Lutetium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lutetium
Nummer
71
Tecken
Lu
Grupp
3
Period
6
Block
d
Y

Lu

Lr
YtterbiumLutetiumHafnium
[Xe] 4f14 5d1 6s2
71Lu

Lutetium sublimed dendritic and 1cm3 cube.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa174,967 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet9841 kg/m3 (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1936 K (1663 °C)
Kokpunkt3668 K (3395 °C)
Molvolym17,78 × 10-6 m3/mol
Smältvärme18,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme355,9 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie173,4 (217) pm
Kovalent radie160 pm
JonisationspotentialFörsta: 523,5 kJ/mol
Andra: 1340 kJ/mol
Tredje: 2022,3 kJ/mol
Fjärde: 4370 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 5d1 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 9, 2
Electron shell 071 Lutetium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (svag bas)
Elektronegativitet1,27 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Elektrisk konduktivitet1,85·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Lutetiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
173Lu {syn.} 1,37 år ε 0,671 173Yb
174Lu {syn.} 3,31 år ε 1,374 174Yb
175Lu 97,41 %
Stabil
176Lu 2,59 % 3,78·1010 år β- 1,193 176Hf
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Lutetium är ett grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. I enlighet med dess placering i det periodiska systemet tillhör lutetium övergångsmetallerna, men på grund av dess egenskaper placeras ämnet ofta bland lantanoiderna.

Ämnet kallades tidigare särskilt i tysk litteratur cassiopeium, med kemiskt tecken Cp.

Namnet Lutetium kommer av Lutetia, det forntida namnet på Frankrikes huvudstad Paris; grundämnet upptäcktes 1907 av fransmannen Georges Urbain och oberoende av honom av österrikaren Auer von Welsbach [1].

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

I naturen förekommer lutetium i blandning med andra lantanoider, främst i mineralen monazit och gadolinit. Halten i jordskorpan är 0,8 ppm.[1]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1977