Neodym

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Neodym
Nummer
60
Tecken
Nd
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Nd

U
PraseodymNeodymPrometium
[Xe] 4f4 6s2
60Nd
   

Neodymium2.jpg


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 6800 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1297 K (1024 °C)
Kokpunkt 3373 K (3100 °C)
Molvolym 20,59 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 7,14 kJ/mol
Ångbildningsvärme 273 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 185 (206) pm
Kovalent radie 164 pm
Jonisationspotential Första: 533,1 kJ/mol
Andra: 1040 kJ/mol
Tredje: 2130 kJ/mol
Fjärde: 3900 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f4 6s2
e per skal 2, 8, 18, 22, 8, 2
Electron shell 060 Neodymium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (svag bas)
Elektronegativitet 1,14 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Ljudhastighet 2330 m/s
Elektrisk konduktivitet 1,57·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Neodymisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
140Nd syntetisk 3,37 dagar ε 0,222 140Pr
141Nd {syn.} 2,49 timmar ε 1,823 141Pr
142Nd 27,13 %
Stabil
143Nd 12,18 %
Stabil
144Nd 23,8 % 2,29 år α 1,905 140Ce
145Nd 8,3 %
Stabil
146Nd 17,19 %
Stabil
147Nd {syn.} 10,98 dagar β- 0,896 147Pm
148Nd 5,76 %
Stabil
149Nd {syn.} 1,728 timmar β- 1,691 149Pm
150Nd 5,64 % 1,1·1019 år β- 3,367 150Sm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Neodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Oren neodymmetall framställdes 1900 av Matignon, och renare metall erhölls 1926 av Sieverts och Roell. Namnet kommer av grekiska neos, ny, och didymos, tvilling. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Neodym är en silvervit mjuk metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Den oxideras lätt i luft och reagerar långsamt med kallt, och snabbt med varmt vatten och löses lätt i utspädda syror till neodym(III)salter. Neodym saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga. [1]

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Neodym förekommer tillsammans med andra lantanoider i monazit och bastnäsit. Halten i jordskorpan är ca 24 - 40 ppm. Separation kan göras genom jonbyteskromatografi eller vätske-vätske-extraktion. Metallen kan framställas genom elektrolys av neodymklorid. [1]

Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Neodym tillsätts vid glastillverkning för att få en blå-röd färg. Neodymfärgat glas används även i lasrar.

Neodym har även fått användning vid tillverkning av permanentmagneter[3] tillsammans med järn och bor (se neodymmagnet).[4] Dessa är starka och används i elmotorer och hårddiskar[5].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ "China Tightens Grip on Rare Minerals", New York Times, 2009-08-31.
  3. ^ "Magnetic Copper". bbc.co.uk. Läst 17 mars 2016. (engelska)
  4. ^ "Synthesis of a new lean rare earth permanent magnetic compound superior to Nd2Fe14B". phys.org. Läst 17 mars 2016. (engelska)
  5. ^ "Can Magnets Damage or Wipe a Laptop’s Hard-Drive?". howtogeek.com. Läst 17 mars 2016. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]