Carl Olof Cronstedt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Olof Cronstedt
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Tjänstetid 1765 - 1808
Slag/krig Nordamerikanska frihetskriget

Gustav III:s ryska krig
*Slaget vid Svensksund Finska kriget
*Belägringen av Sveaborg

Utmärkelser Samtliga förlustigade 1809
Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO)
Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden (RmstkSO)
Personfakta
Född 3 oktober 1756
Helsingfors
Död 7 april 1820 (63 år)
Helsingfors
Släkt
Frälse/adelsätt Cronstedt
Far Johan Gabriel Cronstedt
Mor Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila
Ätten Cronstedts gravkapell på S:t Lars kyrkogård i Vanda
För personen med samma namn som levde 1800-1883, se Carl Olof Cronstedt d.y..

Carl Olof Cronstedt den äldre, född 3 oktober 1756Botby gård (nu del av Helsingfors), död 7 april 1820 på Hertonäs vid Helsingfors, var en svensk viceamiral och kommendantSveaborg.

Cronstedt är främst känd för Sveriges genom tiderna största marina seger i Slaget vid Svensksund 1790 samt hans omtvistade kapitulation på Sveaborg den 3 maj 1808 eller som det står poemet Sveaborg i Fänrik Ståhls sägner:

O liv! Den man, vars skuld det var, Att denna tårflod rann, En gång den skönsta lager skar, Som någon hjälte vann: Den svenska flottans största glans, Dess seger vid Svensksund, var hans.
Tag allt vad mörker finns i grav, Och allt vad kval i liv, Och bilda dig ett namn därav, Och det åt honom giv; Det skall dock väcka mindre sorg, Än det, han bar på Sveaborg

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cronstedt var son till majoren Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila. Han växte upp på Botby gård i Finland. Han började sin militära karriär som nioårig volontär i prins Fredrik Adolfs regemente 1765. Han blev 1773 fänrik vid Arméns flotta där han 1777 blev kapten, 1783 major och 1788 till överstelöjtnant. Cronstedt deltog i det nordamerikanska frihetskriget, men tillbringade största delen i fångenskap. Han förde befäl i Gustav III:s ryska krig och var där ansvarig för den svenska segern i andra slaget vid Svensksund år 1790 under Gustav III:s ryska krig. Efter denna seger blev Cronstedt utnämnd till generaladjutant hos kungen och överste i armén samt statssekreterare för sjöärendena. Dessa befordringar följdes av hans utnämning till chef för Sveaborgs eskader den 9 december 1790, konteramiral 1793, viceamiral vid skärgårdsflottan 1801. Cronstedt föll i onåd hos Gustav IV Adolf och som en följd därav utnämndes han samma år till kommendant på fästningen Sveaborg 1801 utanför Helsingfors.

Under det finska kriget (1808 - 1809) ansåg även Cronstedt att kriget mot stormakten Ryssland var meningslöst – defaitismen var utbedd bland svenska officerare – och var besviken över kungens ovilja att komma till undsättning när Sveaborg belägrades 1808. I vilken mån den isolerade fästningen hade kunnat försvara sig mot ryssarna råder det delade meningar om. Klart är att Sveaborgs strategiska betydelse i och med Napoleonkrigen klart hade minskat.

För förlusten av Finland och i jakten på syndabockar ställdes flera officerare inför rätta, bland dem Cronstedt. I dåtida svenska kretsar tolkades kapitulationen av Sveaborg som landsförräderi. Efter ingripande från den ryske tsaren utlystes en allmän amnesti och därmed avbröts även denna rättsprocess. Cronstedt förklarades dock förlustigad – förlorade rätten till – sin svenska officersgrad, sitt svenska adelskap och sina svenska ordnar. Cronstedt övergick aldrig i rysk tjänst och fortsatte att bära sina svenska ordnar ända till sin död 1820 på Hertonäs gård i Helsingfors.[1]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Cronstedt invaldes 1801 som ledamot nummer 300 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han uteslöts år 1809.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Olof Cronstedt d.y., 1800–83 (friherre fr. 1870)
  • Gabriel Anton Cronstedt, 1798–1893
  • Hedvig Charlotta Cronstedt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.cronstedt.com/family/biographies.htm