenil mosnäppa
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris
ArtMosnäppa
C. temminckii
Vetenskapligt namn
§ Calidris temminckii
AuktorLeisler, 1812
Utbredning
Calidris temminckii distribution map.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mosnäppa (Calidris temminckii) är en mycket liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult mosnäppa i häckningsdräkt i närheten av Hodal i Faridabaddistriktet i Haryana, Indien.
Adult mosnäppa i vinterdräkt i Purbasthali i Bardhamandistriktet i Västbengalen, Indien.

Mosnäppan är en liten vadarfågel, 13,5–15 centimeter lång, bara något större än småsnäppan, med kortare ben och längre vingar. Vingspannet blir 34–37 centimeter. Benen är gula och de yttre stjärtfjädrarna vita, till skillnad från småsnäppans mörka ben och grå yttre stjärtfjädrar. Den är mestadels brun på ovansida och huvud och vit på undersidan, förutom bröstet som är mörkare. Häckande adulta fåglar har en del ljusare rödbruna mantelfjädrar. I vinterdräkt ser den i stort sett ut som en liten version av drillsnäppan.

Läte[redigera | redigera wikitext]

På häckplats utför hanen en ryttlande spelflykt spelflykt och avger ett kvittrande, ändlöst "tititititi...". När den stöts upp hörs ett drillande och ofta upprepat "tirrr-tirrr-tirrr...".[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Mosnäppan häckar i norra Europa och Asien, i Ryssland och i fjällområden i Skandinavien, samt ibland i Skottland. Mosnäppan är normalt flyttfågel och övervintrar vid färskvatten i tropiska Afrika och södra Asien. Till Sverige anländer den i maj-juni. De adulta fåglarna börjar flytta redan i juli medan juvenilerna flyttar senare.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar på taiga, ofta vid träsk och sumpmarker, men även på andra platser där det finns gles och låg vegetation. Boet är en grund urgröpning i marken, som ligger öppet eller bland låg växtlighet. Mosnäppan är polygam. Honan lägger tre till fyra ägg som hanen ruvar. Honan uppsöker sedan ofta en annan hane för att para sig och lägga ytterligare en kull, som hon ruvar själv. Äggen ruvas i 21–22 dagar. Ungarna blir flygfärdiga när de är 15–18 dagar gamla.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Mosnäppan letar föda i mjuk lera med lite växtlighet och plockar oftast upp maten när den ser den. Den har ett typiskt musliknande sätt att söka föda, då den kryper omkring vid kanter av pölar. Den äter mestadels insekter och andra små ryggradslösa djur. Den är inte lika sällskaplig som andra småvadare och bildar sällan stora flockar.

Mosnäppan och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationellt kategoriserar IUCN arten som livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till 165 000–1 255 000 individer, varav 58 100-167 000 par häckar i Europa.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige var mosnäppan upptagen som nära hotad (NT) på 2005 års rödlista men i 2010 och sedermera 2015 års rödlista anges den inte längre som hotad utan kategoriseras som livskraftig.[3]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr kallades mosnäppan Temmincks strandvipa.[4] Denne Coenraad Jacob Temminck, vars namn också förekommer i det vetenskapliga namnet Calidris temminckii, var en nederländsk naturvetare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Temminck's Stint, 1 september 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Calidris temminckii Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 152. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Artdatabankens rödlista 2015 PDF
  4. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]