Carl Auer von Welsbach

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Auer von Welsbach

Carl Auer von Welsbach, född 1 september 1858 i Wien, död 4 augusti 1929 i Mölbling, Kärnten, var en österrikisk kemist och uppfinnare. Han var son till Therese och Alois Ritter Auer von Welsbach. Efter honom uppkallades Auers glödljus, som var en förbättring av gasljuset.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Auer von Welsbach hade inte enbart talang för upptäckter utan även en förmåga att göra upptäckterna till användbara kommersiella produkter. Han tillskrivs upptäckterna av grundämnena praseodym (59Pr) och neodym (60Nd). Parallellt med men oberoende av den franske kemisten Georges Urbain tog han även fram ytterbium (70Yb) och lutetium (71Lu), men han kallade dem aldebaranium och cassiopeium. 1878 började Auer studera bland annat kemi på universitetet i Wien. Två år senare på universitetet i Heidelberg under Robert Bunsens ledning. Där påbörjade han undersökningar med jordsalter. Efter sin doktorsdisputation i maj 1882 återvände han till Wien för att fortsätta undersökningarna. Genom flera försök kunde han 1885 för första gången separera didymium vilket resulterade i de sällsynta jordartsmetallerna praseodym och neodym. Med dessa grundämnen utvecklade han glödstrumpan, vilken han 1885 fick patent för. Ett annat patent fick han 1903 för sin "tändsten". En tändsten bestående av en legering av 70% cerium och 30% järn, senare kallad Auermetall, som skrapad eller slagen mot metall skapar en gnista. Det är ett system som bland annat finns i olika tändare.

År 1907 grundade han bolaget Treibacher Chemische Werke för att bygga och marknadsföra enheten.

Auer von Welsbach invaldes 1925 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Han gifte sig med Marie Nimpfer 1899 . Paret fick fyra barn.

Källor[redigera | redigera wikitext]